Nationalromantiken var en rörelse i början av 1900-talet som påverkade kultur, arkitektur och livsstil. Den växte fram ur en längtan efter ett enklare och mer genuint liv, där man ville återknyta till traditioner och lyfta fram det folkliga och nationella.
Under denna tid började idéerna om en särskilt svensk arkitekturstil ta form. Tidigare hade det som uppfattades som “svenskt” främst varit enkla allmogehus, men nu började arkitekter också hämta inspiration från historiska byggnader som Vasaborgar, till exempel Vadstena slott och Gripsholms slott. Målet var att skapa en arkitektur som kändes rotad i Sveriges historia och identitet.
Den svenska nationalromantiken påverkades starkt av den brittiska Arts and Crafts- rörelsen, som uppstod som en reaktion mot industrialismen. Företrädare som William Morris och John Ruskin betonade vikten av hantverk, kvalitet och naturliga material. Dessa idéer fick stort genomslag i Sverige kring sekelskiftet 1900 och bidrog till ett ökat fokus på traditionellt hantverk och lokala material som trä och sten. Formgivningen blev enklare och mer funktionell, men samtidigt genomtänkt och estetiskt tilltalande.
Husen fick ofta kraftiga former, oregelbundna fasader och byggdes i naturmaterial. Arkitekterna strävade efter att skapa byggnader som kändes äkta och förankrade i sin omgivning, snarare än att följa internationella ideal. Samtidigt blev helheten viktig. Även möbler och inredning skulle hålla hög hantverkskvalitet och passa in i samma stil.
Naturen som inspiration
Naturen spelade en central roll som inspirationskälla. Många konstnärer och formgivare sökte sig bort från städerna och inspirerades av landsbygden. Ett tydligt exempel är Carl och Karin Larsson som skapade ett hem präglat av ljus, färg och naturmotiv. Deras inredning, med målade möbler, ljusa rum och blommiga dekorationer, spreds genom Carl Larssons akvareller och blev en viktig förebild. Även Ellen Key lyfte fram deras hem som ett ideal för god smak och ett harmoniskt liv.
Inspiration hämtades från de gamla Vasaborgarna. Foto: Stockholms läns museum
Kännetecken för nationalromantiken
Byggnader i nationalromantisk stil kännetecknas av slutna fasader i trä, tegel eller puts, småspröjsade fönster och stora, branta tak. Formen blandar influenser från både jugend och äldre byggnadstraditioner. Till skillnad från jugend, som ofta hade stora fönster och ljusa fasader, användes mindre fönster, ofta grupperade i tätspröjsade band, och fasaderna fick ett tyngre och mer rustikt uttryck.
Nationalromantiken var friare och mer varierad än tidigare arkitekturstilar. Den byggde på äldre svensk byggnadstradition, särskilt från vasatiden och allmogens byggnader. Traditionella material som trä, tegel och natursten värderades högt, liksom hantverksmässigt utförande. Byggnaderna hade ofta asymmetriska planlösningar, vilket skapade ett mer levande och naturligt intryck.
Taken hade branta fall och kunde ha brutna tak och takkupor. Takbeläggningen bestod ofta av enkupigt tegel eller målad skivtäckt plåt. Fasaderna varierade mycket och kunde innehålla höga gavelpartier och burspråk som gav byggnaden en kraftfull och uttrycksfull form. Vanliga material var mörkt, hårt bränt tegel eller puts, som antingen hölls slät eller fick en tunn slamning. Träfasader kunde ha kraftig liggande panel för att efterlikna timmer, men stående locklistpanel förekom också.
Fönstren var ofta korspostfönster med tätspröjsade överbågar och placerades i fasadliv. Småspröjsade fönster förekom också. För första gången i denna stil målades knutar, foder och fönster helt vita, även om traditionella färger som rött och grönt fortfarande användes. Portarna hade ofta en ramkonstruktion med småspröjsad, glasad överdel och målades i vitt, grönt eller brunt. Listverk och omfattningar fick nya former och målades i färger som avvek från fasaden för att framhäva detaljerna.
Höga/branta gavelpartier och tunga tegeltak, mindre fönster grupperade i tätspröjsade band. Foto: Stockholms läns museum
Fasader på villor och småhus målades ofta i rödfärgat eller tjärat trä. I städerna byggdes större byggnader i tegel eller puts. Tegelfasader hade ofta mörkrött eller brunt, hårdbränt tegel, medan putsade fasader kunde vara ljusa eller mörkt gula och grå. Träpaneler målades ofta i mörka kulörer som rött, brunt eller svart, eller ströks med tjära.
Den mörka faluröda färgen blev särskilt populär under denna period. Ett typiskt drag var vita fönsteromfattningar och knutar, något som tidigare inte hade varit vanligt. Fönsterluckor började också användas för att ge fasaderna ett mer uttrycksfullt utseende
Nationalromantik i Stockholms län
Mer om bebyggelse
Arkitekturstilar i Stockholms län
Här kan du bekanta dig med de olika arkitektoniska stilarna i Stockholms län. Läs mer om bakgrund, färger och historik.
Se alla arkitekturstilar
Exempel på klassisk nationalromantik
Stockholms rådhus ritades av Carl Westman och hämtar sin inspirationfrån vasaborgarnas arkitektur.
Läs mer om Stocksund och Mörby