Under 1940- och 1960-talen utvecklades den svenska funktionalismen till det som kan kallas folkhemsarkitektur. Det här var en period då arkitekturen fick ett mjukare uttryck än under 1930-talets strikta och geometriska funkis.
Arkitekterna började inspireras av äldre hantverkstraditioner, vilket syns i detaljer, material och färgsättning. Ett tydligt exempel är sadeltakets återkomst, men i en något flackare version än tidigare. Samtidigt levde modernismens formspråk kvar. Kombinationen av tradition och modernism skapade en egen svensk stil, som kom att bli ett av folkhemmets tydligaste kännetecken. Resultatet blev bostäder med mer värme och variation i uttrycket.
Andra världskriget satte sin prägel
Att arkitekturen tog en mer traditionell riktning hade mycket att göra med andra världskriget. Importen av byggmaterial begränsades och svenska arkitekter kunde inte längre resa utomlands för att inspireras av internationella trender. Många material ransonerades, vilket innebar att träslag som jakaranda och stensorten travertin försvann från marknaden. I stället användes svenska material som ek, kolmårdsmarmor och kalksten, vilket bidrog till den nya stilen.
Under folkhemstiden byggdes många flerbostadshus. Det här var en period när hantverk och industrialisering möttes. Byggnaderna hade ofta enkla fasader men kompletterades med individuella detaljer som entréer, balkongräcken eller burspråk. Ytskikten bestod ofta av grov spritputs eller riven ädelputs i jordnära färger som mörkgrönt, dovt rosa eller ockragult. Gult och rött tegel var vanligt, och mönstermurning användes ofta vid entréer och under taksprång. Ädelträ, särskilt ek, fick större betydelse i fasader, bland annat kring fönster och portar.
Så känner du igen stilen
Entréerna hade en central roll i arkitekturen under den här perioden. De markerades ofta i fasaden genom risaliter (svagt utskjutande partier), mönstermurning eller naturstensklädda ytor. Entréerna kunde också smyckas med konstnärliga inslag, till exempel gjutna reliefer eller mosaiker. Dörrarna tillverkades ofta i fernissad ek, och ovanför satt trekantiga portlampor med gatunummer.
Fönstren bestod vanligtvis av ospröjsade tvåluftsfönster, målade i ljusa kulörer. Treluftsfönster förekom också. I trapphusen kunde fönstren ha ovanliga former, som sexkantiga. Balkonger blev standard och hade smidesräcken eller fronter av sinuskorrugerad plåt. Ofta hade räckena genombrutna mönster i smide, vilket skapade kontakt mellan bostaden och gatan. Mindre lägenheter kunde ha franska balkonger.
Sadeltaken, ofta täckta med tvåkupigt lertegel, gav byggnaderna ett mer traditionellt utseende. I vissa fall fanns infällda piskaltaner i takfallet, vilket skapade variation i taklandskapet. Fasader byggdes i rött eller gult tegel, men kunde också putsas. Betonghus hade slät eller grov kalkputs, medan trähus kläddes med locklistpanel utan knutbrädor. Paneltyperna var ofta smal stående spontad panel eller liggande fjällpanel, vilket gav en ren och tydlig fasad.
Fönster målades i regel i brutet vitt, men även bruna och gröna kulörer förekom. Entrédörrarna i trä fernissades eller oljades i brun ton och kunde ha glasade partier som släppte in ljus. Tegel användes ofta för att rama in dörrarna och markera entréerna. Balkonger och räcken i smide var vanliga, och smidet kunde vara både konstnärligt och fantasifullt utformat. Det målades oftast i svart, men även grönt, rött eller blått kunde användas som färgaccenter.
Balkonger med fronter av sinuskorrugerad plåt och dörrar av ek. Foto: Stockholms läns museum
Fasaderna på betonghus gick ofta i grått eller i varma, mättade nyanser som brunrött, grågult eller grågrönt. Släta, vita fönsteromfattningar i puts blev en typisk detalj för perioden. Träfasader målades i dova färger som grått, grönt, gult eller gulbrunt. I villaområden varierade färgerna från hus till hus, vilket skapade ett levande och varierat intryck. Garage och uthus målades ofta i en annan färg än huvudbyggnaden för att markera olika funktioner.
Mot slutet av 1950-talet började brunlaserade träfasader bli vanliga i småhusområden, vilket gav ett nytt inslag i bostadsmiljöerna. Fasaderna var ofta slätputsade i röda eller ljusa kulörer, medan socklarna fick en grövre struktur som påminde om natursten.
Folkhemsfunktionalism i Stockholms län
Mer om bebyggelse
Arkitekturstilar i Stockholms län
Här kan du bekanta dig med de olika artitektoniska stilarna i Stockohlms län. Läs mer om bakgrund, färger och historik.
Se alla arkitekturstilar
Mer om egna hem och funkis
Läs mer om exempel i Stockholms län på funktionalismen.
Läs mer om funktionalism