Om terrazzogolv
Golvtypen kallas också för cementmosaik och består av cement blandat med krossad sten i olika storlekar. Efter att materialet lagts på plats slipas och poleras det, vilket ger en slät och glansig yta.
Terrazzogolv har en lång tradition på kontinenten, och i Sverige började de dyka upp kring 1890-talet, särskilt i entréer till flerbostadshus i städerna. Utseendet varierar beroende på vilka stensorter som används i blandningen, och terrazzo kan framställas i många olika färger och mönster – från färgstarka, brokiga ytor till strama, geometriska figurer eller mer homogena naturstensliknande uttryck.
Alternativ till natursten
Kring sekelskiftet 1900 blev terrazzogolv ett vanligt inslag i trapphusen i Sveriges så kallade stenstäder. Det var ett billigare alternativ till natursten, men kunde ändå ges ett exklusivt uttryck genom variation i färg och mönster. Vid den här tiden var det vanligt att man lade golvet med en mörkare kant, en så kallad fris, och ibland även ett mittmotiv. Terrazzon kunde antingen platsgjutas direkt på plats eller läggas som färdiga plattor.
Under 1900-talets mitt blev terrazzo ett av de vanligaste golvmaterialen i flerbostadshus, särskilt i trapphus. På 1950-talet var det vanligt med terrazzogolv i geometriska mönster, vilket speglade tidens formspråk. Än idag används terrazzo flitigt, och det finns många företag som fortfarande tillverkar och lägger dessa golv.
Rengör varsamt
När det gäller rengöring är det viktigt att inte använda syrabaserade rengöringsmedel, eftersom de kan etsa ytan och orsaka missfärgningar. Istället bör terrazzogolv tvättas med tvålpulver eller tvålflingor. Dessa rengöringsmedel lägger sig som en tunn, skyddande fet hinna som hindrar att vatten och smuts tränger in i golvet. Samtidigt lyfts stenmaterialets färger, glans och struktur fram, vilket bevarar golvets karaktär och skönhet över tid.