Om beslag, gångjärn och lås
Riktigt gamla dörrar hade gångjärn med smidda beslag, upphängda på hakar i karmen. Gångjärnens fästblad kunde vara enkla eller rikt utformade.
Den äldsta typen av gångjärn var bandgångjärn som användes på bräddörrar förr. Bandgångjärn var långa, smala järn som sträckte sig över hela eller delar av dörrens bredd. De har två funktioner, dels att hänga upp dörren i karmen, dels att binda samman de stående plankorna. Den vanligaste formen av bandgångjärn från 1700-talet och 1800-talet hade en lökformig avslutning.
Nya gångjärn för nya dörrtyper
När plankdörren ersattes av fyllningsdörren behövdes inte längre de långa järnen, och gångjärnen utvecklades till plattgångjärn. På 1700-talet togs det så kallade franska gångjärnet fram. Gångjärnet, som med undantag för de smidda knopparna saknade utsmyckning, fälldes in i dörren. Från att i början ha varit sirligt utsmidda blev smidet under 1800-talet allt enklare och knoppen blev rund. Vid 1800-talets slut var tillverkningen av gångjärn helt industrialiserad.
Låstyper genom tiderna
Den enklaste formen av lås, en klinka av järn med vred, återfinns oftast på enkla bräddörrar och ytterdörrar. I enklare bebyggelse var klinkorna den vanligaste låstypen på alla slags dörrar, ända till 1800-talets slut.
Stocklås användes i äldre tid i ekonomibyggnader, sällan i bostadshus. De var monterade på insidan av dörrbladet och låstes med nyckel och skjutregel. Låsmekanismen låg i en urgröpt träklump och de var därför stora.
Under 1700- och 1800-talet var det vanligt med fällbomslås eller smällelås av smidesjärn. Kolven var fjädrande och small igen automatiskt så snart man släppte nyckeln. Låstypen är medeltida, men tillverkades ända in på 1800-talet.
Ur smällelåset utvecklades kammarlåset. De tidiga kammarlåsen var stora, tjocka, rektangulära lås med platta vred, men efterhand gjordes låskistorna tunnare och mindre och vreden äggformade. Mot slutet av 1800-talet kom fler maskintillverkade kammarlås som var mindre. Denna låstyp var vanlig till långt in på 1900-talet.
Det infällda låset förekom redan på 1700-talet men blev vanligt strax efter 1800-talets mitt. Tryckena av mässing kunde vara av så kallad posthornstyp eller spolformiga. Under 1900-talet ersatte de infällda låsen allt oftare kammarlåsen.
Nyckelskyltar
Nyckelskylten är en karaktärsskapande detalj. Om den saknas kan dock märken i dörren avslöja hur den sett ut. Titta på andra ställen i huset eller i hus från samma tid på orten. Några modeller finns i nytillverkning.
Nyckelskyltar, eller nyckelhålsskyltar, är de små plattor som sitter runt nyckelhål på dörrar och möbler. De hjälper nyckeln att hamna rätt, skyddar materialet runt hålet och fungerar samtidigt som en dekoration. Trots att de kan verka som en liten detalj har nyckelskyltar förändrats mycket genom historien.
De allra första formerna av nyckelskyltar uppstod redan i antiken, till exempel i Egypten och Mesopotamien. Då hade man enkla metallplattor som förstärkte området runt nyckelhålet. Under medeltiden utvecklades hantverket och låssmeder började skapa större och mer utsmyckade skyltar i järn. De kunde ha spetsiga former och symboler som visade ägarens status, och användes både på borgar och träkistor.
Under renässansen blev nyckelskyltarna mer eleganta och symmetriska, ofta i mässing eller brons. De dekorerades med bladformer och andra konstnärliga mönster. På 1700-talet förändrades stilen igen. Rokokon gjorde skyltarna mjuka och böljande med snäckformer, medan den gustavianska stilen som är typisk för Sverige var mer enkel och stram. Då blev ovala skyltar vanliga.
När industrin växte fram på 1800-talet började man massproducera nyckelskyltar. Det gjorde att fler kunde köpa dem, och de kunde se både klassiska och mer fantasifulla ut. Vid sekelskiftet 1900 kom jugendstilen, som kännetecknas av mjuka, naturinspirerade linjer, och i Norden även nationalromantiska, robusta skyltar.
Under 1900-talets modernism förenklades designen. Man satsade mer på funktion än utsmyckning, och skyltarna blev runda eller rektangulära i krom, stål eller nickel. De såg rena och minimalistiska ut. Mot slutet av 1900-talet och in i 2000-talet började låssystem bli mer tekniska, vilket förändrade nyckelskyltarnas form. I dag finns allt från klassiska mässingsskyltar till moderna varianter i rostfritt stål eller plast. Många nyckelskyltar är numera anpassade för elektroniska lås och kodlås.
