Om papptak
Papp till taktäckning introducerades i Sverige i slutet av 1700-talet men slog igenom i mitten av 1800-talet då maskinell tillverkning av papp introducerades. Under rekordåren var asfaltspapp vanligt.
Fördelarna med papptak var att det var billigt och enkelt att lägga. Det var främst mindre bostadshus, ekonomi- och industribyggnader som täcktes med papptak.
Papptäckningstekniken har varierat. Till att börja med tillverkades pappen i ark som lades i diagonala rader. Från 1860-talet när papp började tillverkas i långa våder blev listtäckning vanligast. Listtäckning innebar att pappen kunde spikas i lodräta lister istället för i takpanelen. En annan metod som förekommer är enkel och dubbel horisontellt lagd slättäckning.
Underhåll och renovering
Det viktigaste underhållet av papptak är strykning med stenkolstjära på tjärpapp och med asfalt på asfaltspapp. Detta ska göras omkring vart femte år och går lättast när det är soligt väder.
Innan strykningen görs måste man undersöka om det finns hål, blåsor eller sprickor. Om det upptäcks behöver man inte alltid byta ut hela taket, ibland räcker det med en partiell lagning av pappen, om underlaget inte är rötskadat och behöver åtgärdas. Den papp som används för ilagning bör vara av samma sort som den som ligger på taket.