Om linoljefärg utomhus
Linoljefärg är en täckande färg med blank yta som med tiden blir matt av att det bildas ett tunt, kritliknande lager av pigment på ytan.
Till en början var man sparsam med den dyra färgen. Ibland målades endast gatufasaden med linoljefärg. Från slutet av 1700-talet blev det den dominerande färgtypen till målning av möbler, snickerier, trätak och så småningom även för träfasader. Linoljefärgen användes även till vävtapeter, puts, gips, gjutjärn och plåt med mera. Under 1900-talets senare del började moderna färgtyper såsom latex- och alkydfärger konkurrera ut linoljefärgen.
Under senare år har intresset för ren linoljefärg ökat vilket har gjort att fler handlare och producenter både har stor kunskap och ett stort utbud av linoljefärg och redskap. Tyvärr kan man inte alltid räkna med att färghandeln rekommenderar linoljefärg eller ens kan tipsa kunderna om hur den används.
Linoljefärg är avsedd för hyvlat virke som inte suger så mycket färg. Resultatet blir en glansig yta med en vacker lyster som mattas något med tiden. Bindemedlet i linoljefärg utgörs av linolja som utvinns ur fröet i linet. Tillverkningssättet avgör kvaliteten: det vanligaste är att linet varmpressas för att utvinna så mycket linolja som möjligt men genom kallpressning får linoljan bättre egenskaper för målningsändamål. Den kallpressade linoljan har större inträngningsförmåga och genom sin renare sammansättning har den bättre torkförmåga.
Linoljefärgen torkar genom oxidation, därför måste den strykas ut mycket tunt och arbetas in i underlaget. Rå linolja har en relativt lång torktid. Torktiden kan förkortas om oljan värms upp till 150 grader Celsius, eller om man använder kallpressad kokt linolja.
Utvändigt åldras linoljefärg genom vittring. Linoljefärg för utvändigt måleri består av kokt linolja och pigment och ibland lite lösningsmedel, balsamterpentin. En mindre mängd zinkvitt bör ingå i all linoljefärg för utomhusbruk eftersom zinkvitt har en mögelhämmande effekt. Alltför stor mängd zinkvitt kan dock göra färgen spröd.
Varm, kall, kokt eller rå
Linolja kan kallpressas fram, där en mycket fin, ljus linolja, jämförbar med olivjungfruolja långsamt pressar fram ur fröna. Att varmpressa fram linolja görs genom en värmningsprocess under pressningen. Mängden linolja som utvinns blir större, men linoljan blir också en aning förorenad och mörkare genom processen.
När en varmpressad linolja har pressats fram kan den kokas. Under kokningen försvinner vissa föroreningar från linoljan. Den kokta linoljan har en något sämre inträngningsförmåga i det underlag den målas på än den råa kallpressade. Kokt linolja är mer trögflytande än rå linolja, och den har en något kortare torktid. Den används bland annat som bindemedel i linoljefärg. Generellt sett används kokt linolja till invändig målning och rå linolja till utvändig målning. Rå, kallpressad linolja är ett mycket bra impregneringsskydd för fönsterbågar utvändigt.