Om lerklining
Lerklining är en form av isolering och tätning av innerväggar samt utjämnare av ojämnheter och håligheter och har använts sedan minst vikingatiden. Idag sker en nyrenässans i bruket av lera i byggnader, i och med det tilltagande intresset för byggnadsvård och traditionella hantverksmetoder.
Den släta lerytan ger ett utmärkt underlag för både limfärgsmålning, såsom stänkmålning, och tapeter. Lerbruket som används vid lerklining har en god värmeisolerande och vindtätande förmåga och är såväl ett energibesparande som ekologiskt och billigt byggnadsmaterial.
Lerklining är ett bruk bestående av en blandning av lera och olika tillsatser. Lerklining har använts i tusentals år, i många olika kulturer och på flera kontinenter. Anledningen är enkel: det är lätt att få tag på leran, den är enkel att transportera och smidig att bearbeta till ett färdigt bruk. Materialet hämtades nästan alltid i närområdet vilket gjorde det både billigt och mindre resurskrävande. Leran är i det närmaste oöverträffad vad gäller möjligheten till formbarhet och anpassning, så väl med som utan verktyg och hjälpmedel.
Ett material med många bra egenskaper
Det går faktiskt att både blanda och bygga i lera med enbart handarbete. Leran kan dessutom både vara bärande och användas som fyllnads- och beklädnadsmaterial. Som beklädnad kan leran dessutom göras mycket slät vilket underlättar vid ytterligare ytlager såsom målning eller tapetsering. Lerbruk används vid sidan om putsbruk även som murbruk i murverk (hus, väggar, murar, skorstenar, kakelugnar, massugnar och så vidare). Olika material och tekniker kan användas: adobe/lersten, pressad lersten, tegel, natursten, vedmurning (kubb, knubb).
Leran är brandhämmande, ljudisolerande, vindtät och har goda fuktegenskaper. Dess isoleringsförmåga är däremot inte lika bra, vilket delvis kompenseras av bättre värmelagrande egenskaper. Lerputs försvårar även för skadedjur att ta sig in i huset.