Om vävspända väggar
Vävspända väggar var vanliga i många hus ända till slutet av 1800-talet. Genom att spänna väv fick man en slät yta som var mindre känslig för timmerstommens rörelser än puts eller papper.
Till en början var väven ofta av grovt linne, ibland bestod den till och med av återanvända sängkläder som sytts samman till smala våder. Väven ströks med limvatten och målades med limfärg. Ibland makulerades (klistrades på väven som underlag för målning eller dekoration) väven med lumppapper i rutor som underlag för dekorationsmåleri eller schablonmålning. I förmögnare hus glättades ibland limfärgen med pimpsten och användes som underlag för måleri med linoljefärg.
Efter 1800-talets mitt ersattes ofta linneväven av juteväv. Då blev det också vanligt att väven makulerades med tunt papper för att få en ännu slätare yta. En speciellt tunn och gles juteväv avsedd som underlag för tapeter blev också vanlig vid denna tid.
Väven kunde spännas på en ram av träribbor, vanligt i högreståndsmiljöer redan på 1700-talet. Där var det också vanligt med vävspända tak. I enklare hem spikades däremot väven direkt på väggarna, oftast kombinerat med tak av limfärgsmålade bräder.
Väven kunde användas på underlag som timmervägg, plankvägg, väggar av råspont eller annat fast material som tålde att spikas i – och där spiken höll fast även när väven spände sig. Väven skulle bli nästan lika spänd som ett trumskinn när arbetet var klart. Ett gammaldags utseende, väv i våder, bör handsys med lodräta sömmar, med cirka en meters mellanrum innan vävstycket sätt upp på väggen.
Såhär gör du
Väven kan användas slät i full bredd eller monteras i våder med handsydda lodräta sömmar för ett mer traditionellt uttryck. Sömmarna sys med utdragen tråd och fållas innan väven sätts upp. Innan uppsättning rensas väggarna från spik och ojämnheter och underlaget ska vara fast, så att väven inte riskerar att få veck eller stramningar.
Runt väggens kanter monteras en spikram med glest placerad nubb, där spikarna lämnas med tillräckligt utstick för att väven ska kunna fästas. Väven hängs först upp i mitten upptill och fästs därefter successivt utåt längs sömmarna. Underdelen spänns på motsvarande sätt, med sömmarna i lod och en jämn fördelning över ytan. Kortsidorna spänns sist och korsvis, för att undvika snedhet och slapphet.
När väven sitter jämnt och spänt slås spikarna in helt och täcks med en pappremsa som döljer infästningarna.
Efter detta sätts lister och foder tillbaka och hörn kan rätas med trekantslist om väven ska målas.
Slutligen limvattnas väven inför målning med lim- eller linoljefärg om inte papp ska klistras på direkt. Limvatten görs av en halv liter tapetklister i 4.5 liter vatten och används som grundbehandling.