Om linoljefärg inomhus
Från och med 1700-talet fram till 1950-talet utgjorde linoljefärgen den vanligaste färgen för målning av snickerier. För äldre snickerier är den traditionella linoljefärgen fortfarande det bästa materialet ur kulturhistorisk synpunkt.
Idag finns det flera tillverkare av ren linoljefärg. I en del linoljefärger finns alkydolja. För en ren linoljefärg, är det viktigt att först läsa innehållsförteckningen.
Den rena linoljefärgen saluförs inte hos alla färghandlare. En del färghandlare kan tala länge om linoljefärgens nackdelar såsom lång torktid och att det krävs flera strykningar. Visst kan det vara lättare att måla med en modern alkydoljefärg, men till en äldre byggnad brukar kulturmiljövården förespråka beprövad linoljefärg.
De olika linoljorna
Skillnaden mellan kall- och varmpressad linolja ligger i att pressningen sker med tillsats av värme eller utan värme. Vid varmpressning utvinns mer av linfröets olja, men vid kallpressning blir oljan renare.
Efter pressningen kan oljan värmas, vilket gör att oljans molekyler sammanlänkas till längre molekylkedjor. Metalloxider tillsätts ofta under uppvärmningen, vilket gör att oljan torkar fortare.
Rå linolja torkar sakta, varför den mest används för utvändigt måleri och oftast blandas med kokt linolja. Rå linolja har en del bra egenskaper. Den är starkare och har bättre inträngningsförmåga än kokt linolja. Kokt linolja kallades förr för fernissa.
Linoljefärg åldras vackert och är lätt att underhålla. Den går att använda både på trärena ytor och på tidigare målade ytor, det vill säga även på ytor målade med moderna färgtyper. Tack vare sina små molekyler fäster den på många underlag. Linoljefärg kan användas både på väggytor och på snickerier.
Gammal linoljefärg är lätt att känna igenom genom att den bildar en krokodilskinnsliknande yta eftersom den vittrar av solljuset. Inomhus slits färgen dock ned genom mekanisk nötning och rengöring med kemikaliebaserade produkter. Använd pH-neutrala rengöringsmedel, vatten och ett milt diskmedel fungerar bra. Undvik såpa som löser upp färgen.
Vad är linolja?
Linolja är en vegetabilisk produkt som pressas ur linfrön som finns i frökapslar i växten lin. Det finns oljelin och spånadslin. Linolja görs på oljelin, medan textilier görs på spånadslin. Linolja används som huvudingrediens i linoljefärg, linoljekitt och linoljesåpa, samt i flera andra produkter. Linolja är miljövänlig och skonsam mot både människor och djur.
Linoljeutvinning
Linolja utvinns ur linfrön som pressas i skruvpress. Linolja kan framställas genom kallpressning eller varmpressning. Den kallpressade oljan pressas direkt i skruvpressen, vilket gör den mycket ren. Eventuella föroreningar stannar i presskakan. Vid kallpressning fås omkring 25 procent av frövikten i linolja. Den varmpressade linoljan görs på krossade och ångupphettade linfrön som sedan pressas. Vid varmpressning följer vissa föroreningar med i linoljan. Vid varmpressning fås omkring 30 procent av frövikten i linolja.
Användningsområden för linolja
Linolja fungerar skyddande och rengörande på en mängd olika material och låter underlagen andas. Linoljans egenskaper gör att den kan användas som rötskydd, rostskydd, impregnering, tvättmedel, rengöringsmedel och i färg med mera.
Linolja kan också användas till matlagning, men den är inte lika vanlig som till exempel olivolja, rapsolja och solrosolja.
Kallpressad rå linolja
Kallpressad rå linolja är tunnflytande, halvljus och har en torktid på uppemot en vecka. Den tränger lätt in i underlaget och motverkar effektivt rötangrepp. Kallpressad rå linolja används bland annat till linoljekitt och kan även användas till matlagning.
Varmpressad rå eller kokt linolja
Varmpressad rå linolja används framför allt till tillverkning av kokt linolja. Den varmpressade linoljan håller en något lägre kvalitet än den kallpressade. Kokt linolja kallas även för linoljefernissa. Den kokta linoljan kokas inte i vanlig bemärkelse. Den upphettas i slutna kärl under tillförsel av syre för att oljan skall oxidera snabbare. Kokt linolja är mer tjockflytande än rå linolja och fungerar bra som bindemedel i färg. Den är mörkare än rå linolja och bildar, till skillnad från rå linolja, ett skikt när den torkar som ger en skyddande yta. Den utvidgar sig också under torktiden och tränger då in i till exempel trä. Kokt linolja har en kortare torktid än rå linolja.
Linolja är lättantändlig
Linolja kan självantända. Den torkar genom oxidation, en kemisk reaktion som uppstår i mötet med luft, och oljan blir då varm. Därför är det viktigt att förvara verktyg, penslar och trasor med linolja i lufttäta förpackningar, bränna dem eller blöta dem. Ha också uppsikt över nylinoljade golv så att inte material mellan springorna antänder, såsom sågspån i trossbotten.
Linoljekitt
Linoljekitt görs av en ren linolja och bra kritsorter som knådas ihop. Linoljekitt är billigt och ett bra val vid restaurering av träfönsterbågar. Förr användes alltid rå linolja till linoljekitt, men idag kan linoljan till linoljekitt vara antingen rå eller kokt. Linoljekitt som bygger på kokt linolja torkar lite fortare. Linoljekitt används för kittning av träfönster och till smålagningar, och skall övermålas med linoljefärg efter någon månad. Linoljekitt skall vara svalt när det kittas på underlaget och inte utsättas för starkt solljus. För att inte småfåglar skall picka i sig det nya kittet under torktiden, om fönstren sitter uppe, kan vitpeppar strös i kittet.
Linoljesåpa
Linoljesåpa är gjord på förtvålad linolja. Den tillverkas genom linoljekokning av kallpressad rå linolja. Den finns som flytande produkt eller som gelé. Linoljesåpa är ett rengöringsmedel som både återfettar och löser upp beläggningar av fett och smuts och kan användas som hudtvål, klädtvättmedel och till rengöring av penslar, trä, sten, kakel/klinker och mycket mer. Linoljesåpa är dryg och fet, men det som behandlas med linoljesåpa känns inte fett.
Linoljefärg
Linoljefärg har lång historisk hävd i byggnader. Redan på 1500-talet användes linoljefärg till dekorationsmåleri i kyrkor och slottsbyggnader. De kommande århundradena, och framför allt under 1700-talet, blev linoljefärg alltmer vanlig på fönsterbågar, hyvlade fasader och till invändiga snickerier. Idag ingår linoljefärg som ett av de självklara materialvalen i byggnader där ett långsiktigt och hållbart bevarande premieras. Patinan på ytor målade med linoljefärg blir ofta utsökt vacker, och linoljefärg går dessutom alltid att måla över. Nymålad linoljefärg ger en glansig yta med vacker lyster, och över tid mattas färgen ur något. Ljusa linoljefärgskulörer har en tendens att gulna i mörka utrymmen, så välj kulör efter rumstyp. Linoljefärg är avsedd att användas på hyvlat virke, som inte suger så mycket färg, men färgen fäster på de flesta underlag.
Innehåll i linoljefärg
Linoljefärg behöver egentligen bara innehålla bindemedel och färgpigment. Linolja utgör bindemedlet, kallpressad rå eller kokt, som ger färgen lite olika egenskaper. Pigmenten kan vara naturliga jordpigment såsom terror, ockror eller umbror, men även oxidpigment. Idag används äkta jordpigment framför allt i kulturmiljöer. Färgen får då ett levande uttryck. Vanligare är dock att använda syntetiska järnoxidpigment som ger renare och jämnare kulörtoner. Eftersom linolja torkar långsamt, tillsätts ibland några ingredienser vid målningen. En liten mängd sickativ gör att färgen torkar snabbare, zinkvitt fungerar som mögelskydd. Förr användes blyvitt, vilket idag är förbjudet. Blyvit linoljefärg hade en dragning mot grått. Idag kan den som vill kopiera denna äldre kulör blanda i lite grön umbra. Balsamterpentin används som förtunnare och är en naturlig produkt som tappas ur barrträd där saven destilleras till terpentinolja.