Om dekorationsmålning
Dekorationsmålning på väggar har använts i Sverige i flera hundra år för att skapa uttrycksfulla, färgstarka och ofta illusionsskapande inredningar.
Tekniken syftar till att efterlikna exklusiva material, framhäva arkitektoniska detaljer eller spegla tidens stilideal och husets status.
Tekniker som ger liv och karaktär
Inom ramen för dekorativ målning ryms tekniker som marmorering, ådring, schablonmålning, textning, motivmålning och bildframställning. Genom att använda dessa olika metoder kan man skapa en levande och karaktärsfull atmosfär i allt från trapphus och stora sällskapsrum till enklare bostadsmiljöer. Med hjälp av exempelvis marmorering kan en enkel träpanel få illusionen av äkta marmor, eller ett vanligt bord anta utseendet av ett antikt möblemang.
Redan under 1600-talet förekom rikt måleri på väggarna i högreståndsmiljöer. Väggfält kunde ramas in med målade bårder, pilastrar och paneler, ibland i imitation av stuckatur, trä eller marmor. Under barocken och rokokon användes dekorationsmåleriet för att skapa symmetri, elegans och ornamentik. Under gustaviansk tid blev det vanligt att måla väggar i ljusa kulörer med stiliserade arkitektoniska element, såsom pilastrar, spegelfält och festonger.
Schabloner i jordnära kulörer
Under 1800-talet utvecklades måleristilarna i takt med samhällsförändringar och nya ideal. I borgarhem och prästgårdar blev schablonmålade väggfält och bårder vanliga, särskilt i hallar, kök och salar. De målades ofta i jordnära kulörer som ockra, engelskt rött, kimröksgrått och kromgrönt. Illusionistiskt måleri förekom också, där man med skuggning och linjer målade upp paneler, listverk eller textilimiterande ytor. Detta kunde ge intrycket av tapet eller väv, trots att det bara var målad puts eller trä.
Från enkelt till extravagant
Dekorationsmåleriet anpassades alltid efter rummets funktion och husets status. I enklare rum målades ofta endast en bård längs taklist eller dörrar, medan finare rum kunde ha fullskalig målning med imiterad panel, landskapsmotiv eller andra bilder. Schabloner – utskurna mönster i papper eller tunn plåt – användes ibland för att upprepa mönster exakt. I andra fall målades allt på fri hand, vilket var vanligt i äldre tiders hantverkskultur.
Färgerna som användes var ofta linoljebaserade eller tempera, beroende på underlag och önskad yta. I torra utrymmen var även limfärg vanligt förekommande. Måleriet krävde stor skicklighet, och målarmästare lämnade ibland sina signaturer eller årtal i en dold del av målningen.