Solsnäckan är ett sju meter högt konstverk på Sjötullstorget i Norrtälje. Det gnistrar och glimmar om det. När solen lyser reflekteras ljuset över torget.
Reflektionen beror på att verket är gjort av bronsfärgad spegelplåt av rostfritt stål. Skulpturen har arkitektoniska kvaliteter. Genom en öppning kan du gå in i den och kika upp. Här inne upptäcker du att snäckan har en spiralform, och att den öppnar sig mot ljuset högst upp.
Idén bakom verket
Idén till verket fick konstnärsduon från Tusensnäckan som lever i Östersjön och finns precis utanför Norrtäljes hamn. Snäckan renar vattnet, och genom att studera den kan forskarna utläsa havets sammansättning och hur det har förändrats genom historien. Genom snäckans skal kan man också avläsa klimatförändringarna.
Inför uppdraget sökte konstnärsduon något som skulle kunna ge en historisk anknytning.
Lars Bergström säger:
”Tanken på att göra en snäcka kom just genom närheten till vattnet. Vi hade jobbat med snäckor förut, det som finns under ytan. Snäckan har också en intressant form, den blir lite som en raket.”
Med sin storlek blir Solsnäckan också ett riktmärke. Den syns på lång håll. Snäckan är uppförstorad till tusen gången sin naturliga storlek.
Mats Bigert berättar:
“En drivkraft är att höja upp de små förbisedda biologiska aktörerna, förstora dem och placera dem så att alla kan se utomhus. Normalt sitter de stilla och verkar på havets botten i osynlighet fast de gör nytta. De handlar också om att visa på organismer som blir väldigt gamla.”
Spiralformen är arkaisk, en uråldrig form. Vi gillar att man kan gå in i konstverket, att man kan bli omsluten av det. Det finns en publik offentlig blick på verket från utsidan. Härifrån kan flera personer se och uppleva samtidigt, man kan gå runt och betrakta, men inuti kan man bara vara en i taget.”
Tusensnäckan
Tusensnäckan kom från Nya Zeeland till Europa under 1800-talet och påträffades i Östersjön på 1920-talet. Snäckan kan bli 8 millimeter hög och 2–4 millimeter bred. Den har 5–6 så kallade vindlingar, alltså markerade snurror, eller fogar. Skalet är gult–gulgrönt–rödbrunt, ogenomskinligt och tunt. Skulpturens färg på torget liknar väl Tusensnäckans orangebruna ton.
Högst upp på konstverket sitter en så kallad heliostat som skulle följa solens gång och projicera ljuset ner mot snäckans mitt, och på så sätt ha funktionen av ett solur, men den har tagits ur bruk.
Speglingar
När du går runt verket kan du upptäcka stadens speglingar i snäckan. Hus, människor och förbipasserande bilar får nya, annorlunda och mångfaldigade former. Du kan också spegla dig själv i Solsnäckans glänsande yta. Samtidigt som Solsnäckan reflekterar och sprider ljus över torget möter du dig själv i det glänsande skalet.
Konstnären Lars Bergström säger:
”Solsnäckan kan förstärka platsens identitet genom närheten till vattnet. Det är fint att man kan gå in i snäckan, man blir ju som en liten mollusk.”
Verket har en stomme av stål med 57 ytterplåtar, och ett 110-tal innerplåtar. Det polerade stålet är behandlat med titan, vilket gör det extremt hållfast.
Vad det gäller andra snäckor som Bigert & Bergström tidigare har arbetat med är ett exempel den lila-skimrande Purpursnäckan i Göteborg.
Texten bygger delvis på telefonintervjuer med Bigert och Bergström av Rebecka Walan utförda den 6 mars och den 16 mars.
