Järnindustrin i Herräng i norra Roslagen har anor från 1500-talet. Här skedde den mest omfattande gruvbrytningen i hela Stockholms län och ett brukssamhälle växte fram runt gruvindustrin. Industrin fick ett hastigt slut och verksamheten lades ner på 1960-talet.
Den första järnmalmen bryts
Cirka 5 mil norr om Norrtälje ligger Herräng. Brytningen av järnmalm startade redan på 1500-talet och kom att bli mycket långvarig. På den tiden hette orten Kuggvass eller Kuggvassängen. Namnet kommer troligtvis från Hansanätverkets fartyg koggar som hade lagt till på platsen. Namnet Herräng började inte användas förrän på 1740-talet. Järnmalmen som bröts här hade hög järnhalt, vilket gjorde att järnet var av högsta kvalitet. Gruvverksamheten var utspridd på flera olika gruvor som kom att täcka stora delar av landskapet. Den största gruvan hette Eknäsgruvan och här skedde den främsta gruvbrytningen. Eknäsgruvan är idag vattenfylld, men ger ändå en inblick i hur storskalig järnmalmsbrytningen var i Herräng. Intensiteten har varierat och verksamheten lades ner och togs upp igen ett flertal gånger under 1600- och 1700-talen.
Brukssamhället bildas
På 1700-talet började ett litet brukssamhälle växa fram kopplat till gruvan. Ett fåtal torp byggdes runt den största gruvan Eknäsgruvan och blev hem för de dagsverkstorpare som arbetade i gruvan. Efter många år av osäkerhet blev gruvverksamheten mer bestående och kraftigt effektiviserad på 1820-talet. Detta gjordes möjligt av tekniska innovationer som ångmaskinen i samband med industrialiseringen. 1889 bildades Herrängs Gruf AB av Per Nathanael Fröding som satsade hårt på verksamheten. Han lockade internationella investerare genom att annonsera i The Times och kalla Herräng för ”The new Dannemora”. Dannemora var på 1700-talet Sveriges största järngruva och var känd för sin höga kvalitet på järnmalmen. Verksamheten växte med tiden och i början av 1900-talet etablerades ett järnverk med tillhörande masugnar och kolhus i Herräng.
Hierarkiskt samhälle
Det var även under 1900-talet som brukssamhället kring verksamheten verkligen kom att ta form. Hela samhället blev tätt sammankopplat med företagets intressen och ett helt socialt skyddsnät byggdes upp. Sjukvård, affärer och utbildning erbjöds för arbetarna och deras familjer. Samhället kom dock att bli mycket hierarkiskt och bolaget kunde styra över familjers livssituationer hur de ville. Det hierarkiska styret kom även att synas tydligt på bebyggelsen runt industrin. Ju högre position man hade inom bolaget, desto finare bostad hade man.
Industrin läggs ner
I början av 1960-talet lades gruvdriften ner efter en lång tid av svårigheter. För att kunna hålla igång järnverket började malm från andra gruvor att köpas in. Detta höll dock bara i ett par år och 1969 lades även järnverket ner. Detta blev slutet på den cirka 400 år långa traditionen av järnmalmsindustri i Herräng. Spåren från järnmalmsindustrin finns dock i allra högst grad kvar i Herräng än idag. Gruvhålen och många arbetarbostäder finns kvar och representerar hur ett typiskt brukssamhälle från 1700- och 1800-talet kunde se ut. Många gatunamn anspelar också på järnindustrin, såsom Gruvvägen och Malmvägen. Sedan 1980-talet anordnas det årliga evenemanget Herräng Dance Camp i trakten som samlar tusentals dansare och är världens största lindy hop-läger.
Kulturmiljöturedning
Läs mer om kulturmiljön i kommunens utredning från 2016.
Till kulturmijöutredningen