Rädda slottet!

Picknick på 70-talet

Det är en vårdag i början av 1970-talet när Lasse Hansson tar fram sin kamera och knäpper en bild av sina kompisar. De har tagit fram kaffetermosarna och slagit sig ner på gräset vid Vårby gård.

Den gamla herrgården ligger vackert med utsikt över vattnet. I början av 70-talet stod byggnaden tom och förföll ordentligt. På bilden ser du att trasiga dörrar och fönster är igenspikade och fasaden behöver putsas. Husets pampiga hörntorn kom till när Vårby var ett stort jordbruksgods och många turister kom på sommaren till Vårbybaden i Mälaren. De bodde i då i “slottet” som det kallades.

Kommunen ville riva slottet

Personerna som fikar vid slottet var inte bara här för att ha trevligt. Nej, de var på krigsstigen och hade bildat en aktionsgrupp: Rädda Vårby gård. Huddinge kommun och Stockholms stad, som ägde slottet, ville nämligen riva det och bygga höghus i den gamla slottsparken. Aktionsgruppen arbetade för att stoppa rivningen. De tyckte att kommunen borde renovera slottet och använda det till något istället. Om byggnaden fick stå kvar så skulle den kunna berätta om platsens historia och ge den en själ, menade aktivisterna. Det här var under miljonprogrammets tid och det behövdes massor av bostäder. Men måste de byggas precis vid vattnet och i slottets trädgård? Det tyckte inte aktionsgruppen.

Vem vann kampen om slottet?

Den 5 maj år 1975 gick larmet att det brann i slottet. Flera olika brandkårer kämpade mot elden men slottet gick inte att rädda. Nu fanns inte längre något slott som aktionsgruppen kunde kämpa för. Men deras kamp var inte helt i onödan, det blev nämligen inga hus på platsen. Jo ett: det lilla torpet Myrstugan som räddades och placerades här som ett minne över äldre tider. Idag heter platsen Herrgårdsparken, för att minnas platsens egen historia, och används också för odling på kolonilotter.

Fullerstagruppen

En skiva från Fullersta

Fullerstagruppen startade under slutet av 1970-talet när proggen och punken var nya och radikala rörelser. Gruppen höll till på andra våningen i bions tidigare lokaler. En beskrivning av deras verksamhet kan man hitta på omslaget till samlingsskivan ” 302:an från Fullersta – musik från Fullerstagruppen” som kom ut 1980:

”Fullersta är ett ställe där vi sen några år har en allaktivitetsförening. Det kan vara rätt ballt där ibland, folk pysslar med allt möjligt, som vävning, foto, växtfärgning, affishtryckning, elektronikpul, fikande och allt möjligt. Det är öppet hus med fik- och ibland musik på söndagskvällarna. Allt detta i syfte att bl.a bryta ned elitkulturens förlamande grepp om befolkningen.”

På skivan medverkar några band som höll till på Fullersta Bio, bland andra Hela Baletten, Trots Allt och Hela Huset Skakar.

Punken går sin egen väg

De flesta känner nog till att punkare klär annorlunda mot modet i deras samtid. Med hjälp av kläder och musikstil gjorde de uppror mot normer och värderingar i samhället. Om du läser citatet från Fullerstagruppen så ser du att gruppen också var aktiva på andra sätt än att släppa skivor. Punkare och proggare hade en DIY-kultur (do it yourself). De tog det de ville få gjort i egna händer och gjorde det på sitt eget vis. De startade band, arrangerade egna spelningar, gjorde egna tidningar (fanzines) och affischer. De bytte eller sålde kassetter för att sprida sin musik. Några bildade till och med egna skivbolag. Det fanns en demokratisk tanke i DIY-kulturen, att alla skulle få uttryckas sig och spela, sjunga, måla och skriva – inte bara en lite grupp elitmänniskor som gått långa utbildningar.

En plats för unga av unga

På Fullersta bio var det ungdomarna själva som bestämde. Idag finns det inte speciellt många platser kvar där ungdomar helt självständigt styr aktiviteterna men under Fullerstagruppens år i gamla bion var det fortfarande ganska vanligt.

Runt om i Sverige har det funnits många liknande platser där ungdomar har engagerat sig i kulturaktiviteter. Ofta hade de inget stöd från vuxna. Deras aktivism i föreningar och ungdomsgårdar är en viktig del av musikhistorien.

Striden om Fållan

Miljöaktivister protesterade

År 1973 var 300 aktivister samlade i Trångsund. De var miljökämpar från gruppen ”Rädda Fållan” som ville stoppa bygget av den stora Nynäsvägen. Tidningarna vid den här tiden skrev mycket om deras kamp. Den påminde om ett annat bråk i Kungsträdgården i Stockholm där aktivister två år tidigare hade försökt rädda några stora träd (almar) som staden ville såga ner. Den gången lyckades aktivisterna klättra upp i träden och klamra sig fast vid stammarna så att de hindrade arbetarna som skulle såga ner almarna. Politikerna ändrade sedan planerna och almarna fick stå kvar. Skulle miljöaktivisterna lyckas igen, lika bra i Fållan som vid Almstriden i Kungsträdgården?

Många höll med miljöaktivisterna

Den här gången kom 150 poliser för att rensa området från aktivister. Förutom de 400 aktivisterna på plats så var det många som protesterade på andra sätt. Evert Taube som var en känd sångare var en av dem. Antalet bilar blev allt fler vid den här tiden, vägarna blev större, gamla hus och gårdar revs och stora bostadsområden byggdes i och runt städerna. Många tyckte att bilarna började ta för mycket utrymme och att städerna blev fula och smutsiga platser.

Motorväg rakt över en historisk plats

Fållans gård var en vacker plats som låg vid sjön Magelungen. Gårdens bostadshus är ifrån början av 1900-talet men det hade funnits en gård långt tidigare, ända sedan 1700-talet. Välbärgade stockholmare kom hit för att njuta av naturen och den friska luften på landet. En av dem var den Carl Michael Bellman, känd sångare på 1700-talet. Ännu tidigare hade gården varit ett torp som hörde till Länna gård. När vägen skulle bli motorväg med sex filer så var Fållans gård i vägen.

Vem vann striden?

Den här gången hjälpte protesterna till viss del. Gården revs inte utan finns fortfarande kvar. Ett ganska stort område skövlades ändå och vägen byggdes. Idag rusar den fram precis bakom Fållans gård. Poliserna hade fått order om att ta det lugnare än vid Almstriden i Kungsträdgården, så den här lyckades poliserna bättre med sitt uppdrag. I tidningsartikeln från Aftonbladet kan du läsa mer om vad som hände.

Maria Palmqvist, en hjälte i Tyresö

Isen sprack!

Maria Palmqvist visste också hur svaga isar fungerar. Den 16 februari 1919 var hon ute på Kyrkviken i Tyresö och åkte skridskor. En bit längre bort åkte ett par personer spark ute på isen. Plötsligt sprack isen under dem och det bildades en vak. Mannen och kvinnan på sparken hamnade i det iskalla vattnet.

Riskera livet för andra?

Maria Palmqvist såg och hörde vad som hände. Hon var gymnastiklärare och visste garanterat hur svaga isar fungerar. När isen har brustit en gång är det stor risk att den fortsätter att spricka om man närmar sig kanten. Så, om hon försöker att hjälpa de båda främlingarna som hamnat i vattnet, kan det hända att hon själv råkar illa ut. Och om hon inte gör någonting kommer de båda andra säkert att drunkna.

Som tur är hade Maria Palmqvist civilkurage. Hon vågade att göra det rätta, trots att det innebar en risk för henne själv. Hon hjälpte de båda sparkåkarna upp ur vattnet. Alla tre klarade sig.

Belöning till en hjälte

1920 skriver länsstyrelsen till regeringen om Maria Palmqvists hjältedåd. Länsstyrelsen vill att hennes insats ska belönas av civilministern, speciellt eftersom hon gjorde det med fara för sitt eget liv. Allt står att läsa i en liten i artikel i Dagens Nyheter, den 28 januari 1920.

Anna Johansson-Visborg och semesterbyn

Tidningen berättade att semesterbyn fyllde 50 år

Den 14 juni 1978 skrev Dagens Nyheter (DN) att “Arbetarkvinnornas semesterby Visborgs minne har fyllt 50 år”.

I tidningsartikeln kan vi läsa att semesterbyn består av enkla stugor som går att hyra några veckor på sommaren. Stugorna ligger vid Skurusundet i Nacka. Det är bara kvinnor med låg lön som får hyra dem. Det bestämde nämligen Anna Johansson-Visborg när hon lät bygga semesterbyn 1928.

Bryggeriarbeterskan som kämpade för jämställdhet

DN beskriver Anna Johansson Visborg som ”ett geni på att organisera och entusiasmera alla för sina idéer”. Anna Johansson-Visborg jobbade som bryggeriarbeterska i Stockholm. De kvinnliga arbetarna tjänade mindre än sina manliga kollegor. Bryggeriarbetarnas fackförbund ville inte kämpa för att höja kvinnornas löner. Då startade Anna Johansson-Visborg en egen avdelning, där bara kvinnor fick vara med. På så sätt kunde de kvinnliga arbetarna jobba mot de orättvisa villkoren och för större jämställdhet med männen på arbetsplatsen. 1928 fick arbetarna rätt till en veckas semester vid midsommar.

Fattiga behöver också åka bort på semestern

Så här tänkte Anna Johansson Visborg: Bra att alla får rätt till semester, men ensamstående kvinnor som tjänade dåligt kan ändå inte åka någonstans. Semesterresor kostar ofta ganska mycket pengar. Så hon lät bygga stugor som låg nära Stockholm, hade låg hyra och som bara fattiga arbetarkvinnor fick boka. Anna Johansson-Visborg startade stiftelsen Visborgs minne, en sorts förening som skulle driva semesterbyn och se till att allt fungerar.

I tidningsartikeln står det att ”stugorna och rummen ska hyras ut till kvinnor och deras familjer till lägsta möjliga kostnad”. Det betyder att stiftelsen alltid har dålig ekonomi och att alla som jobbar med semesterbyn gör det gratis. Ordföranden till exempel: ”Det är så fint att ha så många vänner omkring sig att jag gärna jobbar gratis, säger Harriet Wallbom”.