Publicerad: 7 maj 2026 | Skribent: Moa Beskow, etnolog
Det levande kulturarvet, eller det immateriella kulturarvet som det också kallas förändras hela tiden, det lever genom oss. Därför är det också något vi måste ta hand om tillsammans.
Vad tror du att den äldre mannen berättar för de båda kvinnorna med hunden? Bild från Nordiska museet Foto: Gösta Lundquist.
Vi samlar in berättelser
Just nu samlar vi på berättelser och muntliga traditioner. Har du hört talas om Silverpilen, det mytomspunna tunnelbanetåget? Känner du till en plats med en särskild historia? Eller finns det historier eller sägner i din närhet som borde bevaras för framtiden?
Genom att dela med dig av din berättelse hjälper du till att uppmärksamma och hålla traditioner levande. Berättelserna som finns i vår omvärld och samtid kan också bli en viktig del av hur framtida generationer förstår livet i Stockholms län.
Känner du till några platser i naturen som bär på en berättelse, sägen eller myt? Foto: Hilding Mickelsson.
Länsmuseet uppmärksammar det immateriella kulturarvet
Ett särskilt arbete med det immateriella kulturarvet i Stockholms län har pågått på länsmuseet sedan 2024. Målet är att samla, dela och utveckla kunskap om länets levande traditioner. Tillsammans med länets invånare, kommuner, organisationer och föreningar undersöker, utforskar, samlar och förmedlar vi den mångfald av levande traditioner som finns i länet.
Nik Märak på konferensen om muntliga traditioner och berättande. Foto: Stockholms läns museum.
Immateriellt kulturarv i länet
Levande traditioner i Stockholms län
För att sprida, lyfta och samla det immateriella kulturarvet i Stockholms län har vi tagit initiativ till en årlig konferens. Här kan du läsa om den konferensen som hölls på Farsta gård år 2026.
Det levande kulturarvet syftar på det vi inte kan ta, se eller känna på. Fokus ligger på hur kunskaper och traditioner förs vidare mellan människor och generationer. Här kan du läsa mer om vad immateriellt kulturarv är samt om den konferens som hölls år 2025.
Levande traditioner i Stockholms län – berättelser, kunskaper och praktiker
Publicerad: 2 februari 2026 | Skribent: Karolina Hedström
Stockholms läns museum arbetar tillsammans med Hembygdsförbundet och konsulentenheten på Region Stockholm med det immateriella kulturarvet i länet. I det här blogginlägget kan du läsa mer om immateriellt kulturarv och vad som är på gång i vår verksamhet.
Bild från Secoura/Pixabay
Konferens den 20 mars 2026
Levande traditioner i Stockholms län – berättelser, kunskaper och praktiker
Den 20 mars 2026 bjuder Stockholms läns museum och Stockholms läns hembygdsförbund in till en konferensdag som sätter fokus på det immateriella kulturarvet i Stockholms län – traditioner, berättelser, kunskaper och praktiker som formar människors vardag och lokala identitet. Temat för i år är muntliga traditioner.
Dagen riktar sig till föreningar som arbetar med eller är intresserade av immateriellt kulturarv och de som arbetar med kultur i kommunal verksamhet och som vill stärka din kompetens, hitta nya arbetssätt och få inspiration till hur det immateriella kulturarvet kan bli en ännu tydligare resurs i det lokala kulturarbetet.
Konferensen erbjuder föreläsningar, samtal och konkreta exempel från kommuner och aktörer i länet.
Konferensen är gratis men anmälan krävs. Vi bjuder på för- och eftermiddagsfika under dagen. För lunch finns möjlighet att äta på värdshuset precis intill, där deltagarna själva står för kostnaden: www.farstavardshus.se. Det går förstås också bra att ta med egen matsäck.
9.00 Kaffe och registrering 9.30 Förmiddagsprogram
Anita Lundin, ordförande Stockholms läns hembygdsförbund och Eva Skyllberg, chef Stockholms läns museum inleder.
Nik Märak, Kulturarbetare. Introduktion till muntligt berättande i samiska traditioner.
Radio Möja, Katja Uneborg och Sven R. Ohlson om hur unga dokumenterar berättelser från skärgården.
Tora Wall, författare och folklorist. Stadsälvor, spöken och tokstollar. Berättelser och sägner från Stockholms län.
Kristina Nordblom, Folkhögskollärare, Berättarföreställning från Ingarö.
12.00 Lunch (bekostas på egen hand)
13.00–16.00 Eftermiddagsprogram
Frida Spång, Fabula storytelling. Berättelse och berättande som scenkonst.
Saman Sokhanran, poet och pedagog, Förenande Förorter. Om berättande som verktyg för ungdomsprojekt.
Jonas Engman, etnolog, Nordiska museet. Ett analytiskt perspektiv på muntliga traditioner.
Lokalen saknar hörslinga och handikapptoaletten rymmer tyvärr inte en permobil. Har du frågor om tillgänglighet är du varmt välkommen att kontakta oss i förväg. lansmuseet.kultur@regionstockholm.se
Vad är immateriellt kulturarv?
Immateriellt kulturarv eller det levande kulturarvet som det också kallas, syftar på själva görandet och den praktiska kunskapen som förs vidare mellan människor och generationer som avses. Detta kan till exempel vara olika former av hantverk, ritualer, musik, framträdanden, berättelser, traditioner, seder och bruk.
Det immateriella kulturarvet kan jämföras med det materiella kulturarvet, som består av fysiska spår av mänsklig kultur – till exempel byggnader, konstverk, eller dräkter. Läs mer om vad kulturarv i en vidare bemärkelse på Riksantikvarieämbetets webbplats. Kulturarv | Riksantikvarieämbetet (raa.se)
Vi utforskar och undersöker det levande kulturarvet i Stockholms län
Tillsammans med länets invånare, kommuner, organisationer och föreningar vill vi undersöka, utforska, samla och förmedla den mångfald av levande traditioner som finns i länet. Med detta initiativ, som pågått sedan 2024, vill vi skapa en samlingsplats för att mötas kring det levande kulturarvet!
På gång
Just nu planerar vi för nästa konferensdag för immateriellt kulturarv år 2026. Denna gång är temat muntliga traditioner och berättande.
Berättelser från länet – Har du hört om Silverpilen, tunnelbanetåget som sägs åka genom Storstockholm fullt av andar? Har du hört om något spöklikt på ett av alla områdets slott eller herrgårdar? Eller har du hört andra historier om till exempel en plats, händelse eller person i Stockholms län? Vi vill veta vilka sägner och berättelser som finns här.
Berättande i länet – Alla berättar vi saker för varandra, men hur vi gör det kan se annorlunda ut. Har du besökt ett berättarcafé? Är du medlem i ett berättarnätverk, eller deltar du själv i särskilda berättartraditioner? Har du exempel på organisationer, platser och aktiviteter i länet som uppmuntrar till att berätta – livshistorier, sägner, eller annat? Hör av er till oss – genom att lyfta exempel kan vi inspirera varandra till nya idéer och initiativ.
Var med och bevara det immateriella kulturarvet genom att ladda upp bilder på det tillsammans med dina tankar till Stockholms läns museums arkiv för framtiden.
Ladda ner appen Samtidsbild och bli en av Stockholms läns museums samtidsinsamlare.
Tornedalskt kulturarv i Stockholms län – insamling avslutad
Publicerad: 15 januari 2026 | Skribent: Mollie Jonsson, etnolog
Under hösten 2025 har Stockholm läns museum genomfört insamlingsprojektet Tornedalskt kulturarv i Stockholms län. Genom insamlingen, som nu är avslutad, har museet samlat in berättelser, minnen och bilder från personer i Stockholms län som ser sig själva som tornedaling, kvän eller lantalainen.
Under flera år har länsmuseet arbetat med att lyfta fram de fem nationella minoriteter ur ett länsperspektiv. Museets uppdrag är att tillvarata, utveckla och förmedla kunskap om länets kulturarv och under år 2025 fortsätter arbetet med att synliggöra de nationella minoriteternas kulturarv i länet. Tornedalingar, kväner och lantalaiset är en mindre känd minoritet bland allmänheten i Sverige och i många arkiv i länet saknas den tornedalska närvaron.
Jag som arbetat med insamlingen heter Mollie Jonsson och en mörk kväll i oktober blev jag bjuden till att komma och presentera mig och museet för medlemmar i föreningen Tornedalingar i Stockholm. Föreningen som bildades år 1982 har som mål att bevara och främja den tornedalska kulturen och språket meänkieli. Det var den första lokalföreningen som tillhörde Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset (STR-T). Innan mötet träffade jag delar av styrelsen och vi pratar en stund innan medlemmarna dök upp. Kvällen började med en föreläsning av Lennart Rohdin som berättade om 25 år av minoritetspolitik och vad som har hänt under de här åren.
I min presentation av projektet och museet berättade jag bland annat om några tidningsnotiser som finns i Kungliga biliotektes tidningsarkiv. Flera av notiserna var från 1950-talet och informerar om evenemang som verkade vara riktade till tornedalingar. När jag läste upp mina två favoriter noterade jag hur medlemmarnas öron spetsades.
Den första notisen bjöd in till dans och löd:
”TORNEDALING. Välkommen till dans i afton kl 20. å Sankt Eriksgatan 68. (Under kvällen kommer Miss Tornedal att väljas)”.
Vem var Miss Tornedal och finns det bilder på personen? Tyvärr verkade ingen av åhörarna känna till Miss Tornedal som återstod som ett mysterium i Kungliga bibliotekets samlingar. Den andra notisen utlovade ”bra musik” under kvällen och löd ”Tornedaling glöm ej Lucia precis kl 20.30 å Sankt Eriksgatan 68. Bra musik”. Återigen verkade ingen känna till något om dessa sammankomster. Ibland leder tyvärr inte arkivsökningar till något annat resultat än att konstatera att ett material finns sparat för framtiden.
Mötet avslutades och några kom fram till mig efteråt och frågade lite mer om museets insamling av tornedalskt kulturarv. En person visade intresse för att på något sätt bidra till insamlingen, så mötet får ses som lyckat.
Arbetet fortsatte och genom intervjuer med personer som ser sig själva som en del av minoriteten har museet kunna ta del av personers minnen och tankar om sin identitet och även släktingars berättelser.
Ett exempel är från en släkting som flyttade till länet under andra hälften av 1900-talet och skapade sitt liv här i Stockholms län. En av mostrarna i släkten älskade mandelpotatis och hittade ett finurligt sätt att få färsk potatis utan odlingsland. Under våren åkte mostern runt i sin folkvagn och satte potatis i dikena runt om i Abrahamsberg och Bromma. När hösten kom åkte hon tillbaka till alla platser som hon hade memorerat och tog upp potatisen. I dag skulle det kunna kallas för ”gerilla-odling ”, och ett sätt att ta allmän mark i anspråk för att odla för husbehov.
En av intervjupersonernas örngott med initialer från en släktning. Foto: Stockholms läns museum.
En björknäverväska som intervjupersonen Rut använder under bilfärder för att förvara termosen i bland annat. Tillverkad av Edvin Mansikka, Risudden. Foto: Stockholms läns museum.
I projektet har vi också samlat in fotografier så som bilder på örngott gjorde av kvinnor i släkten, en kniv med kära minnen och ett och annat björknäverarbeten. Nu finns materialet sparat i museet och bidrar till att bredda samlingarna och för framtiden att lära sig något om vår tid.
Personer som ser sig själva som tornedaling, kvän eller lantalainen och som bor eller har bott i länet har bidragit med egna berättelser och minnen. Vi vill rikta ett särskilt stort tack till alla som välvilligt delat med sig av sina kunskaper, erfarenheter och berättelser om det tornedalska i Stockholms län.
Minnen från andra världskriget
Publicerad: 13 november 2025 | Skribent: Rebecka Tellgren Mårtensson, etnolog
Det är 80 år sedan krigets slut och personer med egna minnen från krigsåren blir allt färre. Därför samlar länsmuseet in berättelser och bilder från denna tid — innan de faller i glömska.
Eftersom Sverige inte deltog i kriget såg vardagen här annorlunda ut jämfört med andra länder i Europa. Ändå färgades vardagen i Sverige av ransonering, mörkläggningsgardiner, män som blev inkallade, flyktingar, grannländer som var ockuperade och en oro om att kriget kan komma när som helst.
Albumsidan berättar om när Pelle ryckte in till lumpen på I1, Svea livgarde. Kort efter han ryckt in blev han isolerad i Rimbo på grund av sjukdom i kompaniet. På översida bilden syns Pelle på säkert avstånd från sina besökare under isoleringen. Ur Anders Classons samling; Johns album 1942–1942.
I länsmuseets samlingar finns en del fotografier som berättade om tiden, till exempel Johns album från åren 1940–1947, som skildrar hur en vardag under krigsåren i länet kunde se ut. I detta album gör sig kriget påmint genom bilder på Pelle i uniform och en ”fredlig mina” som används som blomkruka i trädgården. Johns egna bildtexter gör bilderna ännu mer personliga.
Den fredliga minan. I översta bilden skymtar man minan mellan de två träden till höger. Ur Anders Classons samling; Johns album 1941–1945.
”Kriget slut i Europa” står det på löpet längst till höger. Ur Anders Classons samling; Johns album 1940–1947.
Nu vi vill ha in fler bilder som berättar om länet under andra världskriget! Många har säkert egna album eller från äldre släktingar liggande hemma, som visar hur det var under krigsåren. Scanna eller fotografera av dem och ladda upp dem i vår digitala bildtjänst Dåtidsbild så kan du vara med och bidra till historieskrivningen om livet under andra världskriget i Stockholms län.
Publicerad: 2 juli 2025 | Skribent: Karolina Hedström, fotoantikvarie
Bli historisk med din bild!
Vilken är din bästa bild i telefonen som berättar om just din samtid? Ladda upp den till Samtidsbild och var med och tävla om ett årskort på Fotografiska!
Din bild blir också en del av länsmuseets samlingar. För att delta i tävlingen, registrera dig och ladda upp din bild till Samtidsbild och tagga bilden med #fototävling2025
Alla mellan 16–25 år kan delta och varje person kan bidra med max 3 bilder.
Fotografierna ska vara tagna under det senaste året i Stockholms län.
Tagga bilden med #fototävling2025
Tävlingen pågår 13 juni–30 september 2025.
Juryn består av Karolina Hedström, fotoantikvarie, Stockholms läns museum, Mohamed Mire, utställningsproducent Emerging artists, Fotografiska och Kristyna Müller, verksamhetschef, Centrum för fotografi.
Bilderna som kommer in till tävlingen sparas i Stockholms läns museums bildarkiv och blir en del av vår historia.
Vad är Samtidsbild?
Samtidsbild är Stockholms läns museums plattform för insamling av länsinvånarnas digitalt födda bilder. Tillsammans ger de uppladdade fotografierna en unik bild av det samtida livet och vardagen i vårt län.
Du väljer själv vilka fotografier som ska vara del av museets samlingar genom att ladda upp dem på Samtidsbild. Bilderna sparas sen för framtiden i länsmuseets arkiv.
Insamling och samtidsdokumentation är en viktig del av länsmuseets verksamhet.
Fotografierna i museernas samlingar är en del av vår gemensamma historia och används ofta som källmaterial. För att samlingarna ska kunna berätta om oss alla måste de innehålla en mångfald av berättelser och perspektiv.
Så ska mors dag firas!
Publicerad: 22 maj 2025 | Skribent: Karolina Hedström, fotoantikvarie
“Barnen utbedja sig mors förlåtelse för all ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Mor sorg, suckar, bekymmer och svårigheter…”
Det kunde man läsa i ett häfte som kom ut 1920 med titeln Mors dag. Här gavs tips och idéer för hur dagen borde firas, både i och utanför hemmet. Traditionen att fira Mors dag kom till Europa från Amerika och växte fram i en tid då moderskapet stod i centrum för det borgerliga kvinnoidealet. I Sverige infördes mors dag år 1919 på initiativ av Cecilia Bååth-Holmberg, som ville lyfta fram moderskapets betydelse och samtidigt motverka det hon ansåg vara en ökande osedlighet i kultur och medier.
Foto: Södertälje 1968, Berth Ahlborg.
Här kan du läsa alla tips på hur man kan fira Mors dag från 1920:
I hemmet
Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.
Mor hälsas på morgonen med sång av barnen.
Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva.
Henne beredas, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.
Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar. Något vackert läses upp, utantill och ur detta häfte, och hjärtats tack bringas Mor, som är hemmets sammanhållande kraft. Barnen utbedja sig mors förlåtelse för all ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Mor sorg, suckar, bekymmer och svårigheter.
Frånvarande barn hälsa Mor med brev, eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahållas för Mors dag.
Utanför hemmet
Mors dag firas med allmän flaggning.
I kyrkor och bönhus erinra prästen och predikanten om Mors dag och om hennes betydelse för hem och samhälle.
Efter slutad gudstjänst går man i procession ut på kyrkogården, där psalmer sjungas och där mödrars gravar äro prydda med blommor.
Om aftonen kunna festligheter ordnas i skolsalar och i andra offentliga lokaler, varvid programmet upptager sång, tal, uppläsning ur detta häfte, kaffe med dopp. Alla mödrar äro inbjudna som gäster. Ungdomsföreningar av olika slag, nykterhets- och föredragsföreningar, präster, lärare och lärarinnor kunna åtaga sig anordnandet av dylika festligheter.
I god tid före firandet av Mors dag kunna gåvor av penningar eller av annat slag vara insamlade till förmån och glädje för obemedlade goda mödrar och änkor, kanske även till beredandet av sommarvila åt någon sjuk eller utarbetad moder.
Mors dag firas stilla och värdigt. Mors dag vare en familjekärlekens, en tacksamhetens och en löftets dag.
Även om det inte skapades för kommersiella ändamål har många idag den uppfattningen om dagen men många tycker också att det är en fin dag att hylla sin mamma. Hur tänker du kring Mors dag? Firar du eller firas du?
Vi vill gärna samla in era bilder och tankar kring dagen!
För att ladda upp en bild och berättelse om mors dag i vår samtid, gå till Samtidsbild.
För att ladda upp en äldre bild och en berättelse om mors dag, gå till Dåtidsbild.
Vill du vara med och skriva dagbok?
Publicerad: 12 maj 2025 | Skribent: Moa Beskow
Den 12 maj är det dagbokens dag!
Alla dessa dagar som går när inget särskilt händer. Det är ju just detta som framtidens människor kommer vilja veta om oss. Hur levde vi, vad gjorde vi, vad åt vi, hur reste vi, hur bodde vi, vad tänkte vi, vad kände vi?
Nu kan du vara med, följ länken nedan och lämna din berättelse. Den sparas då i länsmuseets arkiv. Berätta om din dag! (esmaker.net)
Foto: Okänt/Stockholms läns museum .
Länsmuseet undersöker dagboksskrivande
För ett år sedan undersökte vi på länsmuseet om, varför, hur, vad och var man skriver dagbok. Vi gjorde en enkät som besvarades av frivilliga länsinvånare. Vi fick in många svar och det verkade finnas ett stort intresse för dagböcker och skrivande. Nästan alla som svarade på enkäten kunde också tänka sig att skicka in sina dagboksanteckningar till oss på länsmuseet.
En man i 65-årsåldern skrev till exempel så här:
“Jag skriver varje dag, flera gånger om dagen. När jag är glad, ledsen, om slitningar i vardagen, sviktande hälsa och framför allt kärlek. Jag använder Anteckningar i telefonen, den är alltid tillgänglig när en tanke slår ner.”
En 21-årig kvinna formulerade följande:
“Jag skriver med penna och papper i ett block […] för att kunna samla alla ens tankar och bearbeta dem på ett ställe. De hjälper mig om jag går igenom olika problem eller jobbiga situationer i livet. Jag har skrivit nästan regelbundet i typ ca 2 år.”
Om dagbokens dag
Dagbokens dag instiftades 2017 av Folklivsarkivet vid Lunds universitet. Initiativet är ett samarbete mellan Folklivsarkivet och Mass Observation Archive vid Sussex universitet.
Det immateriella kulturarvet
Publicerad: 14 februari 2025
Vi utforskar och undersöker det levande kulturarvet i Stockholms län
Stockholms läns museum, hemslöjdskonsulenterna på Region Stockholm samt Stockholms läns hembygdsförbund har inlett ett samarbete för att arbeta med det immateriella kulturarvet i Stockholms län. Tillsammans med länsinvånare, kommuner, organisationer och föreningar vill vi undersöka, utforska, samla och förmedla den mångfald av levande traditioner som finns i länet. Vårt uppdrag är bland annat att samla in och förmedla det levande och immateriella kulturarvet samt att sprida kunskap om vårt gemensamma kulturarv.
Med detta initiativ vill vi skapa en samlingsplats för att mötas kring det levande kulturarvet!
Foto: Tom Bjenne. Foto: Li Samuelson. Foto: Ulrika Schreil.
Vad är immateriellt kulturarv?
Immateriellt kulturarv, eller som det också kallas; det levande kulturarvet, syftar på den delen av människans spår och lämningar som vi inte kan ta, se eller känna på. Det är själva görandet och den tysta kunskapen som förs vidare mellan människor och generationer som avses. Detta kan till exempel vara olika former av hantverk, ritualer, musik, framträdanden, berättelser, traditioner, seder och bruk. På Svenska Unescorådets webbsida om immateriella kulturarv kan du läsa mer. Immateriellt kulturarv « Svenska Unescorådet
Ett annat sätt att förklara vad det immateriella kulturarvet är att se hur det skiljer sig från det materiella som utgörs av historiska spår som tillkommit genom mänsklig aktivitet i olika tider. Här är alltså fokus i stället på de fysiska spåren och lämningarna som vi kan se eller förnimma med våra sinnen. Läs mer om vad kulturarv i en vidare bemärkelse på Riksantikvarieämbetets webbplats. Kulturarv | Riksantikvarieämbetet (raa.se)
Foto: Adriana Erjibet.Foto: Anna Ulfstrand.Foto: Gunnar Ålfors.
Vill du bidra?
Var med och bevara det immateriella kulturarvet genom att ladda upp bilder på det tillsammans med dina tankar till Stockholms läns museums arkiv för framtiden.
Ladda ner appen Samtidsbild och bli en av Stockholms läns museums samtidsinsamlare.
Fredagen 14 februari 2025 arrangerade vi en konferens om det immateriella kulturarvet i Stockholms län. Syftet var att diskutera hur vi bäst kan utveckla och tillgängliggöra vårt levande kulturarv. Konferensen riktade sig till de som jobbar med kultur eller kulturarv och är verksamma inom en förening, kommun, museum, arkiv eller liknande.
Publicerad: 31 augusti 2023 | Skribent: Stella Waldenström, Stockholms läns museum
I år är det museets 40-årsjubileum och detta uppmärksammas med en insamling av foton från födelseåret 1983. Vi bedriver sedan många år insamling av länsinvånarnas fotografier, både äldre och samtida. En viktig del av vår verksamhet är att göra länsinvånarna delaktiga i skapandet av vårt gemensamma kulturarv och därför vill vi fokusera extra på det under vårt jubileumsår.
Länsmuseet har väldigt få fotografier från början av 1980-talet och nästan inga som visar människors liv. Därför arrangerade vi en fototävling som pågick från 1 mars till 31 juli 2023. Vi uppmanade alla länsinvånare över 16 år att leta fram sin bästa bild från 1983 och delta i tävlingen. Varje person kunde bidra med max 3 bilder. Fotografierna skulle vara tagna 1983 i Stockholms län, eller däromkring om det fanns osäkerheter kring årtalet. Alla som deltog i tävlingen hade chans att vinna fri entré till Fotografiska i ett år. Förutom att sponsra tävlingen med pris medverkade även Fotografiska med en jurymedlem.
Nu är tävlingen slut och vi har fått in sammanlagt 80 bilder av 35 personer. Vi vill rikta ett varmt tack till alla tävlingsdeltagare! Tack vare er som bidragit med bilder har vi fyllt luckan i våra samlingar. Bilderna som skickats in till tävlingen kommer sparas för framtiden och blir en del av vår gemensamma historia.
Vinnaren av Fototävling: 1983 är bilden ”Halloweenfestfixning” inskickad av Pia Harrison!
Juryns motivering:
”En berättande bild som innehåller igenkännande tidsmarkörer och dokumentär estetik. Vi ser partytjejer med sköna 80-tals frisyrer, det är hårgelé och blå kajal. Ett tight utsnitt, natten är på g, 1980-talet redo att erövras. Bildens inramning av ansikten och de bruna tonerna gav berättelsen om ungdom och vänskap på 1980-talet en första plats i tävlingen.”
Stort grattis till Pia, hur känns det? ”Det känns naturligtvis fantastiskt roligt att ha vunnit – vem gillar inte att vinna? – och priset kommer alla gånger användas flitigt.”
Så här berättar Pia om bilden, ”jag letade i gömmorna, men hade inte jättemånga bilder från 1983. Den här festen hade jag dock många härliga bilder från. I slutet av -83 ordnade vi en Halloweenfest i hyrd lokal på Körsbärsvägen. Halloween var inte ett vanligt förekommande maskeradtema, men vännerna hade gett allt för att passa in som häxor och vålnader. Bilden är på oss som anordnade festen, när vi höll på att förbereda välkomstbålen med kolsyreis. Jag är längst till vänster, jag minns att jag var mycket nöjd med mina blåa läppar”.
Många fina bidrag
Det kom in många fina bilder från 1983 och det var flera bilder som konkurrerade om vinsten. En annan bild som juryn vill lyfta fram, som hade en bra chans till vinnarplatsen, är Lars Håkan Widfors bild på hans syster och mamma. Så här berättar juryn om bilden, ”Här ser vi tidsmarkörerna är nästan som inplanterade, frisyren omisskännlig. Sommarmorgonen är krispig och skärpan likaså samtidigt som kaffedoften stiger ur bilden. Bilden växte ju mer man tittade på den och berättelserna växlade beroende på vilket detalj man landade på. Ett fint samspel i bilden mellan mamman och dotterns närvaro och världen runtomkring dem”.
Lars Håkan berättar om bilden, ”På en tomt i Vettershaga, söder om Norrtälje, min syster och mamma inför kaffedrickande och DN läsning i juli 1983”. Foto: Lars Håkan Widfors.
Jury Fototävling: 1983
De som har utsett vinnaren är en jury bestående av artistduon och 80-talsikonerna Lili och Susie, Karolina Hedström, fotoantikvarie på Stockholms läns museum och Lisa Hydén, utställningschef på Fotografiska. Juryns bedömning har baserats på samtidsmarkörer från tidigt 1980-tal, bildens berättelse samt estetiskt värde.
80-talsikonerna Lili och Susie. Foto: Peter Knutson.
Karolina Hedström, fotoantikvarie på Stockholms läns museum. Foto: Karolina Hedström.
Lisa Hydén, utställningschef på Fotografiska. Foto: Morgan Norman.
