Att måla med kalkfärg
Kalkfärg är en traditionell färg som har använts i hundratals år, framför allt på byggnader av sten, puts och tegel. Färgen är tillverkad av släckt kalk blandad med vatten, vilket gör den både enkel och naturlig jämfört med moderna färger.
Eftersom kalkfärg är mineralbaserad låter den väggarna “andas”, vilket betyder att fukt kan passera genom ytan utan att fastna. Det gör färgen särskilt bra för äldre hus där väggarna ofta behöver kunna släppa igenom fukt för att hålla sig i bra skick.
När man målar med kalkfärg får ytan ett matt och levande utseende som skiftar lite i färgton. Färgen fäster bäst på underlag som redan är målade med kalk eller på ny kalkputs. På täta underlag, som plastfärg eller moderna cementytor, sitter kalkfärg sämre eftersom den inte kan tränga in lika bra.
Kalkfärg kräver lite mer underhåll än andra färger, eftersom den nöts bort långsamt av regn och väder. Det betyder att fasader målade med kalk behöver kalkas om då och då för att hålla sig fina och väl skyddade. Samtidigt är det just enkelheten som gör kalkfärg så uppskattad. Det är lätt att bättra på ytor som blivit slitna och färgen är miljövänlig eftersom den består av naturliga material.
Kalkavfärgning av puts
Att stryka putsen med en blandning av kalk och vatten är det billigaste och mest genuina sättet att avfärga en putsad yta på. Blandningen ska bestå av 15–20 procent kalk och 80–85 procent vatten. Först efter fyra till fem strykningar ger blandningen en täckande effekt och ytan blir vitskimrande. Den första och sista strykningen brukar göras av det vatten som bildas om kalken får sjunka till botten i en hink. Ytan får då en extra förstärkning som gör den hållbar och mindre smetfri.
Kalkfärgen kan färgas in med kalkäkta pigment, så kallade jordpigment som tillsätts i den ovan beskrivna lösningen. Exempel på jordpigment är alla ockror (som guldockra), bränd och obränd terra di Sienna (brunröda färgtoner), umbra (varmt grå eller grågröna färgtoner), järnoxider (röda färger). Blått och grönt har sällan förekommit som kalkfärg i äldre tider. Det enda äldre kalkäkta blå pigmentet, kobolt, var för dyrbart för att använda till hela fasader. Blåaktiga färgtoner erhölls istället genom att blanda kimrök i kalken. På 1930-talet började grönt pigment, kromoxidgrönt, användas i kalkfärg.
Kalkputsning och kalkavfärgning bör helst göras av fackfolk. Delar som inte ska avfärgas bör täckas över med till exempel plast. Det är särskilt viktigt att täcka fönsterglas då glaset är känsligt för kalk. Avfärgningen med kalk och vatten bör ske under den frostfria säsongen och helst inte i starkt solsken.
Kalkfärg 90
Kalkfärg 90 är en kalkfärgsprovsamling med fysiska kalkfärgsprover målade på putsunderlag, som visar hur det färdiga resultatet av vedertagna kalkfärgskulörer inom byggnadsvården ser ut.