Stockholms läns museum
Stockholms läns museum
Sök

Ekerö kyrka

Ekerö kyrka

Tillkomstår: Slutet av 1100-talet


Kommun: Ekerö

Tillgänglighet: Hörselslinga, Tillgänglighets­­anpassad, Toalett

Adress: Ekerö kyrkväg 5, 178 52 Ekerö

Närmaste SL-hållplats: Ekerö kyrkväg

Hitta hit
Visa på medeltida kyrkor kartan
Ekerö kyrka

Ekerö kyrka uppfördes i slutet av 1100-talet som gårdskyrka till Asknäs gård, ett av de medeltida godsen på Ekerö. Asknäs omnämns i Erikskrönikan, som skildrar händelser från början av 1200-talet.

I området kring Asknäs by och Ekerö kyrka fanns tidigt viktiga sockenfunktioner såsom klockargård och fattigstugor. Asknäs brygga utgjorde en central förbindelsepunkt och hade stor betydelse för kommunikationen i trakten.

Omgivning

Ekerö kyrka är belägen vid Kyrkviken, på en höjd omgiven av åkermark. Ekerö prästgård nämns första gången 1543 och ligger på Torslundas ägor. Den nuvarande prästgårdsbyggnaden uppfördes under 1700-talet. 

Ekerö socken präglas av ett landskap med skogsklädda höjder, bördiga ängar och odlingsmark som formats sedan istiden. Området utvecklades från ett skärgårdslandskap där bronsåldersjägare vistades till ett jordbrukslandskap dominerat av gårdar och herrgårdar med rötter i förhistorisk tid. 

Bosättningsmönstret på ön visar tydliga sociala skillnader. De äldsta gårdarna ligger centralt på ön, medan stormansgårdarna placerades längs den södra strandkanten. Längs den norra stranden byggdes torpen, där människor med enklare levnadsvillkor bodde och ofta arbetade åt stormännen. 

Från Asknäs gård leder en cirka 700 meter lång fruktallé fram till Ekerö kyrka, Sveriges längsta fruktallé. Flera av träden planterades redan år 1895.

Kyrkan

Ekerö kyrka uppfördes i slutet av 1100-talet som en romansk kyrka, kännetecknad av tjocka murar, små fönster och rundade former. Byggnaden bestod då av ett långhus, där församlingen samlades, samt ett kor med altare. Troligen fanns även en absid, en rund avslutning på korets östra vägg. 

Omkring år 1300 revs det ursprungliga koret och kyrkan byggdes ut mot öster. Den fick då formen av en gotisk salskyrka med högre tak, större fönster och ett brett, rakt avslutat kor i stället för absid. Samtidigt tillkom en sakristia, där prästen kunde förbereda gudstjänsten och förvara kyrkans heliga föremål.

Under 1400-talet genomfördes en omfattande ombyggnad då tornet uppfördes, troligen samtidigt som ett vapenhus byggdes på den södra sidan. Kyrkan försågs även med tegelvalv, och väggar samt tak dekorerades med kalkmålningar med bibliska motiv.

Vid mitten av 1600-talet drabbades kyrkan av en brand, vilket ledde till en större upprustning på 1680-talet. Tornet fick då ett nytt krön, fönstren förstorades, inredningen förnyades och vapenhuset revs.

Mellan 1793 och 1794 fick tornet sitt nuvarande tak. Kyrkan genomgick därefter flera restaureringar – invändigt 1880–1881, samt under 1930-talet efter ritningar av Ragnar Östberg och åren 1951–1952 under ledning av Ärland Noreen.