Under medeltiden växte Järfälla när flera gårdar anlades i de norra och västra skogsområdena. Befolkningen ökade och kyrkan byggdes ut vid flera tillfällen.
Liksom många andra uppländska kyrkor placerades Järfälla kyrka nära en viktig vattenled, i detta fall Bällstaån, som följde en gammal färdväg med rötter i förhistorisk tid.
Vid kyrkan finns två runstenar, vilket visar att platsen var betydelsefull redan under vikingatiden. Runstenar restes ofta vid viktiga vägar och mötesplatser, vilket understryker platsens långa kontinuitet som central samlingspunkt i bygden.
Omgivning
Gravvårdar och monument på Järfälla kyrkogård vittnar om en lång lokal historia. Den äldsta bevarade graven är daterad till 1717. Särskilt framträdande är det Adlerbergska gravkoret, även kallat ”pyramiden”, beläget nära kyrkans södra vägg. Gravkammaren uppfördes 1762 för Olof Adlerberg och hans hustru Anna Sofia Gyllenborg, som ägde gårdarna Jakobsberg och Säby.
Monumentet tillskrivs arkitekten Jean Erik Rehn och är inspirerat av Cestiuspyramiden i Rom. Den sista gravsättningen i pyramiden skedde 1940, och vid en renovering 1980 murades ingången igen för att skydda anläggningen.
Kyrkan
Järfälla kyrka uppfördes i slutet av 1100-talet. Dopfunten är från samma tid. De äldsta delarna utgörs av den västra delen av koret och två valvsektioner i den östra delen av långhuset.
Byggnaden är uppförd i gråsten med ett långsmalt rektangulärt långhus i fyra sektioner, ett smalare kor, en sakristia på norra sidan och ett vapenhus på södra sidan.
I början av 1200-talet höjdes taket och en övervåning tillkom. Under 1300-talet förlängdes kyrkan västerut och ett gotiskt fönster sattes in på södra sidan. Samtidigt uppfördes en sakristia i norr och koret försågs med ett ribbvalv av tegel. Koret utvidgades även österut med en lägre del täckt av valv.
Under 1400-talet byggdes tre tegelvalv i långhuset, och ett nytt valvförsett vapenhus uppfördes i söder. Senare under samma sekel tillkom ytterligare en valvsektion i långhuset samt en västportal.
Av den ursprungliga romanska kyrkan återstår långhusets två östra sektioner, sydportalen och den västra delen av koret. Spår i murverket antyder att ett torn kan ha planerats i öster, men det fullbordades aldrig.
År 1751 genomfördes en omfattande reparation. Vid en ombyggnad 1825 vidgades fönstren åt söder och nya togs upp i norr för bättre ljusinsläpp. Under restaureringen 1927 kalkades ytterväggarna och interiören renoverades. Inredningen, som huvudsakligen härrör från 1700- och 1800-talen, konserverades och bevarades.
mer om medeltiden
Utställning: Medeltida kyrkor
Följ med på en resa från det tidiga kristnandet till medeltidens bildkonst och byggande i vår utställning om medeltida kyrkor.
Till utställningen
Medeltida kyrkor i länet
I Stockholms län finns fler än 90 medeltida kyrkor och kyrkoruiner. På vår karta kan du se var de finns och läsa mer om dem.
Se kyrkokartan
Mer om medeltiden
I vår utställning Tidslinjen – från stenåldern till AI, kan du läsa mer om medeltidens platser, personer och berättelser i Stockholms län.
Till medeltiden