Salems kyrka

Salems kyrka

Tillkomstår: 1100-talet


Kommun: Salem

Adress: Fågelsta 3, 152 95 Södertälje

Närmaste SL-hållplats: Salems kyrka

En stenkyrka.

Salems kyrka. Fotograf Mattias Ek.

Salems kyrka har en lång kontinuitet på platsen som går tillbaka till tidig medeltid. Kyrkan är representativ för det sörmländska landskapets församlingskyrkor från perioden och har i flera avseenden likheter med Grödinge kyrka.

Liksom många kyrkor i Mälardalens herrgårdslandskap fungerade den även som gravkyrka för de inflytelserika godsägarsläkterna i trakten.

Jordbruksbygden runt Bornsjön har anor som sträcker sig tillbaka till bronsåldern. I närheten av kyrkplatsen finns många fornminnen från brons- och järnåldern. Enligt traditionen ska platsen ha varit S:t Botvids viloplats efter hans död omkring år 1120, och den första kyrkobyggnaden uppfördes troligen vid denna tid.

Omgivning

Församlingens och kyrkans historia har präglats av herresätena och herrgårdslandskapet som utvecklades utmed Mälaren. Kyrkan ligger på den högsta delen av en kuperad udde vid Bornsjön, omgiven av lövträd och buskvegetation. Kyrkogården är anlagd i den kuperade terrängen kring kyrkan, som sluttar brant ner mot sjön.

Runt kyrkan finns flera äldre byggnader som tidigare haft olika funktioner, bland annat en benbod, en skola och en klockarbostad. Dessa byggnader utgör tillsammans en välbevarad kyrkomiljö som är synlig från motorvägen E4, som passerar strax öster om platsen.

Kyrkan

Salems kyrka har byggts om och förändrats många gånger under århundradena och består idag av ett långhus, ett femsidigt kor i öster, ett torn i väster, en sakristia i norr och ett vapenhus i söder. Långhuset har en något oregelbunden rektangulär form och ligger inte helt i linje med tornet, vilket ger byggnaden en asymmetrisk karaktär. Delar av den norra väggen och det kvadratiska tornet härrör från den ursprungliga kyrkan som uppfördes på 1100-talet.

Under 1300-talet fick långhuset sin nuvarande form genom en utvidgning mot söder och öster. Den södra väggen revs, vilket ännu kan avläsas i kyrkorummets västra vägg. I norra väggen finns spår av förlängningen mot öster, och breddningen av långhuset gjorde att tornet hamnade något snett i förhållande till byggnaden i övrigt.

Sakristian byggdes på 1200-talet, intill den dåvarande norra långväggen. Vapenhuset tillkom senare och uppfördes med ett välvt trätak i stället för det planerade stentaket. Långhusets västra gavel pryds av ornament från 1400-talet, bland annat en trappfris, vilket tyder på en ombyggnad under denna period då även stjärnvalven i långhuset tillkom.

Tornet förstärktes under 1500-talet med dragjärn i ett kryssmönster, som fortfarande är synligt, och fick troligen sin nuvarande spira vid samma tid. Under 1700-talet behövdes ytterligare förstärkningar och en kraftig stödpelare uppfördes i det sydvästra hörnet för att motverka sättningar.

På 1650-talet byggdes koret ut i öster och det nuvarande femsidiga koret uppfördes, huvudsakligen i tegel. Under koret finns en gravkammare byggd för familjen Wrede. Kyrkans tak täcktes troligen med nya spån 1664, samma år som vindflöjeln på vapenhuset sattes upp.

Exteriört har kyrkan behållit sitt utseende sedan slutet av 1700-talet, med endast underhållsarbeten utförda på utsidan. Invändigt har däremot flera förändringar skett sedan 1800-talet, bland annat nya orglar, bänkar, förändringar i koret, tornets vapenhus och upprepade ommålningar.