Om målning av snickerier
Snickerierna var i gamla hus i regel alltid målade. Färgen skyddade mot slitage och smuts samtidigt som den hade till uppgift att smycka hemmet.
Under renässansen och barocken var mörkt kimröksgrått och mörkt grönt de vanligaste snickerikulörerna. Allt trä målades med limfärg, äggtempera eller äggoljetempera. Taklister har historiskt sett målats med samma färgtyp som taket i övrigt, med andra ord med limfärg.
Färg och färgsättning
I äldre tider var det vanligt med rödbruna kulörer, som engelskt rött eller bränd terra, gulockra eller kimröksgrå nyanser. Idag målas ibland gamla dörrar i olika färger på ramverk och fyllningar – detta var förr ovanligt. I regel brukade hela dörren målas i samma färg. En äldre dörr kunde ibland ha en yta kring lås och nyckel målad i svart färg, en slityta som lätt blev smutsig och på så sätt syntes inte smutsen lika lätt.
Till färgsättning av bröstpaneler valdes ofta samma kulörer som på dörrarna. Bröstpanelen uppfattades som en enhet och målades i samma färg.
Taklisterna behandlades som taket, de vitmålades eller dekorerades. Dekorationen kunde bestå av bårder målade för hand eller med schabloner.
Under empiretiden på tidigt 1800-tal, målades snickerierna allt oftare brutet vita, men det blev vanligt att måla med bruten vit först mot slutet av 1800-talet. Den helt vita färgen slog igenom först i början av 1900-talet, under jugendperioden och användes senare flitigt under modernismen.
Vid 1800-talets senare del föredrogs mörka färger och det var inte ovanligt att måla snickerierna med imitationsmålning för att efterlikna ädla träslag som ek och mahogny.
