Teknik och material
Den vanliga färgbehandlingen var en mager linoljefärg utförd i flera tunna strykningar. Träets struktur var synlig genom färgen och gav en laserande effekt till snickerierna.
Den tjocka, starkt glänsande, oljerika färgen med tjockt oljespackel som underbehandling slog igenom först mot slutet av 1800-talet. Om snickerierna är från 1800-talets förra del eller tidigare bör de målas med mager linoljefärg i flera strykningar. Det bör eftersträvas att spackla så lite som möjligt och strykas en så tunn målning som möjligt. Vid målning bör rätt typ av färg och teknik också väljas. Försök att bestämma den ursprungliga färgsättningen, eller sök upp förebilder. Gamla snickeridetaljer är vanligen ommålade med flera tjocka lager färg. En färgundersökning kan ofta ge uppslag till hur snickerierna ska målas. Är de äldre snickerierna målade med linoljefärg – fortsätt att måla dem med linoljefärg.
En av fördelarna med linoljefärg, som har lång torktid, är att målaren har lång tid på sig att stryka ut färgen, som ska målas jämnt och tunt med raka penseldrag så att inga rinningar uppstår. En modern vattenspädbar färg hakar upp sig, torkar snabbare, och fyller igen de fina profilerna.
Vid målning av fyllningsdörrar och paneler ska inte skarven mellan fyllning och ramverk spackla i, då fastnar fyllningen och spricker vid torkning.