I Siloparken möter du varelser som ser ut att just ha stigit upp ur havet. De är fulla av snäckor i olika former och sjölevande djur. En varelse har bara ett öga öppet, det andra är stängt. Som om hon blickar inåt. Hon har en bläckfisk på sig och dess tentakler hänger blött över axlarna. Vad ser hon på? Och vad ser hon med sitt stängda öga?
Här finns också en skulptur som står upp likt ett träd, men som har formen av tång.
Konstverket Strandfyndens rike är gjort utifrån den gamla strandlinjen som löpte just här, och med inspiration av föremål som kan ha spolats upp ur vattnet. Skulpturerna är också en del av parkens växtlighet. Här möter du både natur och historia, och inte minst fantasi.
Parken är som en oas där konsten blir till en påminnelse om förr, och om Norrtäljes närhet till vatten. Samtidigt ger oss verket en annan blick. På vatten och vad som lever där, på vad fantasin kan skapa om de djup som vi inte kan nå.
Under invigningen framfördes ett specialskrivet verk för harpa av Ismahni Björkdotter.