Samiska berättelser: ett nytt spår i Upptäck historia
Publicerad: 27 april 2026 | Skribent: Elin Larsson Heppling, antikvarie på länsmuseet
Samer är Sveriges och Europas enda erkända urfolk och även en nationell minoritet. Ändå är den samiska historien relativt okänd för många, och kanske särskilt utanför norra Sverige och samernas landområde Sápmi.
Men även i Stockholms län finns många spår av samisk historia, från arkeologiska fynd från vikingatiden till människorättskämpar på 1900-talet.
Den 15 april invigde länsmuseet Samiska berättelser, det nya innehållet om samisk historia i Stockholms län som nu finns att läsa både på museets webbplats och i appformat.
Påwebbplatsenkan du läsa om personer och platser ur länets samiska historia. Historien är uppdelad i två delar: Den äldsta, som sträcker sig till 1800-talet, och en som behandlar historia från mer modern tid.
I appen Upptäck Historien finns kortare versioner av texterna som har koppling till platser i länet. Appen är baserad på en karta. Om du är ute på språng och blir nyfiken på historien omkring dig. Fiska upp den ur fickan och se vad som finns att lära om platsen just du är på!
Eva Helgesson berättar om sina minnen av Same-Siitan i Paradiset, Huddinge, för antikvarie Elin Larsson Heppling och publiken under invigningen av Samiska berättelser den 15 april 2026.
Projekt om historia och nutid
På Stockholms läns museum arbetar vi ständigt för att våra samlingar och den historia vi berättar ska spegla så många av länets människor som möjligt. De nationella minoriteternas historier har tidigare inte varit så synliga i museets utbud. Museet har de senaste åren särskilt arbetat med att bättre och tydligare synliggöra fler berättelser från de nationella minoriteterna som en permanent del av den historia vi berättar.
Projektet om samiska berättelser har pågått sedan början av 2025. Det har haft två mål: att berätta om samisk historia i länet, och att fylla på museets samlingar med berättelser om hur det är att leva som same i Stockholm idag.
Förutom den historia som nu finns att läsa på våra plattformar har även flera samer som lever i länet idag intervjuats. De har berättat om sina liv, om samisk slöjd, om hur de ser på sin samiska identitet, och mycket mer. Intervjuerna bevaras för framtiden i museets arkiv och blir på så sätt en del av länets gemensamma historia.
Projektet har genomförts i samråd med Sameföreningen i Stockholm, SfiS, och med hjälp av en referensgrupp som utsetts tillsammans med föreningen.
Bidra med egna minnen
Har du själv minnen av samiskt liv i Stockholm som du vill dela med länsmuseet?
Tornedalskt kulturarv i Stockholms län – insamling avslutad
Publicerad: 15 januari 2026 | Skribent: Mollie Jonsson, etnolog
Under hösten 2025 har Stockholm läns museum genomfört insamlingsprojektet Tornedalskt kulturarv i Stockholms län. Genom insamlingen, som nu är avslutad, har museet samlat in berättelser, minnen och bilder från personer i Stockholms län som ser sig själva som tornedaling, kvän eller lantalainen.
Under flera år har länsmuseet arbetat med att lyfta fram de fem nationella minoriteter ur ett länsperspektiv. Museets uppdrag är att tillvarata, utveckla och förmedla kunskap om länets kulturarv och under år 2025 fortsätter arbetet med att synliggöra de nationella minoriteternas kulturarv i länet. Tornedalingar, kväner och lantalaiset är en mindre känd minoritet bland allmänheten i Sverige och i många arkiv i länet saknas den tornedalska närvaron.
Jag som arbetat med insamlingen heter Mollie Jonsson och en mörk kväll i oktober blev jag bjuden till att komma och presentera mig och museet för medlemmar i föreningen Tornedalingar i Stockholm. Föreningen som bildades år 1982 har som mål att bevara och främja den tornedalska kulturen och språket meänkieli. Det var den första lokalföreningen som tillhörde Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset (STR-T). Innan mötet träffade jag delar av styrelsen och vi pratar en stund innan medlemmarna dök upp. Kvällen började med en föreläsning av Lennart Rohdin som berättade om 25 år av minoritetspolitik och vad som har hänt under de här åren.
I min presentation av projektet och museet berättade jag bland annat om några tidningsnotiser som finns i Kungliga biliotektes tidningsarkiv. Flera av notiserna var från 1950-talet och informerar om evenemang som verkade vara riktade till tornedalingar. När jag läste upp mina två favoriter noterade jag hur medlemmarnas öron spetsades.
Den första notisen bjöd in till dans och löd:
”TORNEDALING. Välkommen till dans i afton kl 20. å Sankt Eriksgatan 68. (Under kvällen kommer Miss Tornedal att väljas)”.
Vem var Miss Tornedal och finns det bilder på personen? Tyvärr verkade ingen av åhörarna känna till Miss Tornedal som återstod som ett mysterium i Kungliga bibliotekets samlingar. Den andra notisen utlovade ”bra musik” under kvällen och löd ”Tornedaling glöm ej Lucia precis kl 20.30 å Sankt Eriksgatan 68. Bra musik”. Återigen verkade ingen känna till något om dessa sammankomster. Ibland leder tyvärr inte arkivsökningar till något annat resultat än att konstatera att ett material finns sparat för framtiden.
Mötet avslutades och några kom fram till mig efteråt och frågade lite mer om museets insamling av tornedalskt kulturarv. En person visade intresse för att på något sätt bidra till insamlingen, så mötet får ses som lyckat.
Arbetet fortsatte och genom intervjuer med personer som ser sig själva som en del av minoriteten har museet kunna ta del av personers minnen och tankar om sin identitet och även släktingars berättelser.
Ett exempel är från en släkting som flyttade till länet under andra hälften av 1900-talet och skapade sitt liv här i Stockholms län. En av mostrarna i släkten älskade mandelpotatis och hittade ett finurligt sätt att få färsk potatis utan odlingsland. Under våren åkte mostern runt i sin folkvagn och satte potatis i dikena runt om i Abrahamsberg och Bromma. När hösten kom åkte hon tillbaka till alla platser som hon hade memorerat och tog upp potatisen. I dag skulle det kunna kallas för ”gerilla-odling ”, och ett sätt att ta allmän mark i anspråk för att odla för husbehov.
En av intervjupersonernas örngott med initialer från en släktning. Foto: Stockholms läns museum.
En björknäverväska som intervjupersonen Rut använder under bilfärder för att förvara termosen i bland annat. Tillverkad av Edvin Mansikka, Risudden. Foto: Stockholms läns museum.
I projektet har vi också samlat in fotografier så som bilder på örngott gjorde av kvinnor i släkten, en kniv med kära minnen och ett och annat björknäverarbeten. Nu finns materialet sparat i museet och bidrar till att bredda samlingarna och för framtiden att lära sig något om vår tid.
Personer som ser sig själva som tornedaling, kvän eller lantalainen och som bor eller har bott i länet har bidragit med egna berättelser och minnen. Vi vill rikta ett särskilt stort tack till alla som välvilligt delat med sig av sina kunskaper, erfarenheter och berättelser om det tornedalska i Stockholms län.
Det immateriella kulturarvet
Publicerad: 5 november 2025
Stockholms läns museum arbetar tillsammans med Hembygdsförbundet och konsulentenheten på Region Stockholm med det immateriella kulturarvet i länet. I det här blogginlägget kan du läsa mer om immateriellt kulturarv och vad som är på gång i vår verksamhet.
Vad är immateriellt kulturarv?
Immateriellt kulturarv, eller som det också kallas; det levande kulturarvet, syftar på den delen av människans spår och lämningar som vi inte kan ta, se eller känna på. Det är själva görandet och den praktiska kunskapen som förs vidare mellan människor och generationer som avses. Detta kan till exempel vara olika former av hantverk, ritualer, musik, framträdanden, berättelser, traditioner, seder och bruk. På Svenska Unescorådets webbsida om immateriella kulturarv kan du läsa mer. Immateriellt kulturarv « Svenska Unescorådet
Det immateriella kulturarvet kan jämföras med det materiella kulturarvet, som består av fysiska spår av mänsklig kultur – till exempel byggnader, konstverk, eller dräkter. Läs mer om vad kulturarv i en vidare bemärkelse på Riksantikvarieämbetets webbplats. Kulturarv | Riksantikvarieämbetet (raa.se)
Vi utforskar och undersöker det levande kulturarvet i Stockholms län
Tillsammans med länets invånare, kommuner, organisationer och föreningar vill vi undersöka, utforska, samla och förmedla den mångfald av levande traditioner som finns i länet. Med detta initiativ, som pågått sedan 2024, vill vi skapa en samlingsplats för att mötas kring det levande kulturarvet!
På gång
Just nu planerar vi för nästa konferensdag för immateriellt kulturarv år 2026. Denna gång är temat muntliga traditioner och berättande.
Berättelser från länet – Har du hört om Silverpilen, tunnelbanetåget som sägs åka genom Storstockholm fullt av andar? Har du hört om något spöklikt på ett av alla områdets slott eller herrgårdar? Eller har du hört andra historier om till exempel en plats, händelse eller person i Stockholms län? Vi vill veta vilka sägner och berättelser som finns här.
Berättande i länet – Alla berättar vi saker för varandra, men hur vi gör det kan se annorlunda ut. Har du besökt ett berättarcafé? Är du medlem i ett berättarnätverk, eller deltar du själv i särskilda berättartraditioner? Har du exempel på organisationer, platser och aktiviteter i länet som uppmuntrar till att berätta – livshistorier, sägner, eller annat? Hör av er till oss – genom att lyfta exempel kan vi inspirera varandra till nya idéer och initiativ.
Var med och bevara det immateriella kulturarvet genom att ladda upp bilder på det tillsammans med dina tankar till Stockholms läns museums arkiv för framtiden.
Ladda ner appen Samtidsbild och bli en av Stockholms läns museums samtidsinsamlare.
På Alla hjärtans dag år 2025 anordnade vi en gemensam konferens med exempel på hur levande kulturarv som slöjd, dräkt, mat, spel och berättande tar plats i flera delar av länet. Syftet var att diskutera hur vi bäst kan utveckla och tillgängliggöra vårt levande kulturarv. Konferensen riktade sig till de som jobbar med kultur eller kulturarv och är verksamma inom en förening, kommun, museum, arkiv eller liknande.
Stockholms skärgård i bilder – ett levande kulturarv dokumenterat
Publicerad: 10 juli 2025 | Skribent: Karolina Hedström, fotoantikvarie
Med sina över 30 000 öar, kobbar och skär är Stockholms skärgård inte bara en av världens största – den är också en av de mest fotograferade.
Här möts dramatiska landskap, glittrande vatten och ett rikt kulturliv i ett unikt ljus som har lockat både amatörer och professionella fotografer i över ett sekel.
Sedan 1900-talet har fotografi spelat en avgörande roll i att dokumentera livet i skärgården. Stockholms läns museum har bland annat samlat in bilder från öar som Brottö, där man dokumenterat jordbruk, fiske och vardagsliv. Dessa bilder är ovärderliga för att bevara kulturarvet.
Sommarnöjen och snickarglädje
Skärgården blev under 1800-talet ett semesterparadis för stadsbor. I länsmuseets digitala utställning Sommarnöjen – Med ångbåt till 1800-talets semesterparadis får vi följa med till verandor med havsutsikt, där kaffekoppar klirrar och regnet smattrar mot snickarglädje. En bildvärld som både väcker nostalgi och fascination.
I utställningen Brottö – ett skärgårdsbruk får vi följa livet på en gård i skärgården, både i nutid och dåtid. Genom film och historiska bilder får vi en unik inblick i hur människor har levt och arbetat i samklang med naturen.
I kulturreservatet på Brottö betar korna fritt i skogen.
Sök efter din skärgård
Vill du själv dyka ner i skärgårdens bildskatt? I länsmuseets databas kan du söka på öar, platser eller teman och hitta tusentals historiska fotografier.
Stockholms läns museum söker samiskt kulturarv i Stockholmsområdet. Vill du vara med och bidra? Läs mer här!
Visste du att samiskt hantverk från vikingatiden har hittats i jorden på Birka? Har du hört om renskötseln på Norra Djurgården på 1600-talet? Har du sett den samiska flaggan hissas utanför Stadshuset på den samiska nationaldagen den 6 februari?
Under 2025 vill vi på Stockholms läns museum lyfta hur samer levt och gjort avtryck i Stockholms län. Vi samlar just nu kunskap som så småningom ska förmedlas genom vår webb och i vår verksamhet. Vi vill berätta om både samisk historia och samtid här i länet.
Projektet är en del av länsmuseets pågående arbete med att lyfta nationella minoriteters historia och samtid i länet.
Samiska flaggan utanför Stadshuset i Stockholm på samiska nationaldagen 6 februari 2025. Foto: Elin Heppling.
Var finns länets samiska historia?
Känner du till några platser eller berättelser med samisk koppling i länet? Finns det något särskilt du undrar om samisk historia och samtid i Stockholmsområdet? Vi vill gärna veta vad du tycker är viktigt att vi berättar om när det gäller samers historia i Stockholm. Svara på några korta frågor via enkäten nedan och dela med dig av vad du tycker att vi ska titta på.
Stockholms läns museum arbetar för att bevara och dela berättelsen om livet i länet ur många olika perspektiv. Genom att samla in samtida bilder och historier formar vi vår gemensamma historia. Men utan din hjälp riskerar vi att viktiga delar går förlorade – pusselbitar som aldrig kan återfås.
Var med och dokumentera samiskt liv i Stockholms län med bilder! Dina bilder kan hjälpa till att berätta för andra om samernas samtid och bredda blickarna som finns i våra arkiv. Vardag eller högtid, familjemys, naturens skönhet, matlagning, fritidsintressen eller känslosamma ögonblick – varje bild har en unik berättelse att förmedla och kan bredda förståelsen för vår samtid och ge rika insikter till framtiden.
Ladda upp dina bilder till Samtidsbild och inkludera en kort beskrivning av vad bilden betyder för dig. Tagga bilden med ”samisksamtid”.
Tips på vandringar och cykelturer i Stockholms län
Eftersom du läser det här så längtar du säkert redan efter semestern! I mitt jobb blir väntan olidlig när jag tvingas sitta inomhus framför en dator och hantera information om Stockholms läns mest intressanta platser. Man längtar efter att komma ut i solen (eller nåt annat väder) och röra på sig. Det finns också otroligt många platser som bär på spännande historia. Känner du som jag så ska jag bjuda på mina bästa hemestertips.
Sturehovs slott är en dold pärla en kort bit från de tre kulturspåren i Norra Botkyrka. Spåren har nåt för alla och tar dig till gravhögar, hällristningar, industriminnen mitt i miljonprogrammet. Fortsätt från tunnelbanans sista station, se vattenverket som fortfarande försörjer en stor del av Stockholmsområdet med vatten och snart står du vid slottet och blickar ut över Mälaren. Foto: Johan Stigholt.
Hitta gratis kultur och historia utanför de upptrampade spåren – och rör på dig!
Använd länsmuseets besöksmålskarta Här hittar du guider till offentlig konst och kulturmiljöer från Grisslehamn i Norrtälje till Landsort i Nynäshamn. Filtrera fram det som intresserar dig eller kolla på kartan vad som finns i närheten. Besöksmålskartan – Stockholms läns museum
Hitta våra vandringar Vi kallar dem kulturspår och de tar med dig på vandringar mellan forntid och nutid med raska svängningar, som i norra Botkyrka. Ofta finns skyltar längs vägen, kartor eller beskrivningar att skriva ut och ta med eller ljudguider att lyssna på. Här är en direktlänk till alla kulturspår: Besöksmålskartan – Stockholms läns museum
Cykla runt Vallentunasjön eller gå mellan Vallentuna och Täby kyrka. Här ligger Runriket mitt i världens runstenstätaste område. Jarlabankes bro på bilden är Runrikets startpunkt. Foto: Mattias Ek.
Gör din egen vandring! Lägg till vilka besöksmål och konstverk du vill, med funktionen mina vandringar, och få en kartlänk som fungerar att följa både till fots och med cykel. Om det råkar vara långt med plasterna kan kartan användas för navigation med bil eller att planera en resa med kollektivtrafik. Du skapar enkelt din egen vandring genom att välja ett besöksmål och sedan lägga till det i en ny eller befintlig vandring. Hamnar de i fel ordning är det lätt att justera, du kan också byta namn på din vandring. Det finns ingen begränsning för hur många besöksmål du kan lägga till per vandring, eller hur många vandringar du kan göra. Du kan dela din vandring med andra genom Google maps.
En vandring längs Lidingös kust bjuder på spännande arkitektur samt industri- och skärgårdshistoria i storstadens närhet. Millesgården är en startpunkt men också ett besöksmål i egen rätt. Foto: Holger Ellgaard, CC BY-SA, via Wikimedia Commons
Appen Upptäck historien Ladda ner appen gratis till din lur och ha med dig den som guide på fickan när du besöker utvalda herrgårdmiljöer eller platser längst pendeltåget, i guiden ”Kulturhistoria längs spåret”. Turerna är skapade för att man ska kunna gå till fots mellan platserna och i de flesta fall går det utmärkt även med barnvagn eller rullstol.
Carpe diem – Grip tillfället när du skjutsar barnen till en match, åker iväg för att köpa något på annons eller har något annat ärende en bit ifrån där du bor. Vi svensktalande har tydligen en benägenhet att skapa nya verb, har du hört någon säga att de ska carpa? Jag tror inte att SAOL har fångat upp det ännu, men jag har i alla fall hör unga människor säga så. Och det gör de rätt i. Låt oss carpa skiten ur länet!
Stockholms läns högsta naturliga punkt finns i Haninge. Att ta sig hit kräver sina steg men utsikten är mödan värd. Foto: Mats T Nilsson, Stockholms läns museum.
Kulturmiljöunderlag tema på höstens kulturmiljödag
Publicerad: 5 december 2024 | Skribent: Eleonor Åberg, kulturmiljöstrateg
Fredagen den 22 november samlades nästan 100 personer på Stadsmuseet för att ta del av presentationer och samtala på temat kulturmiljöunderlag. Merparten av deltagarna bestod av representanter från kommuner i Stockholms län men på plats fanns också många från konsultsektorn med flera.
Dagen inleddes efter välkomnande med korta presentationer från Järfälla, Södertälje, Danderyd och Vaxholms kommuner. De redogjorde samtliga för hur deras respektive kulturmiljöunderlag ser ut samt i grova drag hur de arbetar med kulturmiljö i samhällsplaneringen. Exemplen valdes för att ge en bredd av hur kommunerna resurssatt frågan, egen kompetens eller konsultstöd, samt också med anledning av underlagens utformning och ålder.
Pågående restaurering vid Ekudden i Vaxholms kommun. Foto: Vaxholms kommun.
Efter fikapausen informerade Riksantikvarieämbetet bland annat om sitt arbete riktat till kommunerna. Därefter följde ett panelsamtal samt frågestund. Dagen innehöll också en kort information från projektledaren för Byggnadsvårdsåret 50 år 2025 samt information om det pågående arbetet med en uppdatering av länets regionala kulturmiljöer.
Behovet av att få träffas och prata om kulturmiljöfrågorna är stort och vi hoppas på att vi genom vår samverkan ska kunna bidra till att kulturmiljöfrågorna stärks.
Det preliminära tillfället för vårens träff är den 9 maj. Håll utkik i länsstyrelsens kalender eller prenumerera på länsmuseets nyhetsbrev för mer info.
Vägen till Odensala kyrka går via åkrar och fält. Den svänger och vindlar sig fram i landskapet. Kyrkan syns på långt håll, den ligger högre än de omgivande fälten. En gulputsad fasad med högt fyrkantigt torn i väster. Den gör sig fint i oktober månad, med inslag av röda och gula löv i trädkronorna. Jag tar pendeltåget till Märsta där kyrkvaktmästaren möter med bil. En resa på cirka 1,5 halvtimme.
Exteriörbild på Odensala kyrka. Foto: Rebecka Walan.
En sal för Oden
Kyrkan byggdes på 1100-talet. Odensala. Smaka på ordet. En sal för Oden, en av de stora asagudarna. Från början hette kyrkan Othins harg, alltså Odens offer, det finns skriftliga belägg för att den hette så på 1200-talet. På 1400-talet omnämns kyrkan istället som Odensala. Detta är inte den enda kyrkan som har koppling till asagudarna, listan kan göras längre, ett annat exempel från Stockholms läns är Frösunda kyrka i Vallentuna, där ordet frö kommer från Freja eller Frej. Det är spännande att flera av de första kristna byggnaderna har fått namn av de fornnordiska gudarna.
Besöket i Odensala är en del av förberedelserna inför en visning av kyrkans målningar. Valven i kyrkan är målade av Albertus Picture i slutet av 1400-talet. Han anses vara den mest kände av medeltidens målare i Sverige. Tack vare källmaterialet kan vi få reda på en hel del om honom.
Om Albertus Pictor
Första gången han omnämndes var när han blev borgare i staden Arboga 1465. För att bli borgare vid den här tiden krävdes att man var en fullärd mästare. Hans efternamn var Immenhausen och troligen kom han från Tyskland där det finns en stad som heter just så.
Nästa gång han dyker upp i källorna är 1473. Då gifte han sig i Stockholm med Anna, änka efter Johan målare. På det sättet fick han en verkstad och en plats i det hårt reglerade skråväsendet. Verkstaden låg vid Norre port i det som nu är Gamla stan. Han lät Annas söner få ut fadersarvet, några egna barn skulle han inte komma att få. Genom skotteboken, dåvarande taxeringskalendern, får vi veta att han var en av de högst beskattade målarna i Stockholm. Verkstaden stan blev hans utgångspunkt för målningssviterna i kyrkorna i Uppland.
Interiörbild från Odensala kyrka. I taket syns kalkmålningar av Albertus Pictor. Foto: Rebecka Walan.
Målningarna och konsten att slå valv
Att se målningarna i kyrkan är en upplevelse. Valven har aldrig varit överkalkade. Väggmålningarna har däremot blivit kraftigt restaurerade. Det gör ont i nacken att böja huvudet bakåt. Där slår Moses vatten ur källan, där slukas Jona av valfisken. Och där trycks Josef ner i brunnen av sina elaka bröder efter att först ha kommit med mat till dem. Just detta har Pictor skildrat som en serie. Till höger kommer Josef intet ont anande traskande med en matkorg och till vänster är han plötsligen i brunnen. Brunnen är målad som av murat tegel, och det finns rikligt med byggda element i Pictors måleri där just tegel förekommer.
Närbild av kalkmålningarna i taket i Odensala kyrka med exempel på inslag av tegel i motiven. Foto: Rebecka Walan.
Konsten att slå valv med tegel var en förutsättning för Pictors målningssviter i kyrkorna. Under slutet av 1400-talet ersatte de murade valven de gamla innertaken av trä. Det var dessa valv som Pictor blev anlitad för att måla. Han kom att måla väggar och valv i omkring 30 kyrkor främst i Mälardalen. Målningarna förmedlar det bibliska budskapet för besökaren.
Motivet Moses slår vatten ur klippan. Foto: Rebecka Walan.
Färgskalan
Färgskalan är annorlunda i jämförelse med exempelvis Täby kyrka. I Odensala finns inget blått. Hade han kanske brist på den dyra lapis lazuli-stenen som de blå pigmenten kommer ifrån? Utan det blå blir färgerna mera sammanhållna, jag upplever målningssviterna som mer varma i tonen, med brunt och grönt som dominerande. Men när kyrkan var färdigmålad vid slutet av 1400-talet så var färgskalan en annan. Förutom att färgerna var klarare och starkare har blymönjan svartnat med åren, från början var den lysande orangeröd. Kroppar som nu är gråa till färgen hade en rosaröd ton.
Detaljer från valven i Odensala kyrka. Foto: Rebecka Walan.
Platsen
Målningarna är en del av kyrkan. Men kyrkan var också platsen för målningarnas tillblivelse, den byggnad som målaren och hans lärlingar hade att förhålla sig till. Det tog mig cirka 1,5 halv timme enkel väg, men när Albertus och hans lärlingar skulle ta sig till Odensala kyrka från Stockholm måste det ha tagit flera dagar med hästar och vagnar. De bör också ha övernattat någonstans.
Ljuset i kyrkan var inte som nu. Fönstren på norrväggen togs upp under 1700-talet, då också de tre fönstren på söderväggen förstorades. Så ljuset flödade inte på samma sätt under det sena 1400-talet som idag. Vi får tänka oss att kyrkan under Albertus Pictors tid var bra mycket mörkare. Att fönstren förstorats och nya fönster blivit till är också anledningen till att väggmålningarna blivit skadade och därmed också hårt restaurerade.
Detaljbild från valven i Odensala kyrka. Josef i brunnen och Jona och valfisken. Förstorat fönster mot söder. Foto: Rebecka Walan.
Hur gick det till?
Hur gick det till när kyrkan målades? De måste ha klättrat och klängt på stegar till ställningar högt upp under valven. Och hur lät det i kyrkan när flera målare var igång samtidigt? Jag förställer mig hur de ropade och tjoade till varandra. Kanske att en färg tog slut och någon hojtade om mer pigment. Eller ett utrop av irritation när något inte blev som tänkt med en målning. Kroppar som värker av konstiga ställningar och samtidig en vilja att bli klar, att få komma hem.
Vi utforskar och undersöker det levande kulturarvet i Stockholms län
Stockholms läns museum, hemslöjdskonsulenterna på Region Stockholm samt Stockholms läns hembygdsförbund har inlett ett samarbete för att arbeta med det immateriella kulturarvet i Stockholms län. Tillsammans med länsinvånare, kommuner, organisationer och föreningar vill vi undersöka, utforska, samla och förmedla den mångfald av levande traditioner som finns i länet. Vårt uppdrag är bland annat att samla in och förmedla det levande och immateriella kulturarvet samt att sprida kunskap om vårt gemensamma kulturarv.
Med detta initiativ vill vi skapa en samlingsplats för att mötas kring det levande kulturarvet!
Konferens 14 februari 2025
Fredag 14 februari 2025 arrangerar vi en konferens om det immateriella kulturarvet i Stockholms län. Syftet är att diskutera hur vi bäst kan utveckla och tillgängliggöra vårt levande kulturarv. Arbetar du med kultur eller kulturarv? Är du verksam inom en förening, kommun, museum, arkiv eller liknande? Dagen är kostnadsfri att delta i och vi bjuder på fika. Lunch äter du på egen hand.
Foto: Lasse NilssonFoto: Erik ViklundFoto: Ola Berggren
Program
Moderator: Charlotte Ahnlund Berg från Riksantikvarieämbetet.
Förmiddagspass 9.00-11.45
Incheckning och fika 9.00-9.30. Vi bjuder på kaffe/te och Rimbobulle. Missa inte dansaren och koreografen Usha Balasundaram som bjuder på ett smakprov på den klassiska indiska danskonsten Bharathanatyam klockan 9.15. Programmet startar sedan klockan 9.30 och innehåller:
Charlotte Hyltén-Cavallius från Institutet för språk och folkminnen om Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet och hur arbetet sköts nationellt i Sverige.
Sara Linell Heed, Erik Samuelsson och Felicia Rydin från Upplands-Bro kommun om Cos-play och spelkonventet King Con mm.
Musa M. Isse, barnboksförfattare och initiativtagare till Somalisk Kulturfestival om språk och mat som generations- och kulturbryggor
Harald Grönroos, riksspelman och Louise Fladvad, berättarpedagog med spelpipa och muntligt berättande.
Lunch på egen hand 11.45-13.00
Eftermiddagspass 13.00-15.45
Under eftermiddagen bjuds det på kaffe/te och Sorundatårta
Lena Kristiansson från Sorunda Hemslöjdsvänner om hur de arbetar för att göra det möjligt för fler unga att bära Sorundadräkten.
Friedrike Roedenbeck från Nämnden för hemslöjdsfrågor om slöjd som immateriellt kulturarv.
Frida Spång, berättare från Fabula storytelling med berättelse och workshop
Paneldiskussion, deltagare:
Jonas Engman, Nordiska museet
Charlotte Hyltén-Cavallius, Institutet för språk och folkminnen
Ann Pettersson, Stockholms läns hembygdsförbund
Friedrike Roedenbeck, Nämnden för hemslöjdsfrågor
Felicia Rydin, Upplands-Bro kommun
Vad är immateriellt kulturarv?
Immateriellt kulturarv, eller som det också kallas; det levande kulturarvet, syftar på den delen av människans spår och lämningar som vi inte kan ta, se eller känna på. Det är själva görandet och den tysta kunskapen som förs vidare mellan människor och generationer som avses. Detta kan till exempel vara olika former av hantverk, ritualer, musik, framträdanden, berättelser, traditioner, seder och bruk. På Svenska Unescorådets webbsida om immateriella kulturarv kan du läsa mer. Immateriellt kulturarv « Svenska Unescorådet
Ett annat sätt att förklara vad det immateriella kulturarvet är att se hur det skiljer sig från det materiella som utgörs av historiska spår som tillkommit genom mänsklig aktivitet i olika tider. Här är alltså fokus i stället på de fysiska spåren och lämningarna som vi kan se eller förnimma med våra sinnen. Läs mer om vad kulturarv i en vidare bemärkelse på Riksantikvarieämbetets webbplats. Kulturarv | Riksantikvarieämbetet (raa.se)
Vill du bidra?
Har du tips på ett levande kulturarv nära dig eller håller du kanske på med något själv? Det finns såklart fler exempel på vad immateriellt kulturarv kan vara än de exempel vi har tagit upp här. Vad sägs om fikakultur och matlagning, dräkter och sömnad, sagor och sägner, biodling eller fiske? Hör gärna av dig till oss via mail lansmuseet.kultur@regionstockholm.se
Foto: Raul Reyes Riffo Foto: Peter LammingFoto: Daniel Ponce De Leon
Kulturmiljödag om riksintressen för kulturmiljövården
Publicerad: 19 juni 2024 | Skribent: Eleonor Åberg, kulturmiljöstrateg
Sedan 2016 arrangerar Stockholms läns museum, Stadsmuseet i Stockholm och Länsstyrelsen i Stockholm gemensamma seminarietillfällen varje vår och höst för att öka och sprida kunskapen om aktuella kulturmiljöfrågor. Temat för vårens träff var riksintressen för kulturmiljövården.
Kulturmiljödagen vänder sig till de som är yrkespraktiserande och kommer i kontakt med kulturmiljö- och riksintressefrågor i sitt arbete.
Åldermansstugan på Wira bruk i Österåkers kommun. Foto: Ingvar Lundkvist.
Fredagen den 17 maj samlades nästan 100 personer på för att ta del av presentationer och samtala om riksintressen för kulturmiljövården. Merparten av deltagarna bestod av representanter från kommuner i Stockholms län men på plats fanns också representanter från konsultsektorn och statliga myndigheter.
Dagen inleddes efter välkomnande med en presentation från Länsstyrelsen i Stockholm och Riksantikvarieämbetet kring bakgrund, kriterier, översyn och tillämpning av riksintressen för kulturmiljövården. Den pågående översynen av kulturhistoriskt intressanta miljöer i länet belystes också.
Kulturmiljödag med tema riksintressen på Stadsmuseet i Stockholm. Foto: Daniel Sahlén.
Därefter presenterades Stockholms stads vyprojekt. Ett spännande exempel på ett fördjupande kunskapsunderlag som ska kunna användas i kommunens planering framöver.
Avslutningsvis reflekterade Haninge kommuns antikvarie över kommunens praktiska tillämpning och en önskelista lästes upp. Flera av de reflektioner som gjordes kopplar an till det arbete som redan idag görs på länsmuseet. Bland annat kommer arbetet återupptas med att stärka länets antikvarier genom nätverksträffar.
Behovet av att få träffas och prata om kulturmiljöfrågorna är stort och vi hoppas på att vi genom vår samverkan ska kunna bidra till att kulturmiljöfrågorna stärks.
Det preliminära tillfället för höstens träff är den 22 november. Håll utkik i länsstyrelsens kalender eller prenumerera på länsmuseets nyhetsbrev.
