Om målade trägolv
Att måla trägolv med linoljefärg blev modernt på 1700-talet, till en början endast i högreståndsmiljöer. Under 1800-talet spred sig bruket även till enklare hem.
Mycket tyder på att det var kung Gustav III som införde traditionen att måla golv, åtminstone var det under gustaviansk tid som seden uppkom. Med inspiration från södra Europa målades trägolv i kungliga miljöer för att efterlikna golv av marmor eller parkett.
Imitation av sten och trä
Under 1700-talet målades golven i herrgårdarnas finrum ofta i kalkstensimiterande grå färg. Även rutiga golv förekom – mönster som imiterade sten i svart och vitt, grått och vitt eller grått och svart. Parkettimiterande målning i olika bruna nyanser var också vanligt.
Vid 1800-talets mitt fanns målade golv i många olika miljöer: herrgårdar, prästgårdar och borgerliga hem. Ockragula golv blev populära, och ibland målades en kalkstensgrå fris längs väggarna. Dessa kulörer levde kvar in på 1900-talet tillsammans med brunt och engelskt rött.
I början av 1900-talet målades golven ofta enfärgade, men enklare rutmönster på diagonalen förekom också. Mönstermålade golv med schabloner eller rutor har funnits i Sverige, men är sällan bevarade eftersom färgen ofta skurats eller slipats bort. I vissa fall finns färgrester kvar längs golvsockeln.
Material och tekniker
Linoljefärg var den färgtyp som användes till golvmålning. I början av 1900-talet blev det också vanligt att fernissa golven. Fernissan gjordes av kokt, opigmenterad linolja utan harts och gav en hård och blank yta. Ibland pigmenterades fernissan för att ge träet en brunare ton.
Idag och i framtiden
Idag finns inte många av dessa målade golv kvar. Ofta är färgen bortskurad och syns bara som en kant längs väggarna. I många fall är det inte ens känt att golvet en gång varit målat.
Att måla sitt golv kan vara ett bra alternativ om golvet är mycket slitet eller om man vill dölja ful fernissa utan att lägga tid och pengar på borttagning.