Stockholms läns museum
Stockholms läns museum
Sök

Målning av innertak

Målning av innertak i olika tider

Målning av innertak har en lång och varierad historia som följer utvecklingen inom byggteknik, material och estetiska ideal.

Före 1800-talet

Innan målning blev vanligt var innertak i trä ofta omålade, särskilt i enklare byggnader. I mer påkostade miljöer kunde bjälkar och brädor dekoreras med målade bårder eller mönster, ibland i starka färger. Målning var ett sätt att uttrycka status och hantverksskicklighet, men det förekom främst i offentliga eller högreståndsmiljöer.

1800-talet – Limfärgens tid

Under 1800-talet började man i bredare lager stryka innertak med limfärg, särskilt i bostadshus. Limfärg var billig, enkel att tillverka av vatten, lim och pigment, och passade väl för torra inomhusmiljöer. Den gav en matt, porös yta och användes ofta i vitt eller brutna ljusa toner. I enklare rum förblev taken ofta omålade under stora delar av seklet.

Sekelskiftet 1900 – Linoljefärgens intåg

Omkring sekelskiftet 1900 blev linoljefärg vanlig för målning av innertak, särskilt i kök, hallar och förstugor. Linoljefärgen var slitstark och tvättbar, till skillnad från limfärg som inte tålde fukt. Detta sammanföll med att träpaneler som pärlspont blev populära, och taken målades ofta i ljust grått, grönt, blått eller i vitt.

1920–1940-tal – Industriell färgtillverkning och nya ideal

Under 1920- och 30-talet blev fabriksblandade färger allt vanligare, och färgvalen påverkades av tidens funktionalistiska ideal. Ljusa, enhetliga tak var vanligast, ofta målade i vitt för att förstärka ljusinsläppet. Limfärg användes fortfarande, men alkydfärger började vinna mark.

Efterkrigstiden – Plastfärg och modernisering

Från 1950-talet och framåt blev plastdispersionsfärger (vattenbaserade färger med plastbindemedel) dominerande. Dessa var lätta att använda, torkade snabbt och krävde inte samma förarbete som lim- eller linoljefärg. Samtidigt började släta, putsade eller gipstak bli standard i nyproduktion

Nutid – Återgång till traditionella material

I dag är det vanligt att man i kulturhistoriskt värdefulla byggnader återgår till att använda tidstypiskafärgtyper som limfärg eller linoljefärg för att bevara husets karaktär. Kunskapen om äldre måleritekniker har fått ett uppsving, särskilt inom byggnadsvård och restaurering.