Underhåll av plåttak
Plåttaket på en byggnad utgör en viktig del av helheten. Ett äldre plåttak är värdefullt att bevara. Ersätt inte ett falsat plåttak med bandplåt, korrugerad plåt eller tegelmönstrad plåt.
Ett plåttak är en viktig del av en byggnad och påverkar både utseendet och hur väl huset skyddas mot väder och vind. Äldre plåttak har ofta hög kvalitet och är därför värdefulla att bevara. Man bör inte ersätta ett traditionellt falsat plåttak med modern bandplåt, korrugerad plåt eller tegelmönstrad plåt eftersom det förändrar byggnadens karaktär och kan försämra helhetsintrycket.
Om några plåtar har rostat eller gått sönder betyder det oftast inte att hela taket måste bytas ut. Många äldre plåttak går att reparera genom att byta ut enstaka plåtar eller genom att täta små läckor med specialspackel. Det finns dock undantag, till exempel vissa plåttak från 1970-talet som är spröda och svåra att arbeta med. De tål inte att öppnas och falsas om, vilket gör att hela taket måste läggas om även om bara några få plåtar är skadade.
Om skadorna är stora eller om taket behöver falsas om är det bäst att anlita en plåtslagare. Att lägga om ett falsat plåttak är ett precisionsarbete och inget man som amatör kan utföra på egen hand. En vanlig orsak till att plåttak behöver läggas om är att klamrarna, som håller fast plåten, lossnar. Om problemen finns på större ytor brukar man av praktiska och ekonomiska skäl välja att lägga om hela taket istället för att göra många små reparationer.
Ytbehandling av tak över tid
Under 1700-talet och första hälften av 1800-talet bestod den vanligaste behandlingen av linoljefernissa, alltså kokt linolja, och pigmentet kimrök. Senare blandades den kokta linoljan med harts, blyerts (grafit) och engelskt rött.
Från 1840-talet användes en rostskyddsfärg bestående av linolja och blymönja till första strykningen. Fortfarande på 1940-talet var det den vanligaste rostskyddsfärgen. Blymönja är ett överlägset material, men giftigt, och säljs enbart i specialfall till yrkesmän, då rostskyddsfärgen används till speciellt värdefulla objekt.
Det är viktigt att de som arbetar med blymönja skyddar sig ordentligt. Man ska använda andningsskydd, speciellt vid färgborttagning, och undvika hudkontakt. Som rostskydd användes förr även blyvitt, dels som grundfärg, dels till strykning av falsarna innan de överfalsades. Idag används också järnmönja.
I början av 1900-talet, under jugendperioden blev zinkgrönt och ljust kromgrönt moderna takfärger. Takfärgerna skulle ge en illusion av ärgad koppar. Plåttak målades förr även i ljusgrått för att ge illusion av bly och zink.
Förutom linoljeblandningar förekom blandningar där tjära var den viktigaste beståndsdelen. Det var stenkolstjära som användes eftersom trätjära kunde angripa järnet.
På 1960-talet introducerades den fabrikslackerade, plastbelagda plåten på marknaden. Plåten som finns i flera standardkulörer är fortfarande mycket vanlig. Problemet med fabrikslackerad plåt uppstår när färgen börjar flaga eftersom den är mycket svår att underhållsmåla.
Hur rostskyddar man ett plåttak?
Täta ommålningar av plåttak lönar sig på sikt. Målning vart fjärde eller femte år gör att det oftast räcker med ett lager färg, efter att taket borstats och tvättats. Taket bör dock målas om minst vart tionde år.
Förarbetet
På ett tidigare målat plåttak är det viktigt att skrapa bort eventuellt löst sittande färg och stålborsta bort rost. Rostiga partier grundas därefter med rostskyddsfärg.
Därefter behandlas hela ytan med en rostskyddsfärg, en så kallad primer. Tidigare användes blymönja men den har ersatts av järnmönja. En annan färg som idag ofta används inom kulturmiljövården är zinkfosfatfärg. Efter målning med zinkfosfatfärg ska det inte gå längre tid än ett dygn innan det första lagret linoljefärg stryks på.
Målning av plåttak
Vid ommålning av tak är det viktigt att ta hänsyn till tidigare takkulör. Både för byggnadens karaktär, och i vissa fall för hela stadsbilden. Det är viktigt att värna om och inte sudda ut kulörvariationer i städernas taklandskap.Det är svårt att måla plåttak eftersom det alltid sker under bar himmel, och det är viktigt att taket inte förorenas med smuts eller fukt mellan målningsomgångarna.
Traditionellt målas plåt med så kallad linoljefernissa och pigmentet kimrök. Färgen finns fortfarande att köpa och är oöverträffad för målning av gamla plåttak. Minst två lager linoljefärg behövs och extra viktigt är att falsarna stryks ordentligt.
Ett nytt förzinkat omålat plåttak kan inte målas förrän efter några år, eftersom färgen inte fäster i ytan. Innan målning bör taket svepblästras för att erhålla en ren och uppruggad yta som färgen verkligen kan fästa i. En kompromiss är att använda plåt som är fabriksgrundad, men som färdigstryks på plats. Det kan ibland vara ett ganska bra alternativ ur kulturhistorisk synvinkel.