Järnvägen förändrade Ösmo
På ett vykort från år 1905 ser vi det nybyggda stationshuset mitt i ingenstans.
Kyrkan var samhällets centrum
På 1800-talet fanns inga städer på Södertörn. Kyrkorna och de stora adelsgodsen med sina herrgårdar var viktiga platser. Det område som idag är Nynäshamns kommun hade tre kyrkor – Ösmo, Sorunda och Torö.
Kyrkorna styrde mycket av livet och var centrum för ett område som kallades socken. Nära kyrkorna låg skola och fattigstuga, som var ett sorts ålderdomshem. Det var nämligen kyrkan som hade ansvar för att lära barn läsa och ta hand om dem som inte kunde försörja sig. Prästen var ordförande i ett kyrkoråd eller skolråd där flera personer från socknen bestämde hur skola och omsorg skulle ordnas.
Ösmo kyrkskola år 1883.
Ösmo sockencentrum
Nära Ösmo kyrka fanns, förutom skola och fattigstuga också en handelsbod och en krog där man kunde köpa mat och övernatta. Valla krog, som den hette, var också ett skjutsställe där personer på resa (mest adelsmän) kunde lämna sina trötta hästar och låna nya för att resa vidare. Runt kyrkan fanns också en skola, ålderdomshem, affär, barnmorskebostad, klockarbostad och en fattigstuga.
En barnmorskebostad var en bostad som kyrkan bekostade genom att ge lön och bostad till barnmorskan för att hjälpa kvinnorna i socknen när de skulle föda barn. I klockarbostaden bodde mannen som var anställd av kyrkan och skötte kyrkklockorna men han hade också många andra uppgifter till exempel att undervisa i skolan. I fattigstugan bodde de fattiga, den fungerade också som sockenstuga – en möteslokal för dem som bestämde i socknen.
Sockencentrumet runt Ösmo kyrka. Krogen längst fram till höger.
Godsägarna hade stor makt
Andra viktiga platser var de stora gårdarna, godsen. Godsägarna var ofta adelsfamiljer som hade många anställda vid sina jordbruk. Det var bland annat trädgårdsmästare, fiskare och jägare, kuskar, folk som tog hand om djuren, matlagningen och det stora bostadshuset. Till godset hörde ofta andra gårdar och torp. Allt styrdes av godsägaren som fungerade lite som en kung över ett litet kungarike. Godsägarna hade också stort inflytande i socknen. Tillsammans med prästen satt de med i sockenstämman som bestämde över mycket i det lokala samhället.
Järnvägen gjorde att centrum flyttade
När järnvägen byggdes så lade man spåren där det var enklast och billigast att bygga. På så sätt hamnade stationen en kilometer från centrum (Ösmo kyrka). På bilden från början av 1900-talet syns det nya stationshuset bredvid tågspåret. Ett nytt centrum hade etablerats. Här fanns goda förutsättningar för en liten stad att växa fram. Men det fanns ett stort hinder. De som ägde marken ville inte ha någon stad. Kyrkan ägde marken och ville inte sälja den. Ösmo kommun försökte köpa marken för bygga hus på den.
På västra sidan av järnvägen gick det bättre. Ägarna till Vansta gård kunde tänka sig att sälja lite jordbruksmark. Så samhället växte bara på ena sidan av järnvägen. På 1950-talet hade kommunen byggt vatten och avloppssystem, ett kommunhus med brandstation, post och arrest. På 1950-talet beslöt riksdagen att flytta försvarets örloggsbas från Stockholm till Muskö. Militärerna behövde någonstans att bo. Vid samma tid sålde Björn Barkman på Vansta ett stort markområde till kommunen. Nu kunde Ösmo växa och invånarna blev dubbelt så många. Mellan 1966 och 1972 fick Ösmo 900 nya lägenheter.

Jämför Ösmo nu och då
Utforska hur Ösmo har förändrats på 120 år genom att jämför de två kartorna och flygfotografierna – dra i reglagen i bilden. Den äldsta flygbilden är tagen omkring 1960, alltså mitt emellan de två kartbilderna.
När Sverige blev en stormakt på 1600-talet började många adelsfamiljer skaffa sig gods runt Stockholm. De ville ha nära till maktens centrum i huvudstaden. För att godset skulle räknas som ett säteri, alltså en adelsmans hem, så krävdes en ståndsmässig bostad.
Säterierna slapp betala skatt så många adelsmän valde därför att bygga stora herrgårdar på sina gods.
Jämfört med resten av landet fanns det färre bönder som ägde egen jord runt Stockholm.
Tågstationer från hela länet