Stockholms läns museum
Stockholms läns museum
Sök

Författare: Michellé Stensson-Larsson

Vandra nya stigar

Publicerad: 10 juni 2026 | Skribent: Annika Strandin Pers, antikvarie med inriktning kulturlandskap

För länsmuseets kulturgeograf Annika Strandin Pers är vandringsleder en hjärtefråga som rymmer både historia och landskap. Här delar hon med sig av några av sina favoriter i länet som tar dig ut i skog och mark. 

Jag såg den vid sidan av vägen på väg till mataffären. En gammal bleknad markering liksom ingrodd i stammen på ett träd i utkanten av en dunge. En annan satt på en stolpe när bussen stannade till på en hållplats. Avskavda gula, röda och blå ledmarkeringar.

Jag kunde inte släppa tanken på dem. Hur länge hade de suttit där? Vart leder stigarna? Och vem var det som en gång målade dem?

Åldrad ledmarkering visar vägen. Foto: A. Strandin Pers.

När man väl börjar lägga märke till dem dyker de plötsligt upp överallt.

I Stockholms län är skogen aldrig långt borta och utspritt över hela länet slingrar sig markerade vandringsleder och motionsspår genom skogar, över berghällar och längs sjöar. Många av dem har en historia som sträcker sig flera decennier tillbaka i tiden, till en period då både samhället och föreningslivet tog krafttag för folkhälsa och friluftsliv för den alltmer stillasittande befolkningen under industrialiseringen. Det började anläggas vandringsleder och mellan 1960 –1980-talet byggdes nästan 2000 elljusspår runt om i landet.

För mig ger de markerade lederna en perfekt kombination av stiglöpning och upptäckarglädje. Jag kan bara följa stigen och se vart den tar mig. Samtidigt finns det något fint i att de gör skogen tillgänglig för alla, även för den som är ovan vid kartor eller är orolig att tappa bort sig. Den markerade leden gör det ju enkelt att både hitta ut och hitta rätt.

Kanske har du snart en ledig dag. Sörmlandsleden känner många till. Och säkert finns det någon vandringsled eller spår i din närmsta skog.

Jag vill tipsa om några av mina favoriter där naturupplevelsen också har sällskap av spännande kulturhistoria. Välkomna att följa med in i platsernas spännande och ibland udda historia.

Ängsjö & Granskog terrängspår – Järfälla

Norra Järvafältets fyra naturreservat utgör tillsammans ett av de största naturreservaten i Stockholms län. Trots sin närhet till huvudstaden har områdets skog- och jordbrukslandskap behållit en ålderdomlig karaktär. Förklaringen ligger i att Järvafältet under första halvan av 1900-talet var militärt övningsområde. Området var avstängt för allmänheten och de gårdar som fanns i området hängde inte riktigt med i de förändringar som skedde vid många andra gårdar vid tiden.

Följ de gröna markeringarna ut från Ängsjö gård. Foto: A. Strandin Pers.

Under 1970-talet när militären lämnat området kom stora delar av marken att bebyggas. Särskilt de delar som låg inom Stockholms stads gränser i södra delen av fältet, som miljonprogrammen Kista, Tensta, Akalla, Rinkeby och Husby. Planer fanns för fortsatt byggande även på Norra Järvafältet men som tur var lades planerna ned och skogen och gårdarna fick bli kvar.

På Järvafältet finns flera olika spår men och jag återkommer till flera, som tillexempel Ängsjös 10 km långa terrängspår. Det startar vid Ängsjö gård här det finns både kafé, utegym, äventyrsstig för barn, bad och elljusspår. Om du vill komma ut mer i orörd skog är det terrängspåren du ska leta efter. De går, till skillnad från motionsspårens preparerade banor, ofta på mindre på stigar som smyger sig över hällmarker och ut med sjöarnas stränder och i kanten av våtmarker.  

Ingen stress vid Översjön i Granskog. Foto: A. Strandin Pers.

Om du vill prova en kanske lite mer okänd favorit i området vill jag tipsa om Granskog som ligger söder om Ängsö. Det 10 km långa terrängspåret startar (och slutar) vid Järfälla orienteringsklubbs stuga, nära det gamla torpet Granskog. Rundan går genom skog, äldre jordbruksmark förbi lämningar från militärernas tid och avslutas med de sista kilometrarna på det ordentligt kuperade elljusspåret.

Vill du se mer av områdets historia finns tre kulturstigar som du kan läsa om i Besöksmålskartan. Kulturspår i Järfälla – Besöksmålskartan

Bogesundslandet – Vaxholm

Bara en mil fågelvägen från Stockholms innerstad ligger halvön Bogesundslandet. På 1960-talet fanns långtgående planer på att dra en bro från Lidingö och skapa den nya stadsdelen Bogesundsstaden. Planerna blev som tur var aldrig verklighet och sedan 2015 skyddas området genom ett statligt naturreservat.

Vår på Stortallsrundan, den 7,5 km långa leden på Bogesundslandets västra sida. Foto: A. Strandin Pers.

Bogesundslandet är verkligen värt ett besök. För här finns många riktigt fina markerade vandringsleder, från 2 till 12 km långa som utgår från olika platser på halvön. Flera kan startas från Bogesunds slott. Ett sagoaktigt slott vars stökiga förflutna ligger bakom den egna lagen, Lex Bogesund. Mer om slottets historia kan du läsa i vår Besöksmålskarta. Bogesunds slott -Besöksmålskartan

Men i skuggan av slottet finns även mindre kända berättelser. Längst ner i slottsparken kan du se en grupp lite mer oansenliga byggnader. Här drevs under mitten av 1900-talet en fångkoloni där skötsamma fångar dömda till kortare straff placerades. Fångkolonier anlades ofta där det fanns behov av arbetskraft som på större gårdar, väg- eller skogsarbeten eftersom fångarna skulle arbeta under vistelsen. Många av de intagna var dömda för rattfylleri och under hösten 1967 avtjänade även trubaduren Cornelis Vreeswijk ett straff på Bogesunds fångkoloni. Sedan 1971 är vistelsen i de tidigare kolonibyggnaderna helt frivillig då de idag inrymmer ett vandrarhem.

Bogesundsslott. Foto: Elisabeth Boogh/Stockholms läns museum.

Paradiset – Huddinge och Haninge

Mitt nästa tips har ett namn som talar för sig själv och Pardisets naturreservat gör ingen besviken. Här finns tre vandringleder; Tornbergsslingan på 6 km, Brinkslingan på 8 km och Sameslingan på 5 km. De går också bra får till en längre rundslinga om du följer dem efter varandra. Det är nog kombinationen, av att få starta vid det gamla torpet, mötet med de små sjöarna och riktig skog med vildmarkskänsla som gör det. Hit vill jag alltid!

Lilla Ottos första tur i Paradiset. Foto: A. Strandin Pers.

Namnet på leden Sameslingan är en påminnelse om andra som förälskat sig i platsen. Mer om det kan du läsa i vårt nya tema om Samisk historia i Upptäck historien. Till Minoriteternas berättelser

Utmed Tornbergsslingan kommer du faktiskt upp på Stockholms läns högsta naturliga punkt. För att kunna blicka ut över trädtopparna behöver du ta dig upp i det tio meter höga utsiktstornet. Inte något för mig, men om du vågar får du utsikt över stora delar av Södertörns vidsträckta skogar. Via Besöksmålskartan kan du annars kika på ett foto från toppen som min kollega Mats tagit och läsa mer om platsen. Tornberget i Besöksmålskartan.

En paus utmed Sameslingan i Paradiset. Foto: A. Strandin Pers.

Samlingsbloggen – följ med in bakom kulisserna

Publicerad: 9 juni 2026 | Skribent: Karolina Hedström, fotoantikvarie på Stockholms läns museum

Välkommen till vår blogg om länsmuseets samlingar! Här kommer vi att berätta om allt det där som händer bakom kulisserna: i arkivet, i bildverkstaden, i databaserna och i de där lådorna som ingen öppnat sedan 1973 (men som vi lovar att återkomma till).

Närbild på ett fotonegativ som ligger i skyddspapper, händerna som visar upp bilden har vita bomullshandskar.
Foto: Jenny Bergensten/Stockholms läns museum.

I arkivet möts 1800-talets glasplåtar, dagens mobilbilder, arkeologiska rapporter, etnologiska dokumentationer och mycket mer. Det är en plats där tid hopar sig i hyllmeter, där varje låda rymmer en berättelse och där varje bild och berättelse är en pusselbit i förståelsen av Stockholms län. Det är ett arbete som kräver både fingertoppskänsla och systematik. Och kaffe!

En kvinna sitter vid en dator och arbetar med bilder i en databas.
Foto: Karolina Hedström/Stockholms läns museum.

Varför gör vi allt detta?

Utan samlingar skulle stora delar av vår historia försvinna. Föremål, fotografier, dokumentationer och berättelser är det som gör det möjligt att förstå hur människor har levt, arbetat, firat, protesterat, byggt och förändrat sina liv genom tiden.

Vi vårdar, ordnar, digitaliserar och beskriver materialet så att det blir sökbart och användbart. Vi hjälper också allmänheten, forskare och andra verksamheter att hitta rätt i våra samlingar.

Och vi samlar in nytt material hela tiden. Samtiden stannar ju inte upp bara för att vi försöker hinna ikapp.

Bakom arbetet med museets samlingar står Karolina- fotoantikvarie och arkivarie, Jenny- fototekniker och fotograf, Elin- digital antikvarie och Ann-Sofie- antikvarie. 

Tillsammans arbetar vi med att vårda, digitalisera och tillgängliggöra samlingarna.

En kvinna står bland arkivhyllor och öppnar en låda, på händerna har hon vita bomullshandskar.
Foto: Jenny Bergensten/Stockholms läns museum.

Du är också en del av arkivet

Våra öppna samlingar finns på DigitaltMuseum. Du kan själv också bidra — med bilder, berättelser och vardagsdokumentation som hjälper framtidens människor att förstå vår tid.

Det är lätt att tänka att ens egna bilder inte är “viktiga nog”. Men tro oss: framtidens forskare kommer att älska dina bilder på pendeltågsperronger, vardagsrum, arbetsplatser, favoritplatser och allt det där som känns helt vanligt just nu.

Se länsmuseets bilder på Digitalt museum: DigitaltMuseum

Bidra med dina egna bilder och berättelser:

Bidra till historien – Stockholms läns museum

Var med och bevara det levande kulturarvet

Publicerad: 7 maj 2026 | Skribent: Moa Beskow, etnolog

Det levande kulturarvet, eller det immateriella kulturarvet som det också kallas förändras hela tiden, det lever genom oss. Därför är det också något vi måste ta hand om tillsammans.

Två unga personer lyssnar på en äldre man som berättar något. De sitter på huk och den ena klappar en hund. Bilden är svartvit.
Vad tror du att den äldre mannen berättar för de båda kvinnorna med hunden? Bild från Nordiska museet Foto: Gösta Lundquist.

Vi samlar in berättelser

Just nu samlar vi på berättelser och muntliga traditioner. Har du hört talas om Silverpilen, det mytomspunna tunnelbanetåget? Känner du till en plats med en särskild historia? Eller finns det historier eller sägner i din närhet som borde bevaras för framtiden?

Genom att dela med dig av din berättelse hjälper du till att uppmärksamma och hålla traditioner levande. Berättelserna som finns i vår omvärld och samtid kan också bli en viktig del av hur framtida generationer förstår livet i Stockholms län.

Så här gör du

Du bidrar genom att skicka in din berättelse via den här enkäten. Enkät Berättelser från länet (esmaker.net)

Det går också bra att mejla in din berättelse till: lansmuseet.kultur@regionstockholm.se.

En kvinna går i skogen, hon är belyst bakifrån av solljus som silar genom träden. Bilden är svartvit.
Känner du till några platser i naturen som bär på en berättelse, sägen eller myt? Foto: Hilding Mickelsson.

Länsmuseet uppmärksammar det immateriella kulturarvet

Ett särskilt arbete med det immateriella kulturarvet i Stockholms län har pågått på länsmuseet sedan 2024. Målet är att samla, dela och utveckla kunskap om länets levande traditioner. Tillsammans med länets invånare, kommuner, organisationer och föreningar undersöker, utforskar, samlar och förmedlar vi den mångfald av levande traditioner som finns i länet.

En kvinna i samisk dräkt står på en scen, hon har krupit i hop en aning och lutar sig fram.
Nik Märak på konferensen om muntliga traditioner och berättande. Foto: Stockholms läns museum.

Hyllmeter åt kvinnorna – digital kvinnohistoria tar plats i länsmuseets arkiv

Publicerad: 20 april 2026 | Skribent: Karolina Hedström, projektledare för Hyllmeter åt kvinnorna på länsmuseet

Nu är det klart vad som ska arkiveras under 2026 i Stockholms läns museums och Kvinnohistoriskas gemensamma projekt Hyllmeter åt kvinnorna. Fokus för årets har varit att bevara digital historia som har haft betydelse för kvinnor i Stockholms län.

– Projektet Hyllmeter åt kvinnorna är ett samarbete mellan Stockholms läns museum och Kvinnohistoriska som syftar till att synliggöra kvinnors liv och verksamhet i Stockholms län och att arkivera material som bevarar kvinnors historia, berättar Eva Skyllberg museichef på Stockholms läns museum.

Genom att årligen avsätta plats på hyllorna i länsmuseets arkiv skapas en plattform för att bevara något eller någon som har betydelse för kvinnohistorien som kanske vanligtvis inte hamnar i våra arkiv. Projektet är långsiktigt över flera år och en viktig del är att lyfta diskussioner om vems berättelser som sparas för framtiden.

– Arkiven är platsen där vi bevarar vårt kollektiva minne, men där är kvinnors berättelser svårare att hitta, precis som i den breda historieskrivningen. Projektet Hyllmeter åt kvinnorna ska bidra till att förändra detta, och vi hoppas att det skapar ringar på vattnet, säger Anna Tascha Larsson, museichef på Kvinnohistoriska.

Årets arkivering 2026

Projektgruppen och en referensgrupp har granskat och diskuterat de 79 nomineringar som skickats in och fattat ett beslut. Under 2026 ska vi arkivera Facebook-gruppen Family living – The True Story!

Ett berg av disk på en diskbänk.
Diskberg delat i Facebook-gruppen Family Living – The True Story av Lotta Sjöberg.

Motivering lyder:

“Facebookgruppen Family Living – The True Story har under lång tid arbetat för att avdramatisera föreställningen om det perfekta hemmet och den perfekta familjen. Tillsammans skapade medlemmarna ett kollektivt dokument över samtiden och hur livet faktiskt ser ut – och en plats där normer kring hem och omsorg kunde ifrågasättas.

Genom att uppmärksamma gruppen synliggörs både det kulturhistoriska och kvinnohistoriska värdet, samt utmaningarna i att bevara digitala gemenskaper och deras berättelser.”

– Det är fint att bevara ögonblick av den levande gemensamma berättelsen om våra hem som skapades i Family living under en tid när vår privata tillvaro plötsligt flyttade ut på det offentliga internet. Där och då byggdes en respektfull ton, humor och nätkärlek som idag i princip konkurrerats ut av polarisering, hånskrattskultur och respektlöshet i kommentarsfälten. Family Living the true story vore inte möjlig att driva idag. Materialet berättar inte bara något om våra hem och liv utan också om en tid i digitaliseringens historia där internet kändes som en fin och demokratisk plats för välvilja säger Lotta Sjöberg en av grundarna till Facebook-gruppen om nomineringen.

Hyllmeter åt kvinnorna

Hyllmeter åt kvinnorna är ett långsiktigt samarbete mellan Stockholms läns museum och Kvinnohistoriska.  För tredje året i rad arbetar Stockholms läns museum och Kvinnohistoriska med att införliva material som belyser kvinnors historia i länsmuseets arkiv, med allmänhetens hjälp. Genom projektet Hyllmeter åt kvinnorna avsätter vi plats på hyllorna i arkivet med berättelser om kvinnor, viktiga händelser och rörelser som kan bidra med fler perspektiv.

Presentation om framtidssäker lagring av bildfiler

Publicerad: 30 mars 2026 | Skribent: Karolina Hedström, fotoantikvarie Stockholms läns museum

Efter det stora intresset publicerar vi nu inspelningen av Cecilia Boströms presentation om framtidssäker lagring av bildfiler.

Cecilia Boström, arkivarie och bevarandestrateg vid Regionarkivet Stockholm, ger en översikt över hur vi kan arbeta med digitalt och långsiktigt bevarande av bildmaterial i våra arkiv.

Hon går igenom centrala frågor som:

  • vilka filformat som är mest hållbara,
  • hur man arbetar med metadata,
  • vad migration innebär i praktiken,
  • och vilka strategier som behövs för säker lagring över tid.

En mycket uppskattad genomgång för alla som arbetar med digitala bilder och vill stärka sin kompetens inom bevarandeområdet.

Filformat för bilder och långtidsbevaring

Bildkunnighet och museers bildarkiv är viktigare än någonsin

Publicerad: 13 mars 2026 | Skribent: Karolina Hedström, bildantikvarie

Vi har lärt oss att läsa texter kritiskt. Vi vet att en rubrik kan vinklas, att en källa måste granskas och att avsändaren spelar roll. Nu är det dags att lära oss att läsa bilder med samma kunskap.

Två nästan identiska bilder, en man sitter i en båt och visar upp en fisk. På bilden till vänster har fisken två huvuden.
Manipulerad bild för inläggets syfte, originalbild på fiskare tagen av Beda Jakobsson, Stockholms läns museum.

Det offentliga samtalet har flyttat från redaktionella miljöer till algoritmstyrda plattformar. Det gör oss mer sårbara för visuell desinformation – samtidigt som framförallt unga i mindre utsträckning tar del av traditionella nyhetskällor. Samtidigt ökar mängden icke‑autentiskt material. Botnätverk, riktade budskap och AI-genererade bilder gör det svårare att förstå vem som är avsändare och vilket syftet är. Det är en utveckling som riskerar att underminera förtroendet för etablerade medier och i förlängningen demokratin.

Forskningen visar tydligt att bildämnet behöver få en starkare ställning i skolan, både genom att ges högre status och genom att bildanalys integreras i källkritiken. Bild behöver också bli en naturlig del av undervisningen i samhällskunskap och historia, där visuella medier redan spelar en central roll i hur unga tar del av världen.

Bildkunnighet – en nyckelkompetens

Rapporter från Mediemyndigheten och Myndigheten för psykologiskt försvar visar att bildkunnighet – förmågan att förstå, analysera och själv skapa bilder är viktigt.

Bildkunnighet handlar om att:

  • tolka visuella budskap
  • förstå hur bilder manipuleras
  • känna igen symboler, bildspråk och digitala effekter
  • analysera memes och nätkultur
  • skapa egna bilder och därigenom förstå hur visuella budskap byggs upp
  • Det är en kompetens som stärker både kritiskt tänkande och motståndskraft mot manipulation.
Två nästan identiska bilder, på den ena bilden ligger randiga och prickiga ägg bredvid en tupp.
Manipulerade bilder för inläggets syfte. Originalbild på tupp från Andres Classons samling, Stockholms läns museum.

Betydelsen av museernas bildarkiv

Museerna spelar en viktig roll i en tid där visuella medier snabbt förändras och där gränsen mellan verklighet och fiktion blir allt svårare att urskilja. Våra bildarkiv är inte bara historiska samlingar; de fungerar som stabila referenspunkter i en värld där visuellt innehåll kan manipuleras på några sekunder. I arkiven finns autentiskt, dokumenterat och kontextualiserat bildmaterial som visar hur visuella uttryck har förändrats över tid och hur bildspråk formats av sin samtid. Genom att bevara och tillgängliggöra dessa bilder gör museerna det möjligt att jämföra dåtidens visuella berättelser med dagens, och därmed förstå hur både tekniker och budskap har utvecklats.

I kontrast till dagens AI-genererade ”promptografier”, där bilder kan skapas utan förankring i verkliga händelser, erbjuder museernas bildsamlingar en form av visuell källtillit. Här finns fotografier som bär spår av verkliga människor, platser och situationer – bilder som inte bara visar hur något såg ut, utan också varför det såg ut så. I en tid där visuella medier kan vilseleda, blir dessa arkiv en demokratisk plats där dokumentation fortfarande betyder något.

Källa: Mediamyndigheten, Bildkonst Sverige/Myndigheten för psykologiskt försvar.

Rapporten i sin helhet finns på Myndigheten för psykologiskt försvars webbplats Bildkunnighet och beredskap | Myndigheten för psykologiskt försvar

Barnmorskans historia – från jordgumma till profession

Publicerad: 6 mars 2026 | Skribent: Karolina Hedström, bildantikvarie

Barnmorskans historia handlar om hur människor och samhällen har organiserat sig kring födandet.

Långt innan barnmorskeyrket blev ett reglerat yrke fanns kvinnor som tog ansvar för förlossningar i sina lokalsamhällen. De kallades hjälpgummor, jordgummor eller jordemödrar. De hade ingen formell utbildning, men deras erfarenhet och kunskap gjorde dem oumbärliga.

Historisk bild på en barnmorska med en nyfödd över knät i hemmamiljö.
Barnmorskan Edith Esping på hembesök i Rönninge år 1913. Hon sitter i ett enkelt hemmarum, med barnet tryggt i famnen och ett stort tvättfat framför sig. Bilden fångar den nära, praktiska och förtroendefulla relationen mellan barnmorskan och familjen. Foto: Salem hembygdsförening.

Från hemförlossningar till reglerat yrke

Fram till 1940-talet födde de flesta kvinnor i hemmet. Barnmorskan var en central person i bygden och kunde bli kallad när som helst, oavsett väder eller tid på dygnet. Före 1700-talet var barnmorskorna oftast självlärda och hade särskild kunskap om födande och folkmedicin.

När Collegium Medicum – föregångaren till Socialstyrelsen – bildades 1663 började staten reglera arbetet. Den första barnmorskeutbildningen startade i Stockholm 1708. År 1711 kom ett reglemente som slog fast att bara utbildade barnmorskor fick utöva yrket. Målet var att varje socken skulle ha en utbildad barnmorska, men det dröjde långt in på 1800-talet innan det blev verklighet.

Utbildningen var gratis, men kostnader för boende, böcker och utrustning gjorde den ändå svår att gå. Därför kunde kvinnor få ekonomiskt stöd från sin hemsocken, mot att de lovade att återvända och arbeta där efter examen.

En barnmorska står böjd över en bebis på en bänk.
Foto: Västmanlands länsmuseum.

Stockholm – centrum för utbildning och reglering

År 1686 beslutade Collegium Medicum att Stockholms barnmorskor måste examineras av stadsläkaren och avlägga ed. Detta sågs som ett svar på kritik mot ”okunniga jordegummor och hjälpkvinnor” och reglerna gällde först huvudstaden.

Stockholm var också platsen där den första kända förteckningen över utbildade barnmorskor sammanställdes. I Sveriges första utbildade barnmorskor, förteckning från år 1760 framgår att staden var ett centrum för utbildning och kontroll. Barnmorskorna utgjorde eget skrå i Stockholm. Endast 40 barnmorskor fick finnas i staden – skråna brukade begränsa antalet utövare för att säkra inkomsterna – och de fick inte utföra instrumentförlossning; det skulle göras av kirurg eller fältskär, alltså män.

Yrket organiseras

Under 1500- och 1600-talen växte ett mer strukturerat system fram. År 1777 infördes ett rikstäckande reglemente som lade grunden för den moderna barnmorskerollen.

På 1800-talet tog barnmorskan Johanna Bovall Hedén initiativ till att organisera yrkeskåren. 1886 hölls det första allmänna barnmorskemötet i Stockholm. Där bildades Svenska Barnmorskeförbundet – Sveriges första kvinnliga yrkesförening.

Johanna Bovall Hedén grundade också tidskriften Jordemodern, där hon skrev under namnet Syster Stork. Tidskriften ges fortfarande ut.

Barnmorskans historia visar hur ett livsviktigt kvinnodominerat yrke har vuxit fram ur lokala traditioner, statliga reformer och professionell organisering. Från självlärda jordgummor till en modern, medicinskt utbildad yrkeskår har barnmorskor spelat en avgörande roll i både samhällsutveckling och kvinnors hälsa.

Tre sköterskor på rad med nyfödda bebisar i famnen.
Foto: Örebro läns museum.

Källor: Svenska barnmorskeförbundet, Stockholmskällan, Riksarkivet, KB, Populär Historia

Levande traditioner i Stockholms län – berättelser, kunskaper och praktiker

Publicerad: 2 februari 2026 | Skribent: Karolina Hedström

Stockholms läns museum arbetar tillsammans med Hembygdsförbundet och konsulentenheten på Region Stockholm med det immateriella kulturarvet i länet. I det här blogginlägget kan du läsa mer om immateriellt kulturarv och vad som är på gång i vår verksamhet. 

En lägereld invid vattenbrynet.
Bild från Secoura/Pixabay

Konferens den 20 mars 2026 

Levande traditioner i Stockholms län – berättelser, kunskaper och praktiker

Den 20 mars 2026 bjuder Stockholms läns museum och Stockholms läns hembygdsförbund in till en konferensdag som sätter fokus på det immateriella kulturarvet i Stockholms län – traditioner, berättelser, kunskaper och praktiker som formar människors vardag och lokala identitet. Temat för i år är muntliga traditioner. 

Dagen riktar sig till föreningar som arbetar med eller är intresserade av immateriellt kulturarv och de som arbetar med kultur i kommunal verksamhet och som vill stärka din kompetens, hitta nya arbetssätt och få inspiration till hur det immateriella kulturarvet kan bli en ännu tydligare resurs i det lokala kulturarbetet. 

Konferensen erbjuder föreläsningar, samtal och konkreta exempel från kommuner och aktörer i länet. 

När: Fredag 20 mars, klockan 09.30–16.00
Var: Farsta Gård, Farstaängsvägen 22, 123 46, Farsta 

Anmälan

Konferensen är gratis men anmälan krävs. Vi bjuder på för- och eftermiddagsfika under dagen. För lunch finns möjlighet att äta på värdshuset precis intill, där deltagarna själva står för kostnaden: www.farstavardshus.se. Det går förstås också bra att ta med egen matsäck.

Anmäl dig via formuläret i länken, senast 13 mars: Anmälan till konferensdag om immateriellt kulturarv 20 mars 2026

Program

9.00 Kaffe och registrering
9.30 Förmiddagsprogram

  • Anita Lundin, ordförande Stockholms läns hembygdsförbund och Eva Skyllberg, chef Stockholms läns museum inleder.
  • Nik Märak, Kulturarbetare. Introduktion till muntligt berättande i samiska traditioner.
  • Radio Möja, Katja Uneborg och Sven R. Ohlson om hur unga dokumenterar berättelser från skärgården.
  • Tora Wall, författare och folklorist. Stadsälvor, spöken och tokstollar. Berättelser och sägner från Stockholms län.
  • Kristina Nordblom, Folkhögskollärare, Berättarföreställning från Ingarö.

12.00 Lunch (bekostas på egen hand)

13.00–16.00 Eftermiddagsprogram

  • Frida Spång, Fabula storytelling. Berättelse och berättande som scenkonst.
  • Saman Sokhanran, poet och pedagog, Förenande Förorter. Om berättande som verktyg för ungdomsprojekt.
  • Jonas Engman, etnolog, Nordiska museet. Ett analytiskt perspektiv på muntliga traditioner.

Lokalen saknar hörslinga och handikapptoaletten rymmer tyvärr inte en permobil. Har du frågor om tillgänglighet är du varmt välkommen att kontakta oss i förväg. lansmuseet.kultur@regionstockholm.se

Vad är immateriellt kulturarv? 

Immateriellt kulturarv eller det levande kulturarvet som det också kallas, syftar på själva görandet och den praktiska kunskapen som förs vidare mellan människor och generationer som avses. Detta kan till exempel vara olika former av hantverk, ritualer, musik, framträdanden, berättelser, traditioner, seder och bruk.

På Svenska Unescorådets webbsida om immateriella kulturarv kan du läsa mer. Immateriellt kulturarv « Svenska Unescorådet 

Det immateriella kulturarvet kan jämföras med det materiella kulturarvet, som består av fysiska spår av mänsklig kultur – till exempel byggnader, konstverk, eller dräkter. Läs mer om vad kulturarv i en vidare bemärkelse på Riksantikvarieämbetets webbplats. Kulturarv | Riksantikvarieämbetet (raa.se) 

Vi utforskar och undersöker det levande kulturarvet i Stockholms län 

Tillsammans med länets invånare, kommuner, organisationer och föreningar vill vi undersöka, utforska, samla och förmedla den mångfald av levande traditioner som finns i länet. Med detta initiativ, som pågått sedan 2024, vill vi skapa en samlingsplats för att mötas kring det levande kulturarvet! 

På gång 

Just nu planerar vi för nästa konferensdag för immateriellt kulturarv år 2026. Denna gång är temat muntliga traditioner och berättande. 

Berättelser från länet – Har du hört om Silverpilen, tunnelbanetåget som sägs åka genom Storstockholm fullt av andar? Har du hört om något spöklikt på ett av alla områdets slott eller herrgårdar? Eller har du hört andra historier om till exempel en plats, händelse eller person i Stockholms län? Vi vill veta vilka sägner och berättelser som finns här. 

Berättande i länet – Alla berättar vi saker för varandra, men hur vi gör det kan se annorlunda ut. Har du besökt ett berättarcafé? Är du medlem i ett berättarnätverk, eller deltar du själv i särskilda berättartraditioner? Har du  exempel på organisationer, platser och aktiviteter i länet som uppmuntrar till att berätta – livshistorier, sägner, eller annat? Hör av er till oss – genom att lyfta exempel kan vi inspirera varandra till nya idéer och initiativ. 

Tipsa gärna oss på lansmuseet.kultur@regionstockholm.se 

Vill du bidra? 

Var med och bevara det immateriella kulturarvet genom att ladda upp bilder på det tillsammans med dina tankar till Stockholms läns museums arkiv för framtiden. 

Ladda ner appen Samtidsbild och bli en av Stockholms läns museums samtidsinsamlare. 

Läs mer om hur du börjar med Samtidsbild 

Sökes: digital historia. Nominera till hyllmeter åt kvinnorna 2026

Publicerad: 29 januari 2026

Digital kvinnohistoria riskerar att försvinna eller gå förlorad i mängden om den inte bevaras. Nu öppnar nomineringen till Hyllmeter åt kvinnorna 2026.

Den digitala kvinnohistorien försvinner snabbt – eller riskerar att försvinna i mängden – om vi inte sparar den.

Internet har varit en arena för kvinnors röster, gemenskaper och organisering. Bakom hashtags, forumtrådar, upprop, memes och digitala initiativ finns berättelser som format vår samtid – men som sällan hamnar i arkiven.

I år fokuserar Hyllmeter åt kvinnorna på att bevara digital historia som haft betydelse för kvinnor i Stockholms län.

Det kan handla om till exempel:

  • hashtags, digitala upprop eller innehåll som fått stor spridning
  • forum, communities eller Facebook-grupper
  • bloggar, nyhetsbrev eller webbplatser
  • Instagramkonton, YouTube-kanaler eller memes
  • digitala initiativ, plattformar eller personer som drivit viktiga sammanhang online

Så går det till

Alla nomineringar gås igenom av projektets referensgrupp. En berättelse väljs ut för att dokumenteras och arkiveras som en del av Hyllmeter åt kvinnorna 2026.

Nomineringen är öppen till och med 26 februari 2026. Skicka in ditt förslag via Kvinnohistoriskas webbplats. Du nominerar — vi arkiverar — Kvinnohistoriska

Skicka in din nominering senast 26 februari – i november placeras berättelsen i länsmuseets arkiv.

Hyllmeter åt kvinnorna

I nästan alla Sveriges arkiv finns det ett stort jämställdhetsglapp. Detta vill Kvinnohistoriska och Stockholms läns museum förändra genom att avsätta hyllmeter åt kvinnorna – med allmänhetens hjälp.

För tredje året i rad arbetar Stockholms läns museum och Stockholms Kvinnohistoriska med att införliva viktigt material som belyser kvinnors historia i länsmuseets arkiv. Genom projektet Hyllmeter åt kvinnorna avsätter vi plats på hyllorna i arkivet med berättelser om kvinnor, viktiga händelser och rörelser som kan bidra med fler perspektiv – och du kan vara med och påverka vilka berättelser som kommer att bevaras.

Tornedalskt kulturarv i Stockholms län – insamling avslutad 

Publicerad: 15 januari 2026 | Skribent: Mollie Jonsson, etnolog

Under hösten 2025 har Stockholm läns museum genomfört insamlingsprojektet Tornedalskt kulturarv i Stockholms län. Genom insamlingen, som nu är avslutad, har museet samlat in berättelser, minnen och bilder från personer i Stockholms län som ser sig själva som tornedaling, kvän eller lantalainen.

Under flera år har länsmuseet arbetat med att lyfta fram de fem nationella minoriteter ur ett länsperspektiv. Museets uppdrag är att tillvarata, utveckla och förmedla kunskap om länets kulturarv och under år 2025 fortsätter arbetet med att synliggöra de nationella minoriteternas kulturarv i länet. Tornedalingar, kväner och lantalaiset är en mindre känd minoritet bland allmänheten i Sverige och i många arkiv i länet saknas den tornedalska närvaron.  

Jag som arbetat med insamlingen heter Mollie Jonsson och en mörk kväll i oktober blev jag bjuden till att komma och presentera mig och museet för medlemmar i föreningen Tornedalingar i Stockholm. Föreningen som bildades år 1982 har som mål att bevara och främja den tornedalska kulturen och språket meänkieli. Det var den första lokalföreningen som tillhörde Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset (STR-T). Innan mötet träffade jag delar av styrelsen och vi pratar en stund innan medlemmarna dök upp. Kvällen började med en föreläsning av Lennart Rohdin som berättade om 25 år av minoritetspolitik och vad som har hänt under de här åren.

I min presentation av projektet och museet berättade jag bland annat om några tidningsnotiser som finns i Kungliga biliotektes tidningsarkiv. Flera av notiserna var från 1950-talet och informerar om evenemang som verkade vara riktade till tornedalingar. När jag läste upp mina två favoriter noterade jag hur medlemmarnas öron spetsades.

Den första notisen bjöd in till dans och löd: 

”TORNEDALING. Välkommen till dans i afton kl 20. å Sankt Eriksgatan 68. (Under kvällen kommer Miss Tornedal att väljas)”. 

Vem var Miss Tornedal och finns det bilder på personen? Tyvärr verkade ingen av åhörarna känna till Miss Tornedal som återstod som ett mysterium i Kungliga bibliotekets samlingar. Den andra notisen utlovade ”bra musik” under kvällen och löd ”Tornedaling glöm ej Lucia precis kl 20.30 å Sankt Eriksgatan 68. Bra musik”. Återigen verkade ingen känna till något om dessa sammankomster. Ibland leder tyvärr inte arkivsökningar till något annat resultat än att konstatera att ett material finns sparat för framtiden.  

Mötet avslutades och några kom fram till mig efteråt och frågade lite mer om museets insamling av tornedalskt kulturarv. En person visade intresse för att på något sätt bidra till insamlingen, så mötet får ses som lyckat.

Arbetet fortsatte och genom intervjuer med personer som ser sig själva som en del av minoriteten har museet kunna ta del av personers minnen och tankar om sin identitet och även släktingars berättelser.  

Ett exempel är från en släkting som flyttade till länet under andra hälften av 1900-talet och skapade sitt liv här i Stockholms län. En av mostrarna i släkten älskade mandelpotatis och hittade ett finurligt sätt att få färsk potatis utan odlingsland. Under våren åkte mostern runt i sin folkvagn och satte potatis i dikena runt om i Abrahamsberg och Bromma. När hösten kom åkte hon tillbaka till alla platser som hon hade memorerat och tog upp potatisen. I dag skulle det kunna kallas för ”gerilla-odling ”, och ett sätt att ta allmän mark i anspråk för att odla för husbehov.

En man håller två broderade örngott i sina händer.
En av intervjupersonernas örngott med initialer från en släktning. Foto: Stockholms läns museum.
Närbild på en väska av flätat näver.
En björknäverväska som intervjupersonen Rut använder under bilfärder för att förvara termosen i bland annat. Tillverkad av Edvin Mansikka, Risudden. Foto: Stockholms läns museum.

I projektet har vi också samlat in fotografier så som bilder på örngott gjorde av kvinnor i släkten, en kniv med kära minnen och ett och annat björknäverarbeten. Nu finns materialet sparat i museet och bidrar till att bredda samlingarna och för framtiden att lära sig något om vår tid.

Personer som ser sig själva som tornedaling, kvän eller lantalainen och som bor eller har bott i länet har bidragit med egna berättelser och minnen. Vi vill rikta ett särskilt stort tack till alla som välvilligt delat med sig av sina kunskaper, erfarenheter och berättelser om det tornedalska i Stockholms län.