Content Source: lanskallan
Lärarmaterial
Kulturhistorisk vandring: Boo
Lektionsförslagen här utgår ifrån den kulturhistoriska vandringen i Boo, Nacka. Vandringen kan bokas av skolor genom Kulturhuset Dieselverkstaden.
Kulturhistoriska vandringar | Nacka kommun
Quiz
Frågorna testar grundläggande historiska kunskaper från vandringen i Boo.
Sortera historien
Källor från Boo 1
Välj ut 5 källmaterial som eleverna möter under vandringen. Sortera källmaterialen i ordning:
- kronologiskt I: från äldst till yngst.
- kronologiskt II: i samma ordning de berättades under vandringen.
- viktigast: om någon bara får känna till en sak om platsen, vad skulle det vara?
- hur användbart källmaterialet är som historiskt bevismaterial, i fallande skala från mest till minst användbart.
- från mest till minst känt.
Berätta själv! Vad blir det för historia?
Källor från Boo 2
Välj ut tre av källmaterialen i vandringen för att berätta om vattnets betydelse genom historien i Boo.
Förslag på svar
Fisket har försörjt många generationer människor i Boo. Skogsömonumentet påminner om Slaget vid Stäket 1719 då ryska soldater gick i land efter att ha närmat sig sjövägen. Farleden har förlorat sin betydelse som handelstransportled, men har istället blivit populärt för fritidsbåtar och utflykter. Sommarnöjet Lilla Lännersta och många andra, byggdes i slutet av 1800-talet längs farleden som gjorde det lätt att ta sig för förmögna stockholmare som ville lämna staden på somrarna.
Vad ska bort?
Källor från Boo 3
De här källmaterialen har vissa saker gemensamt, och en del som skiljer dem åt. Välj ut tre som hör ihop och motivera på vilket sätt. Obs! Det finns mer än ett sätt att göra rätt, den här övningen går framförallt ut på att du ska resonera om hur du valt och förklara likheter och skillnader.
1
3
2
4
Förslag på svar
- Bild 1, 2 och 3 har personer på bild, nr 4 har bara natur
- Bild 2, 3 och 4 är svartvita, nr 1 i färg
- Bild nr 1, 3 och 4 visar ingen kung, det gör bara nr 2
- 2, 3 och 4 föreställer händelser eller platser för händelser, inte nr 1
Lärarmaterial
Olagligt möte i Sickla
Artikeln "Olagligt möte i Sickla" kan användas som bakgrund när man studerar frikyrkorörelsen och religionsfriheten i Sverige.
Tänkbara svar på frågorna
Frågorna under rubriken “Fundera och samtala” i slutet av texten kan användas för enskilt skriva reflektioner som eleverna sedan delger varandra i grupper. Punkterna nedan är tänkta att ge läraren en överblick över tänkbara svar och ett större försprång i tanken.
Skulle en liknande lag som konventikelplakatet kunna stiftas idag?
- Liknande lagar finns i andra länder. Religionsutövande eller andra möten som anses utmana statens makt motverkas på många håll även med andra medel. De riskerar åtal eller att diskrimineras.
- I Sverige är religionsfrihet och mötesfrihet inskrivet i grundlagarna. Dessutom har Sverige skrivit under FN’s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Dessa lagar och överenskommelser gör att en liknande lag inte kan stiftas i Sverige idag.
Vad tror du gjorde att många inom kyrkan ville ha lagen?
- Skäl som nämns i artikeln är att pietisterna sågs som “farliga aktivister” som riskerade att förstöra samhället. De utmanade den gudomliga ordningen Gud ledde kungen, som styrde över prästerna och ledde folket.
- Prästernas maktposition och kyrkans tolkningsmonopol av kristendomen hotades. En enskild präst kunde se sin roll i det lokala samhället ifrågasatt.
- Rädsla för moralisk upplösning.
- Rädsla för irrläror och förvanskning av kristendomen.
På vilket sätt var konventikeldeltagarna aktivister?
- De handlade i enlighet med något de trodde på, kanske utan hänsyn till risken att själva bestraffas.
- De påverkade politiken och lagstiftningen – men i en riktning motsatt den de önskade.
- Det är troligt att personerna inte kunde förutse att just deras möte skulle leda till en stor undersökning och senare konventikelplakatet.
Lärarmaterial
Balingsnäs
Källor till artikeln
- En liten bok om Balingsnäs utgiven av Balingsnäs byalag 1988.
- Huddinge hembygdsförenings årsskrifter 1981-1982 och 1999-2000.
- Om Balingsnäs & Huddinge | Kritklippans samfällighetsförening
Lektionsmaterial om ortnamn
Artikeln om Balingsnäs spårar ortens namn till ett torp och ger exempel på andra bostadsområden uppkallade efter torp. Låt eleverna fortsätta undersöka hur historia används när nya bostadsorter byggs med hjälp av lektionsmaterialet Historieanvändning nära dig.
Telefonister och växlar
Här hittar du mer fakta om de teman som tas upp i texten "Anna skötte Ältas telefonväxel".
Att telefonera
- Veven på telefonen driver en elektrisk generator som ger ström för ringklockan i telefonen/på växelstationen. Samtalet behöver nästan ingen ström så det räcker med ett batteri.
- Om du ville ringa till en annan del av landet var du tvungen att beställa telefonsamtalet i förväg. Det var många telefonister som måste koppla upp samtalet längs vägen. Samtalet fick bara ta tre perioder på tre minuter vardera, nio minuter sammanlagt. Det var ont om riksledningar.
- Stora företag och ämbetsverk hade ”namnanrop” så att det räckte att säga ”NK” för att bli kopplad till Nordiska Kompaniet som hade många telefonledningar in.
- Små stationer som Älta kunde nattkopplas så att om någon behövde ringa doktorn eller en barnmorska eller brandkår gick samtalet direkt till en central växel med nattpassning.
Telefonväxel i Ektorp, Nacka. 1937.
Automatiska telefonväxlar
Automatiska telefonväxlar uppfanns redan på 1890-talet men det dröjde till 1922 innan de började installeras på prov, först i Sundsvall sedan i Stockholm. Den sista manuella stationen fanns i Arjeplog och försvann 1972. Många stora företag och liknande fortsatte med telefonväxel där telefonister hjälpte kunderna att nå rätt person.
Anna Lindqvist i Ältas telefonväxel på Solvägen 1 i Hedvigslund 1925.
Långa telefonnummer
Telefonnummer på en mindre station var oftast två till tre siffror, små växlar kunde klara upp till 120 abonnenter. På en stor station kunde upp till 10.000 abonnenter finnas och då var det många som hade 4 siffror. De automatiska stationerna behöll de gamla numren men lade till siffror före. Den som kopplades till nya automatstationen i Norra Vasa i Vasastaden och först hade telefonnummer ”Norra Vasa 123” fick då numret 33 framför och sedan fylldes det ut med nollor så att telefonnumret blev 6 siffror: 330123. I Nacka var det ett annat nummer, det var för att automatstationerna skulle hitta rätt mellan varandra.
Atlas Diesels telefonväxel 1949.
Yrket telefonist
Redan från början var telefonist ett kvinnoyrke. Under ett decennium var Televerket den störta arbetsgivaren för kvinnor. Anledningen till att bara kvinnor, i början ogifta kvinnor, och inte män anställdes ligger i den tidens syn på vad som var passade de olika könen. Bland annat ansågs kvinnor ha ”flinka fingrar”. De var ju vana vid handarbete. De var tysta och gjorde sin plikt jämfört med män som bullrade och stökade. Telefonist var ett ”ärbart yrke” och rent yrke för kvinnor från hem där detta blev en extra inkomst. I lägre samhällsklasser arbetade kvinnor som hembiträden, tvätterskor eller till och med skitbärare för att överhuvudtaget överleva.
Relaterad artikel
Lärarmaterial
Kumla skola var en liten röd trästuga
Använd en gammal karta för att väcka eleverna intresse. Låt dem själva skriva sin skolas historia eller jämför olika berättelser från skolan förr.
Låt eleverna skriva skolans historia
Artikeln “Kumla skola var en liten röd trästuga” summerar informationen från en radiointervju, en äldre karta, fotografier och skriftliga sekundära källor. Istället för att låta eleverna läsa artikeln kan de själva arbeta med det historiska källmaterialet. Arbetet kan ske tillsammans i helklass eller i grupper. Vid grupparbete kan eleverna undersöka olika källor och sedan dela sina slutsatser med varandra.
Kartan som introduktion
Visa Kumla skola på kartan via länken nedan och låt dem fundera över några av frågorna innan de läser artikeln.
Trakten omkring Stockholm i blad 9 (sklivedata.blob.core.windows.net)
- Vad fanns i närheten av skolan?
- Hur såg landskapet ut för den som vandrade genom kartan i slutet av 1800-talet?
- Varför låg skolan där?
- Vad finns idag som inte syns på kartan?
- Vilken väg tror ni att barn i Petterboda gick för att komma till Kumla skola?
Blad 9 är en del av Kartverket på Stockholmskällans webbplats:
Kartverket ”Trakten omkring Stockholm i IX blad” 1861 (stockholmskallan.stockholm.se)
Källor till artikeln
Länskällans text om Kumla skola bygger till stor del på radiointervjun med Jessie Navin. Intervjun gjordes 1986 och sändes i Tyresös närradio första gången 2020. På radiokanalens sida finns också bilder och tidningsutdrag som gett fakta till artikeln.
Utsnitt ur karta från slutet av 1800-talet med Kumla och (blivande) Trollbäcken.
Loket går som tåget!
Gula faran
Grindvakterskan – tågolyckornas värsta fiende
När järnvägen kom till Upplands-Bro
Publicerad: 17 april 2026
När järnvägen kom till Upplands-Bro
På 1800-talet förändrade järnvägen Sverige. Rykande och tjutande tåg började rusa fram över ängar och genom skogar i en hastighet som ingen tidigare hade sett. Många centrala platser förlorade sin betydelse när nya centrum uppstod. Människor, bostäder, vägar och affärer möttes vi järnvägens stationer. Några av dem växte till nya städer och centralorter.
Ett tåg med ånglok kommer in till Bro-Station år 1910. Huset i bakgrunden ser ensamt ut. Orten bestod länge bara av ett fåtal hus.
Stationerna i Upplands-Bro
Kyrkan var centrum i Bro innan järnvägen invigdes år 1876. Men järnvägsstationen hamnade varken där eller vid Bro gård. Istället bestämde man att stationen skulle ligga i byn Härnevi. Den andra stationen, Kungsängen byggdes i ett helt tomt område. Det naturliga hade varit att ha stationen vid det lilla centrum som växt upp vid gården Tibble längs landsvägen mellan Enköping och Stockholm. Att det inte blev så berodde på marken. Det behövdes stabil mark för att bygga en station med dubbla spår, så att två tåg kunde mötas.
Orterna växte långsamt
Stationen i Kungsängen lockade snart till sig några verksamheter till landsbygden. År 1903 startade Ryds Gjuteri sin verksamhet vid stranden strax öster om stationen. På 1910-talet lät prästen bygga några villor som han hyrde ut. Marken tillhörde nämligen prästgården och krångliga regler gjorde det svårt att dela upp den för att sälja som villatomter. Norr om stationen, där Kungsängens torg ligger idag, byggdes de första husen på 1920-talet. År 1952 bodde det ändå bara 270 personer i Kungsängen.
Bro flyttade
Bro station i byn Härnevi växte också långsamt. Långt in på 1900-talet var orten liten. På 1920-talet byggdes några villor. Lokalt blev det ändå så att stationssamhället tog över kyrkans roll som centrum för bygden. Det dröjde till 1950-talet innan stationssamhället Bro började förändras till en tätort.
Kommunen växte
Under 1970-talet växte befolkningen i kommunen Upplands-Bro med omkring 50% och var sedan ganska stabil runt 20 000 personer fram till år 2000. Sedan dess har befolkningen växt med 50% igen och kommunen har under perioder varit en av Sveriges snabbast växande. Allra flest (ca 22 000) bor i de två stationssamhällena Kungsängen och Bro.
Stinsen i Bro gav tecken åt lokförarna och skötte spårväxlarna.
Vykort som visar Kungsängens station år 1915. Stationshuset byggdes efter samma ritningar som i Bro.
Fundera och samtala
- Spelar järnvägen någon roll för din familj? Är den fortfarande viktig för kommunen?
- Vad hade kunna vara annorlunda idag om andra beslut tagits om var spåren skulle dras och stationerna placeras för 150 år sedan?
Bilder från Upplands-Bro
