Content Source: lanskallan
Täby centrum nu & då
Skyddad: Ellen Sundberg och beredskapssjukhuset i Sigtuna
Publicerad: 25 oktober 2024
När järnvägen kom till Upplands-Bro
Dröm om ett eget hem
Publicerad: 21 oktober 2024
Dröm om ett eget hem
Det här är berättelsen om familjen Axelsson och deras dröm om ett friare och självständigare liv. Drömmen tar dem från Halland till Upplands-Bro och berättar också om hur samhället förändrades när Sverige industrialiserades.
Alfred plöjer med sina hästar Stjärna och Olga. Han skaffade aldrig någon traktor men arrenderade mer mark för att få jordbruket att gå ihop.
Statarna
Under 1800-talet blev statare ett vanligt yrke. Statarna var jordbruksarbetare på stora lantgårdar. Som betalning fick de mat från jordbruket. Statarna bodde också på gården, ofta i en egen statarlänga där varje familj hade ett litet rum med spis. Gårdens ägare fick på så sätt mycket arbetskraft för lite pengar. Jordbruket blev effektivt men statarna bodde trångt, styrdes helt av arbetsgivaren och kunde knappt leva på sin lön.
Albert och Hulda
År 1912 bodde Albert Natanael Axelsson och hans fru Hulda Teresia på Menlösa gård i Halland med sina barn Elisabeth, tre år och ettåringen Viola. Albert föddes i Västergötland och Hulda kom från Åland. Båda hade jobb på gården. Hulda arbetade i hushållet och Albert var kusk, han körde alltså hästarna som herrskapet åkte med. Jämfört med de andra statarna på gården hade nog Axelssons ganska hög status, men de drömde ändå om ett annat liv.
Egna hem till salu
Vi vet inte hur det gick till men på något sätt fick Albert och Hulda reda på att det fanns mark till salu i det avlägsna Uppland. De kan ha läst i en lokal tidning som skrev om egnahemsrörelsen som kämpade för att arbetare skulle få hjälp att köpa ett eget litet jordbruk. Kanske fanns det andra familjer i bygden som redan hade tagit steget till ett eget hem. Albert och Hulda lyckades i alla fall köpa en bit jord när gården Mariedal skulle styckas upp och säljas som mindre enheter.
Företaget AB Hem på landet hade år 1912 köpt in både Mariedal i Håbo-Tibble kommun och Kvarnibble i Håtuna kommun för att skapa egna hem. Visionen var att människor skulle få hjälp till ett bättre liv utan att behöva söka sig till de smutsiga och osunda städerna, eller utvandra till Amerika. Med lite hjälp av ett statligt lån så skulle unga och driftiga arbetare kunna bygga upp en egen försörjning på ett mer traditionellt sätt.
Huset som familjen byggde i Mariedal.
Axelssons flyttade till Bro
Hulda och Albert flyttade alltså till det okända Uppland med sina två barn. De är den första familjen som kom till området men snart fick de grannar. I början fick de tränga ihop sig i ett litet torp men efter några år hade Albert byggt både lada och bostadshus. År 1920 kunde familjen flytta in. Huset är det som du ser på bild här. Det finns fortfarande kvar och nya familjer fortsätter att bo i det.
De fyra barnen fick hjälpa till att plocka svamp, bär och blommor. De skötte också mat och hushåll och djuren när mamma var i Stockholm och sålde.
Arbetade hårt för sig själva
När Albert dog år 1934 hade familjen bott och arbetat på sitt egna hem i 22 år. Säkert slet de minst lika mycket som de gjorde i Halland, med jordbruket, med att bygga bostadshus, lada och stall, och med döttrarna som till slut blev fyra stycken. Albert och Hulda var helt beroende av sitt eget arbete, men de behövde inte lyda någon annan och ägde själva allt de byggde upp. I beskrivningen från 1940-talet kan du se vad som ingick i gården ”Hällen”. Där ser vi också att en av döttrarnas män tog över gården, han står som arrendator.
Egna hem – bra eller dåligt?
Egnahemsrörelsen hade velat ge fattiga möjlighet att odla sin egen mat och styra sitt eget arbete men på 1930-talet gav de flesta upp den här idén. Det berodde på att det var för svårt att försörja sig på de små jordbruken. De hade inte råd att effektivisera med hjälp maskiner på samma sätt som de stora jordbruken. Tidigare hade småbönder kunnat tjäna extra pengar med att bygga och förbättra vägar men nu tog staten över det ansvaret. Dessutom blev det allt lättare att få ett jobb i den växande industrin.
Hulda Axelsson reste till Stockholm varje tisdag för att sälja potatis och ärtor på Hötorget. Ofta var hon borta till lördag kväll. Fotona är tagna långt efter flytten till Uppland.
Ur boken "Gods och gårdar" från år 1938.
Fundera och samtala
- Hur ser du på fördelar och nackdelar med alternativen att flytta eller stanna?
- Jobba kvar, skaffa eget jordbruk, flytta till stan eller emigrera? Vad hade du gjort?
- Vilka egenskaper tror du krävdes av familjen Axelsson för försörja sig på sitt lilla jordbruk?
Historiska källor från Upplands-Bro
Barnmorska i Håtuna
Publicerad: 17 oktober 2024
Barnmorska i Håtuna
I Upplands-Bro kommun finns mer än hundra år gamla protokoll från kommunens möten. Här står det om Agnes Gustafsson, en ganska missnöjd barnmorska i Håtuna. Läs själv och gör din egen bedömning: Hade hon rätt att klaga eller var hon en gnällspik?
På ett vykort visas huset med en pil där barnmorskan bodde.
Barnmorskan skrev brev till kommunen
I protokollet som du ser här intill kan du läsa hela Agnes Gustafssons brev till kommunen. Hon skriver att hon vill ha högre lön. Om du har svårt att tyda handstilen kan du få hjälp genom att klicka på ”bildinformation” (eller genom att lyssna på en uppläsning av texten?). Samtidigt som Agnes skriver har första världskriget startat i Europa. Sverige är inte med men det är brist på mat och andra varor. Kommunalnämnden skriver i sitt protokoll att de går med på att höja lönen, men inte så mycket som Agnes föreslår.
Lyssna på texten eller läs den på modernare svenska, se Protokoll från Håtuna kommunalnämnd.
Protokoll från kommunalnämndens sammanträde 1917.
Barnmorskan bad om ledigt
Nästa gång det står om Agnes Gustafsson i kommunalnämndens protokoll är 31 maj 1918. Då ber hon om att få ta ledigt en månad på sommaren. Det får hon, på ett villkor: att hon själv fixar en utbildad vikarie, och betalar vikarielönen. Semester var inte uppfunnet ännu.
Samma höst skriver Agnes igen och ber om högre lön. Minimilönen för barnmorskor har höjts med 100 kronor per år, så Agnes hoppas att kommunen ska höja hennes lön lika mycket. Hon har också synpunkter på sin bostad, som hon får av kommunen. Hon bor i ett hus nära Håtuna kyrka. Om du klarar att läsa utdraget ur protokollet så ser du vad hon föreslår och vilka andra kommunanställda som hon jämför sig med.
Nya barnmorskor i Håtuna
Kommunen gav Agnes en liten löneökning för sista delen av år 1918. Men för nästa år ville de inte ta något beslut. I början av 1919 verkar det som att Agnes har fått nog. Hon sa upp sig och bad att direkt få en vikarie. Det blir Hildur Johansson från Stockholm som tar jobbet. Nu har kommunen höjt lönen lite, till 600 kr. Efter ett tag säger även Hildur upp sig. Hon skriver sitt brev från Stocksund och kanske är det där hon har fått ett nytt jobb? På tidningssidan i bilden kan du se anställningsannonser för jobbet som barnmorska både i Håtuna och Stocksund. Du kan också jämföra lönerna!
Platsannons ur tidningen Jordemodern.
Hade barnmorskorna en bra lön?
Om du hade levt på den här tiden, hade du kämpat på, skrivit brev eller försökt byta jobb? I källorna kan vi se en yrkesgrupp som kämpade för bättre arbetsvillkor och en kommun som försökte hålla kostnaderna nere. Både krig och missväxt bidrog till kristiderna.
Vi kan jämföra barnmorskornas lön med andra yrken. I tabellen ser du vad en tjänarinna och en statare tjänade. Bostad ingick i alla tre jobben. Statarna som var jordbruksarbetare fick ofta också mat från jordbruket.
Håtuna kommun?
Det som idag är Upplands-Bro kommun var tidigare flera olika kommuner:
- Håtuna
- Håbo-Tibble
- Västra Ryd
- Kungsängen
- Bro och Låssa
Kommunerna hade bildats 1863 och de tog över ansvaret för skolan och fattigvården, som kyrkan hade haft tidigare. Alla invånare som hörde till samma kyrka ingick i en socken. När kommunerna bildades fick de ofta samma indelning. År 1908 fick kommunerna ansvar för att anställa en barnmorska.
Det här är en bild av Elin Nilsson. Hon började som barnmorska i Håtuna-Håbo-Tibble mellan 1919 och 1946. Hägge och Skokloster blev också en del av hennes område.
Fundera och samtala
- Tycker du att Agnes Gustavsson klagade i onödan?
- Vilka förklaringar kan det ha funnits till att lönerna var så låga för drygt hundra år sedan?
Mer från Upplands-Bro kommun
Protokoll från Håtuna kommunalnämnd
Protokollet kommer från kommunalnämndens sammanträde i Norränge den 5 januari 1917. Protokollet börjar med brevet från Agnes Gustafsson.
Så här står det
Enär förste provinsialläkaren för länet till kommunalnämndens ordförande utfärdat anhållan om dyrtidstillägg åt barnmorska, hade jag väntat att det även här skulle anslås ett sådant. Då så icke varit fallet får jag nu själv härmed vördsamt anhålla om ett dyrtidstillägg för år 1916 à 50 kr, vilket delvis skall utgöra ersättning för bristande antiseptiska medel, enär 10 kr på grund av prisstegringen visat sig vara otillräckligt. Vore tacksam, om kommunen iklädde sig omkostnaderna för antiseptiska medel för år 1917.
För år 1917 får jag begära ett dyrtidstillägg à 100 kr.
Håtuna den 15 dec. 1916
Agnes Gustafsson
Barnmorska.
Efter en stunds överläggning beslöt nämnden att förelägga gemensam kommunalstämma förslag om, att dyrtidstillägg måste beviljas nämnda barnmorska med 40 kr för år 1916 och 50 kr. för år 1917 samt att ersättningen för antiseptiska medel borde höjas från 10 till 20 kr. för år 1917.
Med enklare ord
Eftersom länets provinsialläkare har bett kommunalnämndens ordförande om extra pengar (dyrtidstillägg) till alla barnmorskor, så hade jag väntat mig att få de pengarna. Eftersom det inte blev så får jag nu själv snällt be om dyrtidstillägg på 50 kronor för år 1916. Pengarna behöver jag för att köpa antiseptiska medel. De har blivit dyrare. De tio kronor som jag fått till detta räckte inte. Jag vore tacksam om kommunen ville ge mig tillräckligt med pengar för vad de antiseptiska medlen kommer att kosta år 1917.
För år 1917 behöver jag ett dyrtidstillägg på 100 kronor.
Agnes Gustafsson
Barnmorska.
Nämnden diskuterade en stund och kom fram till ett förslag. Barnmorskan får 40 kronor för år 1916 och 50 kronor för år 1917. Betalningen för antiseptiska medel höjs också från 10 till 20 kronor för år 1917.
Protokollet skrevs för hand efter nämndens möte.
Lyssna på texten
Med hjälp av den transkriberade texten här går det att lyssna genom att använda uppläsningsfunktionen. Tryck på knappen “lyssna på texten” ovanför sidans rubrik.
De arga böndernas brev till kungen
Publicerad: 14 oktober 2024
De arga böndernas brev till kungen
Brevet med den snirkliga handstilen är skrivet av en samling arga bönder som samlades i Tibble 19 juni 1743. Bönderna kom inte från Brotrakten utan hade samlats på Tibble gästgivaregård i Kungsängen på väg mot Stockholm. De hade kommit från Dalarna för att kräva svar av kungen. I brevet står vad de krävde.
Dokumentet avslutas med flera namn och orter i Dalarna. Kan du läsa några av dem?
Kraven
Brevet innehåller sex punkter.
Den danska kronprinsen ska bli svensk kung istället för Adolf Fredrik som Ryssland ville.
Bestraffa generalea för den dåliga krigsplaneringen.
Utred hur kriget startat.
Straffa eventuella förrädare som lurat in Sverige i krig.
Vägrar stanna vid Stäket som kungen gett order om.
Träffa kungen.
Bönderna var missnöjda
Anledningen till dalkarlarnas marsch mot huvudstaden var att Sverige nyligen hade startat krig mot Ryssland. Det här var under frihetstiden när de två partierna hattar och mössor tävlade om makten i riksdagen. En av hattarnas viktigaste frågor var att få revansch på Ryssland och ta tillbaka områden som Ryssland erövrat under Karl XIIs krig. Kriget gick dåligt för Sverige och allra sämst gick det för ett förband av soldater på Dalarna där 2 000 man dödades.
Bönderna krävde ansvar
I brevet till kungen kräver bönderna att få veta hur beslutet om kriget gått till. De vill inte skicka fler soldater, utan kräver istället att få se protokollen och döma de generaler som bestämde att 6 000 svenska soldater skulle försöka skrämma Ryssland att ge tillbaka Sveriges förlorade landområden.
Bönderna krävde offentlighet
Brevet, eller Tibbledokumentet som det kallas, var ett första steg på vägen till den svenska offentlighetsprincipen som började gälla när Sverige fick sin första lag om tryckfrihet, 23 år senare. Principen går ut på att vem som helst ska kunna läsa alla protokoll och andra papper inom offentlig verksamhet. Den gäller än idag. Om du går på en kommunal skola så är till exempel dina betyg en offentlig handling.
Blodigt möte i Stockholm
Två dagar senare hade bönderna tagit färjan över Stäket och nått fram till Stockholm. Vid Norrtull samlades 15 000 bönder och 5 000 av dem fortsatte till Gustav Adolfs torg. De krävde att få prata med kungen men när de inte lämnade ifrån sig vapnen började militären att skjuta på dem. Några soldater vägrade skjuta men andra gjorde det. Det slutade med att runt 140 bönder och 50 soldater dog. Tretusen av bönderna togs till fånga.
Den stora daldansen
I äldre historieböcker kallas dalaupproret 1743 ibland för “den stora daldansen”, ett namn som förlöjligar händelsen och får den att verka mindre allvarlig.
Bondeupproret avslutades
Efter massakern på torget, seglade en liten flotta med 176 man under Carl Tersmeden upp mot Brofjärden. Vid Eldgarnssund hade 200 bönder från Mälarlandskapen lagt till och sov på stranden. Tersmeden och hans män omringade dem, väckte dem och berättade om massakern på torget. Bönderna slängde sina vapen och seglade hem.
Tersmeden fortsatte upp på Norra Björkfjärden där de mötte 30 lastbåtar fulla med folk på väg till Stockholm. Även där berättade han om massakern på torget, men båtarna trodde honom inte utan fortsatte. Då sköt han kanonskott på dem – rakt in bland folket och båtarna. De kastade vapnen och skingrades.
Dalaupproret
Under Dalaupproret 1743 gjorde bönderna i Sverige ett försök att påverka politiken som under frihetstiden mest skötts av adeln. Ibland har det kallats för ett försök till revolution. Bönderna, som kom från flera delar av landet var visserligen beväpnade, men Tibbledokumentet ger inget stöd för den tolkningen. Det som bönderna krävde är sånt som idag självklart i en demokrati: att regeringen ska vara öppen med hur de beslutar sin politik och att de är ansvariga inför folket.
Första sidan av Tibbledokumentet.
Fundera och samtala
- Skulle ett liknande uppror kunna ske idag?
- Vilka möjligheter finns idag för att kräva ansvar från politiker? Vilka fanns då?
Fler historiska brev
En tur till stan
Publicerad: 2 oktober 2024
En tur till stan
En resa från Bro till Stockholm tog länge minst en halv vecka. Kan du tänka dig att gå eller ro? Annars krävdes tillgång till häst eller segelbåt. Men under industrialiseringen förändrades det här och fler kunde ta en tur till stan.
På bilden ser du bussarna i Upplands-Bro år 1930 vid garaget i Håtuna. Se bilens praktiska utrymme för packning på taket.
Ångbåt
Industrialiseringen kom igång i Sverige i mitten av 1800-talet men redan kring 1820 började ångbåtar köra på Mälaren. Trafiken var som livligast ungefär 1880-1920. Du kunde ta en Ångbåt från 20 olika bryggor i dagens Upplands-Bro. Båtarna tävlade med varandra om kunderna så biljetterna blev ibland så billiga så att de flesta kunde ha råd att åka till stan. De billiga resorna gjorde att både stora och små gårdar i Upplands-Bro började odla grönsaker och frukt. Båten till Stockholm tog fyra timmar så det gick att resa fram och tillbaka på en dag och sälja sina färska varor.
Ångbåten passerar Västra Ryd på väg till Uppsala.
Buss
Det var inte kommunen eller regionen (SL) som ägde bussarna som fanns i Upplands-Bro utan en privatperson. Handlaren på Aske Gård hade skaffat en lastbil i början av 1920-talet för att köra varor. Eftersom många ville åka med honom så satte han bänkar på flaket och byggde ett tak av en presenning. Det var Upplands-Bros första buss. Den andra köpte han redan år 1924. Vägarna var fortfarande smala, knöliga och långsamma så för långa resor var båt eller tåg bättre. De kommande åren blev vägarna bättre och vägtrafiken konkurrerade senare ut ångbåtarna totalt.
Tåg
Den 12 december år 1876 invigde kungen järnvägen mellan Västerås och Stockholm. Det som är Upplands-Bro kommun idag fick två stationer: Bro och Kungsängen. På 1930-talet fanns också en hållplats i Toresta. Det var ett privat bolag som byggde järnvägen för att kunna frakta malm från Bergslagen till Stockholm. Men det gick att köpa biljett och göra resan till Stockholm som tog 1 timme och 40 minuter. I början gick två tåg om dagen men sedan har antalet avgångar och hastigheten ökat ända fram till våra dagar.
Ett ånglok i Kungsängen år 1909.
Teknisk utveckling
Industrialiseringen förde med sig motorer som först drev båtar, senare tåg och till sist vägfordon. Under 1800-talet knöts Upplands-Bro ihop med andra platser och det blev möjligt för människor att resa och handla på ett helt nytt sätt. Ångbåtarnas storhetstid varade ungefär 100 år. Utvecklingen av teknik och kommunikationer fortsätter, men hur? Ifall du reser mellan Upplands-Bro och Stockholm om femtio år, vilka fordon kommer du då att kunna välja mellan?
Fundera och samtala
- Finns det något vi kan veta om framtidens transporter genom att studera det historiska teknikutvecklingen?
- Vilka förändringar och vilken kontinuitet kan du se i sättet att resa mellan Upplands-Bro och Stockholm?
Båtar bilar och bussar
Kumla skola var en liten röd trästuga
Publicerad: 2 oktober 2024
Kumla skola var en liten röd trästuga
De flesta som har gått i skolan kan nog minnas känslan av att promenera morgontrött in i ett klassrum. Till Kumla skola hade du kunnat ramla in trött om du levt förr också. Det fanns nämligen en skola med samma namn, på samma plats, redan för 100 år sedan.
Den röda träskolan låg vid Kumla skolas nuvarande aula och matsal. Vi vet att skolan byggdes ut och målades om 1926 och därför måste fotografiet ha tagits innan det.
Alla klasser delade klassrum
Innan dagens tegelbyggnad med aula och matsal låg här fanns en liten skola i ett rött trähus på platsen. Om du tittar på bilden med huset kan du se att den var mycket mindre än dagens skola. Om vi inte hade vetat att fotografiet tagits just vid Kumla skola hade det nog varit svårt att känna igen platsen.
I den gamla röda skolan gick elever från ettan upp till sexan. Lärarinnan de hade 1924 hette Jessie Navin. Hon var ensam lärare åt alla eleverna under de två första åren som hon arbetade i skolan. Barnen fick allihop dela på ett enda klassrum där de satt tillsammans två och två i sina bänkar.
I klassrummet satt eleverna i par vid sina bänkar. Lärarinnan står längst fram vid den svarta griffeltavlan som användes innan whiteboards fanns.
Enkel standard och lantligt läge
I en radiointervju från Tyresö radio berättar lärarinnan Jessie själv om skolan, intervjun hittar du här intill. Hon berättar att den röda stugan hade ett kapprum där eleverna hängde av sig och åt sin mat, en skolsal för undervisningen och en bostad till lärarinnan själv och städerskan Maria. Idag verkar det konstigt att läraren och städerskan bodde på skolan men förr var det helt enligt normen.
Skolan saknade både vatten och elektricitet. Värmen kom från att städerskan eldade i en kamin i klassrummet och en kamin i kapprummet. Eleverna fick bära in ved för att hålla temperaturen i huset dräglig. Behövde man uppsöka toaletten var det ett utedass i skogen som gällde. Som tur var låg skogen nära. Björkdungar, ängar och fält var det som fanns runt skolan på den tiden.
Lyssna på Jessie Navin
Varför heter skolan Kumla?
När du idag ser ut från Kumla skola ser du Trollbäcken där utanför fönstret. Om du hade tittat ut från gamla Kumla skola för 100 år sedan hade du i stället blickat ut över en plats som hette Kumla. Kumla betyder ungefär stenhög. Att platsen hette så förr ledde till mycket förvirring eftersom det finns en ort som heter Kumla även i Örebrotakten. Post och paket brukade ofta hamna i fel Kumla och man bestämde sig därför för att döpa om Tyresös Kumla till Trollbäcken. Orten fick sitt namn från den bäck som rinner från Hanviken genom Fornuddsparken och ned till Drevviken. Men skolan heter fortfarande Kumla skola. Det beror på läraren Jessie Navin. Hon stred för att skolan skulle behålla sitt gamla namn även efter att orten hade bytt namn.
Skolvägen
Även om eleverna som klev in i klassrummet i Kumla skola för 100 år sedan säkert var morgontrötta ibland så hade de nog hunnit vakna till lite under sina morgonpromenader. Många hade nämligen rejäla gångavstånd till skolan, till exempel var en av skolans elever en sexårig pojke som dagligen gick fram och tillbaka mellan Kumla skola och sitt hem i Petterboda. Han hade en promenadväg till skolan på nästan fem kilometer.
Det var långt att gå till skolan för många elever under 1900-talets början. Om du hittar Kumla och Petterboda på kartan kan du se vilken skolväg en av Kumla skolas elever hade.
Fundera och samtala
- Vad tror du är de största skillnaderna mellan att gå i skolan idag jämfört med för hundra år sedan?
- Intervjun med läraren Jessie Navin är en historisk källa. Fundera på vilken tendens den har.
Källmaterial från Tyresö
