Content Source: lanskallan
Lärarmaterial
Täbys skolor
Läs en berättande källa om hur det var att gå i skolan i Täby i början av 1900-talet. Stämmer källan ihop med vad som berättas på annat håll?
Historisk skildring och berättande källa
Låt eleverna läsa artikel “Skolan i mitten av Täby” om de första skolorna i Täby och jämföra skildringen med en berättande primärkälla som i artikeln “Berättelser från skolan i Täby”.
Frågeställningar
- Bedöm källans närhet, beroende och tendens.
- Kan källan användas för att styrka något i faktatexten?
- Kan källan användas för att säga emot något i faktatexten?
Nedan är slutsatserna på frågeställningarna.
Närhet och beroende
Det historiska vittnesmålet är en primärkälla eftersom personen berättar om sina egna upplevelser och att de är från just Täby. Däremot handlar källan om 1900-talet medan artikeln främst behandlar 1800-talet.
Tendens
Vi känner inte till avsändarens syfte med att berätta om sin skolgång, utan kan bara gissa ifall det kan finnas önskan att lyfta fram positiva eller negativa upplevelser.
Källan styrker
Här är ett axplock. Eleverna kan säkert hitta fler uppgifter som både styrks och motsägs.
- Vilka skolorna var och var de låg.
- Att det viktigaste i skolan var kristendom.
- Barnen var viktig arbetskraft i jordbruket. Nils Edén berättar att det inte blev några lediga lördagar bara för att han inte gick i skolan och Signe minns sin bror som mjölkade innan skolan.
- Barnen gick till skolan och många hade långt. Signe Edén räknar en kvarts gångväg som “nära och bra”.
Källan motsäger
Källan nämner att barnen tog med sig smörgåsar till lunch i kyrkskolan på 1920-talet. Detta motsäger uppgiften att Täby införde skollunch. Vi vet inte under vilka år gratis skollunch tillämpades och på vilka skolor.
Arbetsuppgift
Jämför olika källor.
I den här uppgiften får eleverna undersöka olika vittnesmål från skolor på olika platser runt Stockholm. Se lärarmaterialet.
Berättelser från skolan i Täby
Här berättar Nils Evén och Signe Evén hur det var i skolan i Täby. Nils och Signe intervjuades av John Ljungdahl och Anita Lövgren från Täby hembygdsförening. Intervjuerna är tryckta i boken “På spaning i Täby”.
Nils Evén
Nils växte upp på Väster-Arninge gård, han är född 1901. Nils berättar hur det var i skolan.
Jag började i lilla skolan, småskolan i Arninge. När jag blev lite större fick jag åka till en mellanskola vid Täby gård och sedan vart det Centralskolan i Efraimsberg i två och ett halvt år och ytterligare ett halvår i Ensta, men jag var nästan för gammal för skolgång. Jag kände mig vuxen då. Man skulle ju vara karl när man var 15 år och slutat skolan och läsningen (konfirmationen).
Vi hade lediga lördagar så det var fem dagar (ej söndag) men i gengäld hade vi längre skoltid. Vi fick gå från 8 till 4 och så hade vi lov för potatisplockning. Skolfröken i Arninge hette Ellen Olsson kommer jag ihåg. Hon var småländska och var sträng. På den tiden fanns det skolaga. Var man bråkig fick man sitta i skamvrån och ‘sitta kvar’. Det var skamligt. Fröken var lite nervöst lagd och det hände att hon glömde att hon hade elever kvar i skolan så hon fick gå ner och släppa ut dem på kvällen. Hon blev alldeles förtvivlad när hon kom ner ‘oh barn sitter ni här i mörkret…’ Vi var riktigt rädda. Vi hade ju hört talas om troll och spöken och inte fanns det elektriskt ljus att tända.
Ämnena i skolan ja? Mest var det kristendom, Katekesen och bibliska historien. Man skulle kunna läsa och kunna psalmverser utan till. Det är bortlagt nu, men så blir ungarna därefter också…
Nils Evén
Vad lekte ni på rasterna?
Bro Bro Breja och ‘sista paret ut’. Rymmare och fasttagare också, och så spelade vi kula. Alla lekte ihop – pojkar och flickor fast vi var många barn. Senare, i de äldre kurserna, hade pojkarna trädgårdsskötsel och flickorna fick sitta och sy, lappa och laga. Stoppa strumpor och allt möjligt. Slöjd hade aldrig vi. Det fanns ingen slöjdsal. Men vi hade en stor trädgård som vi skulle sköta och var och en hade också en liten ruta att odla i. Vi sådde morötter, rödbetor och blommor som vi fick ta hem till hösten.
Skolavslutningarna var fina. Bästa kläderna på. Förhör på Katekesen. Man skakade av rädsla. Runt omkring satt föräldrar, präst och skolstyrelsen. Man fick resa sig och svara. Men efteråt var det fest må ni tro. På sommarlovet fick vi som var på gårdar gallra rovor.
Fria lördagar blev det ju inte när man jobba inom jordbruket! Fast man gick i arbete från sju på morgonen till sju på kvällen. Jag gick som dräng hemma till jag var 29 år. Sedan har jag gått i folkhögskola och lantmannaskola också.
Nils Evén
Julspel i Hagby skola under ledning av Karin Berg.
Signe Evén
Signe är född 1914.
Före skoltiden var det väl inte så man hjälpte till så mycket på gården. Man fick väl gå med kaffe ut på åkrarna ibland med korg eller ryggsäck. Jag började i Hagby när jag var 6 år. Det var inte mer än en kvart att gå så det var nära och bra. Dom som bodde längre bort kom från Torslunda och Skålhamra. Det var mest lantbrukarbarn och lantarbetarbarn. Man gick två år i Hagby. Vi hade en fröken som var duktig att teckna kommer jag ihåg.
Till sommar- men även till juluppehållet, och kanske till påsk hade hon fyllt hela tavlan med bilder av blommor, hästar, plöjning sådd och skörd. Det var så fint och man kunde urskilja olika åkertegar. Till jul var det naturligtvis vintermotiv. Det är det jag kommer ihåg mest från småskolan. Hon hette Karin Berg. Och samtidigt kunde hon berätta om det som hände. En fantastisk lärare. Läseboken var ‘Sörgården’.
Pojkar och flickor lekte ihop – eller, ja både ihop och var för sig. Sista paret ut, kull och bro, bro breja… Det var inte så mycket fotboll då. Åtminstone inte i Hagby. På vintern åkte man kälke och skidor gjorda av tunnlaggar som man satte fast på fötterna med en hälla av en bit töm eller rem, nedför kullarna och ofta ‘på örona’…
Tredje klass och upp till sjuan gick jag i Kyrkskolan. Den var ny då. Från femman hade vi slöjd och lite gymnastik också – mest lite rörelser vid bänken. Vi hade lunchrast mitt på da’n. Medhavd smörgås och en liten flaska mjölk.
Efter skolan fick vi hjälpa till hemma. Jag kommer ihåg att min bror till och med fick mjölka före skolan när han var tolv år. Det var några år då vi inte hade jungfru. För oss flickor var det mest inomhusjobb till att börja med. När vi var lite större fick vi vara med och binda efter självavläggare, räfsa och valla kors och så… Även under skoltiden.
Signe Evén
En tur till stan
Lärarmaterial
De arga böndernas brev till kungen
Resonera om hur historiska händelser och epoker benämns. Vems perspektiv blir synligt och vems osynliggörs?
Den stora daldansen
Enligt en förklaring ska namnet “Den stora daldansen” ha uppstått genom att bönderna hoppade för att undkomma kulorna från arméns beskjutning på Norrmalmstorg. Begreppet användes tidigare i läroböcker men händelsen kallas idag oftast för Dalaupproret 1743.
Samtal om historiebruk
Förslag till frågor att resonera om:
Händelserna år 1743 har beskrivits både som revolutionsförsök, uppror och daldansen. Har det någon betydelse vilket ord som används? Vilka konsekvenser får benämningarna?
Namn på historiska händelser och perioder kan analyseras genom att man fundera på vem som gett namnet. Vems perspektiv har styrt de här namnen och vilka gruppers perspektiv blir osynligt? Här är några exempel som kan användas.
- Frihetstiden
- Medeltiden
- Stormaktstiden
- Amerikanska frihetskriget
- Befrielsen av Europa (under andra världskriget)
Tibbledokumentet
Barnmorskan i Håtuna
Skolan i Beateberg
Publicerad: 4 november 2024
Skolan i Beateberg
I början av 1900-talet var östra Huddinge fortfarande rena landet. Barnen som bodde på de utspridda gårdarna och torpen tog sig varje morgon till skolan i Beateberg. Skolan låg så att barn från både Trångsund, Stortorp, Fållan och Länna skulle kunna gå där. Därför låg den ensligt och ingen hade direkt nära till skolan.
Skolan från 1909 är 103 år gammal på bilden. Den hann bli 114 år innan den brann ner 4 november 2023.
Skolan
På bilden här nedanför ser du två skolbyggnader. Den vita byggnaden är den första skolan i Beateberg från år 1886. Innan den fanns fick eleverna gå hem till en lärarinna på Länna gård. Hon höll skola i sitt kök och i ett rum på övervåningen i torpet där hon bodde. Fröken själv bodde i rummet intill köket. Det stora skolhuset till vänster i bild är från 1909.
Det vita huset användes som skolbyggnad i Beateberg under åren 1886–1944. Det mörka (röda) skolhuset användes under 1909–2020.
Skolväg utan belysning
Stig som började i Beateberg år 1934 berättar om sin väg till skolan:
Augusti 1934 började jag i Beatebergs folkskola. För att inte behöva gå ensam den nästan halvtimmeslånga vägen hade jag det första året sällskapet med Karl-Åke, som var två år äldre än jag och hans äldre bror Folke. Om jag minns rätt träffades vi tjugo över sju utanför deras hus. På vintern var det en mörk väg att gå; vägbelysning fanns inte. Första biten lyste det från några hus och sedan följde en mörk sträcka genom skogen, därefter två hus, sen mörkt och sen lite ljus från Skattetorp. Därefter var vi ute på Dalarövägen, men där fanns ingen bebyggelse, möjligen till höger en ljusglimt från rättarbostaden vid Solvik. Vid Trångsund lyste det från stationshuset, där stinsen Beckius med familj bodde, och från Larssons affär. Längre fram såg vi några ljus från Derkerts stora hus i Skanstorp och därefter från handelsträdgården vid Lillängen. Det var den sista ljusglimten innan skolan. Skolan låg helt för sig själv. Den enda bebyggelse man såg därifrån var Beatebergs gård på andra sidan det stora gärde vid vars ena kant skolan låg och fortfarande ligger. På skoltomten fanns på den tiden också det gamla, vitrappade skolhuset. Där hade vi träslöjd en eftermiddag i veckan.
Stig E Petterson
Den vita, äldre skolbyggnaden revs år 1944 för att ge plats till en ny större skolbyggnad i sten. Den röda skolbyggnaden från 1909 totalförstördes i en brand år 2020.
Trångsunds station många år före torget och höghusen. Fotot har inget datum men stationen öppnade 1901 och centrumet och de flesta hus byggdes på 60-talet.
Inne i skolan
Stig fortsätter berätta om hur skolan såg ut inomhus.
Skolan hade på nedre botten av en liten farstu och därinnanför kapp- och omklädningsrummet. Där vistades vi på rasterna vid dåligt väder. Där skulle vi på morgonen sitta tyst och vänta på att första lektionen skulle börja. Omklädningsrummet var också vår “lunchmatsal”. Där, bland våta ytterkläder och fotsvettdoftande pjäxor och stövlar, åt vi våra medhavda smörgåsar och drack vår mjölk ur flaska.
Skolsalen var mycket ljus, ena långsidan upptogs av stora fönster som vette ut mot Beatebergs gårds ägor. Den sidan av lokalen var mycket kall på vintern, medan den andra sidan utan fönster var mycket varm; där stod nämligen kaminen som höll hälften av oss varma och hindrade den andra hälften från att frysa ihjäl. De med “förfrysningsskador” blev rikt kompenserade under vår och tidig höst då solen gassade genom de stora fönstren.
Stig E Petterson
Lärarna
På Stigs tid fanns två lärare i skolan. Den ena hette Elsa Engmark och bodde i Hammartorp, ett par hus som låg i nuvarande Trångsunds centrum. Elsa hade hand om ettorna och tvåorna. Så här berättar Stig om den andra läraren, Alrik Sandberg:
Han bodde på övervåningen med sin syster, som var hans hushållerska. Magister Sandberg var en lärare av gamla stammen; han slogs med pekpinnen och en gång boxade han Lasse Pettersson från Fållan i magen så att han svimmade. “Han e vist lite trött”, sa Sandberg.
Stig E Petterson
Läxförhör på lördag och måndag
Vi gick i skola även på lördagar, liksom de vuxna arbetade till omkring klockan 13. Till lördagen skulle vi kunna ämnet för söndagens högmässotext. Vi skulle alltså veta vilket evangelium, vilket kapitel och vilken vers prästerna hade som utgångspunkt för sin predikan. Och visste vi inte det tog det hus i helsike. Läxan till måndagen var alltid en psalm, hela psalmen, antingen den hade fyra eller tio verser. Detta var ett gissel som alltid plågade oss över veckosluten.
Jag kan inte minnas att man någon gång märkte att det lades ned extra ansträngningar på de som hade svårt för sig. De fick vara som de var och fick betyg därefter.
Stig E Petterson
"Skolhus" står det lite ovan och till höger om mitten på kartan. Där låg Beatebergs skola. Som du ser finns inga stora samhällen i närheten.
Barnaga och skolaga
På 1800-talet var det vanligt att använda aga, alltså lätt våld, i skolan. I början av 1900-talet blev allt fler människor kritiska mot att använda våld för att uppfostra barn.
Aga förbjöds helt år 1957. Året efter skrevs förbudet in i lagen som styrde skolan.
Fundera och samtala
- Vilka fördelar och nackdelar har Stigs berättelse som källa till kunskap om skolan förr?
- Vilka verkar vara de största skillnaderna och likheterna mellan skolan på 1930-talet och idag?
- Vilka slutsatser om skolans förändring kan du dra bara med hjälp av Stigs minnen och dina egna upplevelser?
Arkivmaterial med skolanknytning
Lärarmaterial
Skolan i Beateberg
Tänkbara svar till frågorna
Artikeltexten Skolan i Beateberg avslutas med tre frågor. Här ges en översikt över tänkbara svar.
Vilka fördelar och nackdelar har Stigs berättelse som källa till kunskap om skolan förr?
Fördelar: Stigs berättelse är en förstahandskälla som utgår från egna minnen och erfarenheter. Stig berättar när han är vuxen och behöver inte försköna något med hänsyn till lärarna.
Nackdelar: Stigs berättelser är antagligen nedskriven många år efter upplevelserna. Minnena kan ha bleknat eller påverkats av senare upplevelser. Ett barn lägger märke till andra saker än en vuxen. Stigs minnen täcker bara in en skola under ett begränsat antal år. De räcker inte till att säga något generellt om skolan. Urvalet av förhållanden som Stig återger kan styras av hänsyn till att ge en god bild av sig själv.
Vilka verkar vara de största skillnaderna och likheterna mellan skolan på 1930-talet och idag?
Svaret kan till exempel handla om skolmat, resor till skolan, lärarnas beteende, undervisningens innehåll, skolbyggnader, skolmiljö, läxor, lördagsläsning.
Vilka slutsatser om skolans förändring kan du dra bara med hjälp av Stigs minnen och dina egna upplevelser?
Frågeställningen syftar till att uppmärksamma eleverna på att individuella vittnesmål är användbara som källa men att det krävs många vittnesmål eller andra belägg för att bevisa att förändringarna är generella. Elevernas svar på frågan innehåller kanske exempel på relevanta jämförelser. Sådana svar som dessutom uppmärksammar det osäkra i att jämföra två individuella erfarenheter har högre kvalitet. Genom Stigs berättelse vet vi att lärare slog elever men vi vet inte hur vanligt det var. På samma sätt kan vi inte dra slutsatsen att våld aldrig förekommer i skolan idag bara för att en elev inte har upplevt det.
Källor till artikeln
Mina skolår 1934–44, Insänt av Stig E. Petterson (sodermalm.one)
Huddinge skolor genom tiderna, Småskrift nr 9 från Huddinge hembygdsförening, 2001.
Lärarmaterial
Dröm om ett eget hem
Läs mer om olika ideologiska utgångspunkter för egnahemsrörelsen.
Politiska ideologier
I en politiska debatten fanns olika syn på egnahemsrörelsen.
Liberaler såg en möjlighet att ge landsbygdens obemedlade hjälp att hjälpa sig själva. Som självägande bönder skulle de fattiga kunna bli fria och oberoende människor.
Socialdemokraterna, som fokuserade mer på städernas befolkning och arbetarklassen inom industrin var kluvna. De menade att lantarbetarna borde ge upp drömmen om egen jord och istället engagera sig fackligt för bättre löner, boende och anställningsvillkor. Socialdemokraterna stödde till viss del idén om att främja egnahemsjordbruk men betonade offentligt ägande av marken.
Konservativa politiker såg egnahemsrörelsen som ett sätt att bevara det gamla samhällets respekt för kyrkan och överheten. De såg den ökande andelen egendomslösa som en risk för upplopp och revolutioner. Om människor istället ägde mark och bostäder skulle de ha mer att förlora på att ställa till oreda i samhället.
För många godsägare var det minskade antalet torpare och småbönder ett problem eftersom behovet av arbetskraft var ojämnt fördelat över året. De verkade därför för att egnahemsjordbruk inte skulle vara för stora. Småbrukarnas behov av extra inkomster skulle då förse godsen med tillfällig arbetskraft.
Källor till artikeln
Artikeln är byggd på uppgifter som samlats in av Upplands-Bro kulturhistoriska forskningsinstitut. Mer information finns på webbplatsen Återblickar från Håtuna och Håbo-Tibble:
Familjen Axelssons egna hem i nuvarande Upplands-Bro kommun.
