Två olika liv

Två olika liv

Hulda och Calla föds båda i Stockholm i slutet av 1800-talet. Deras förutsättningar ser inte bra ut, men båda har turen att få lite hjälp. De får plats på Glömsta skyddshem och möjlighet till ett annat liv.
Tema: Om du hade levt förr Huddinge
Ett svartvitt foto av en ljus tvåvåningsbyggnad .

Prästgården i Huddinge, där Hulda fick sitt första jobb.

Tänk dig in i situationen

Hur hade ditt liv varit om du fötts i slutet på 1800-talet istället för idag? Du hade så klart fått klara dig utan så många saker och helt utan digital teknik. Hade du kunnat leva ett lyckligt liv ändå?

Om dina föräldrar hade råd att ge dig en utbildning så skulle du kunna få ett bra och passande yrke och tjäna pengar. Men många barn på den här tiden hade mycket fattiga föräldrar eller inga alls. Då blev barnen helt beroende av hjälp från annat håll. Så var det för Hulda och Calla. Här är berättelsen om deras olika liv.

Hulda Uppström

Hulda föds år 1871 i Stockholm. Hennes mamma hade sökt lyckan i stan när hennes man dog i en olycka hemma i Indal i Medelpad. Hon föder en dotter på ett provisoriskt BB på Södermalm där någon antecknar barnets namn Hulda och att hon är ”oäkta”, så hette det när föräldrarna inte var gifta. Det finns ingen närvarande pappa och Hulda bor med sin mamma på Bysis, bysättningshäktet på Hornsgatan. Det var ett häkte för personer som inte kunde betala sina skulder. De bodde där och arbetade tills skulderna var betalda.

Calla Björk

Calla har inte heller goda förutsättningar i livet. När hon föds år 1883 antecknas inte ens något efternamn. Mamman som är 22 år och ogift nämns, men försvinner sedan ur källorna. Calla verkar inte ha någon förälder alls som tar hand om henne. När hon är tre år får hon komma till ett fosterhem. Hennes fostermamma heter Hedvig och är aktiv inom frälsningsarmén, en kristen organisation som kämpar för att lindra den värsta fattigdomen i Europas städer. Hon får bo med Hedvig och ett äldre fosterbarn tills Hedvig dör. Då är Calla 13 år.

Skyddshemmet i Glömsta

På något sätt får en förening, som håller på med välgörenhet, reda på att flickorna har det svårt. Föreningen för Värnlösa Flickor driver ett skyddshem i Glömsta dit Hulda och senare Calla flyttar. Kanske är det någon granne som ser dem ofta, och som känner medlidande och tipsar föreningen.

Huldas liv

Efter fem år på skyddshemmet får Hulda jobb som piga hos prästen i Huddinge kyrka. Men av någon anledning är hon inte kvar på prästgården ett år ens. Prästen i varje kyrka förde anteckningar om vilka som bodde inom församlingen, var de bodde och deras sysselsättning. I sådana kyrkböcker kan vi läsa att Hulda flyttar ofta och hör till gruppen ”löst folk”. När Hulda är 20 år gammal så åker hon fast för stöld och döms till två månaders straffarbete på Länsfängelset för kvinnliga fångar på Norrmalm. När hon kommer ut ur fängelset grips hon snart igen för stöld. Tredje gången som detta händer så blir hon av med sina rättigheter som medborgare. Det betyder att hon inte fick ha vissa yrken, rösta i val eller vittna i domstol.

År 1904 häktas Hulda för sista gången. Hon har försökt hitta arbete men inte lyckats. När hon blev för hungrig stal hon en damkrage som hon försökte sälja på pantbanken men då greps hon och dömdes till ett år och tre månaders straffarbete. Huldas liv fortsätter att vara svårt. Hon drygar ut kassan genom att sticka trikåer. Det är ett industriarbete som hon kan göra hemma med hjälp av en stickmaskin. Det färdiga trikåtyget lämnas sedan till en klädfabrik mot en mindre betalning. Under en period jobbar hon som piga på Lilla Essingen, kanske i någon av sommarvillorna på ön.

Ett uppslag ur en bok visar en svartvit bild av en flicka i huckle på ena sidan och texten Ogifta Hulda Fredrika Uppstörm f 16/4 71. Str. för 3 öres stöld. P.U. 56.D.6.-94.116.D.1-93. Rapp. 28/2 95.

Idag skulle vi kalla det här för ett "mugshot". Fotot på Hulda togs när hon dömdes till fängelse. Hon levde mellan 1871–1941.

Vid 52 års ålder flyttar Hulda till ett hus för fattiga i Solna. Huset heter Runboda, ligger i Hagalund och ägs av staten. Huldas liv slutar när hon är 70 år. Hon har bott med främmande människor, på fängelser och arbetsinrättningar. Vi får hoppas att hon fick det lite lugnare och kunde njuta av livet de sista åren i lägenheten i Solna, där hon är registrerad som folkpensionär.  

Callas liv

Prästens anteckning där det står “…lärarinnan Kalla Björk…”

När Calla Björk lämnar Huddinge och skyddshemmet så har prästen stavat hennes namn med K och skrivit att hon är lärarinna. Det verkar som att Calla hade extra lätt för att läsa, skriva och annat skolarbete. Hon stannar nämligen kvar på skyddshemmet ett år extra och undervisar de yngre flickorna. Dessutom fick hon betyget A av prästen vid konfirmationen år 1901. Det var ovanligt. Trots att Calla inte har någon vanlig lärarutbildning lyckas hon få ett jobb som småskolelärarinna. Skolan ligger i Åmot i Gästrikland. Där fanns vid den här tiden en livlig timmerindustri och många arbetares barn som behövde utbildning.

Senare får Calla in inbjudan av författaren Anna Maria Roos. Anna Maria skriver läroböcker som alla svenska skolbarn lärde sig läsa i och sånger, bland annat ”Bä, bä, vita lamm”. Hon bor tillsammans med skulptören Sigrid Blomberg i Villa Elgentorp. Calla accepterar inbjudan och flyttar in.

Calla Björk levde mellan 1883–1976.

Calla fortsätter att ta arbeten som lärarinna på olika håll och år 1909 kommer hon in på utbildningen till folkskollärare. På den här tiden fanns inga studielån, men på något sätt kunde Calla ändå betala för studierna. Kanske var det Föreningen för Värnlösa Flickor som betalade?

Efter utbildningen på folkskollärarseminariet i nuvarande Björngårdsskolan på Södermalm bor Calla länge i Katrineholm. Där arbetar hon på Östra skolan och bor tillsammans med en annan lärarinna: Jenny Söderberg. Tillsammans flyttar de två till Stocksund i Danderyd. Ingen annan av flickorna som växte upp på skyddshemmet har gjort en sådan klassresa som Calla Björk. Hon föddes utan föräldrar som ville veta av henne. Utan hennes fostermamma Hedvig och skyddshemmet hade hon nog inte haft möjligheten att ta vara på sina talanger och leva det medelklassliv som hon nu kunde. När Jenny, som är tio år äldre, dör flyttar Calla själv till en lägenhet nära Gärdet i Stockholm där hon lever tills hon är 93 år.

Fundera och samtala

  1. Vad tror du gjorde att de två flickorna fick så olika liv?
  2. Vilka likheter kan du se mellan Hulda och Calla?
  3. Kan du komma på någon hjälp som flickorna hade fått om de levt idag?

Quiz

Vad minns du om texten?

Starta quizet

Sista torparfamiljen på Wallmyran

Sista torparfamiljen på Wallmyran

En familj med 7 barn var inget ovanligt år 1905. Vi ska följa alla familjemedlemmar i de historiska källorna och se vad som hände med dem.
Tema: Om du hade levt förr Huddinge
Visa tillhörande Lärarmaterial
En handritad karta medbackstreck istället för höjdkurvor.

På kartan från 1894 syns Wallmyran i närheten av Länna gård.

Torpet Wallmyran

Torpet hette egentligen Wallmyravreten och låg i Länna. På 1970-talet bestämde kommunen att bygga ett industriområde på platsen. Eftersom huset då hade stått tomt ett tag och börjat förfalla så revs det. Torpet Wallmyran ägdes av Länna gård precis i närheten. Idag går motorvägen mot Nynäshamn rakt över gärdena där torparna gick till Länna för att arbeta. Det ingick nämligen i torparnas villkor att arbeta för bonden som ägde torpet.

Johan Ludvig Johansson

Josefinas man, pappa till de sju barnen dog redan två månader efter flytten. När någon dog gjordes en bouppteckning. Det betydde att man skrev upp allt som personen ägde för att fördela arvet. Där kan vi läsa att Johan Ludvig lämnade efter sig saker som var värda 150 kr och skulder på 580 kr. Josefina förlorade alltså sin man men ärvde hans skulder.

En plog, en harv, höskrindor, snickarverktyg, säd och ärtor berättar att familjen levde på odling. Inga djur finns med men flera redskap för tvätt. Familjen använde säkert tvättgrejerna till sin egen tvätt men kanske också för att tvätta åt rika familjer i stan. Det var nämligen mycket vanligt för små jordbruk längs Lissmaån vid den här tiden. Begravningen kostade 20 kr.

I bouppteckningen efter Johan Johansson står allt han ägde. Klicka på "Bildinformation" för att titta närmare.

Berta Johansson

Den äldsta dottern gifte sig 1905 med en dansk och flyttade först till Bromma. Där antecknade prästen i kyrkboken att de hade fått sonen Harald Einar år 1909 och att de arbetar som cigarettarbetare. År 1926 flyttade de till Danmark.

Julia Johansson

Julia gifte sig med vaktmästare Helge Österlin. I källorna står det att Julia var sömmerska. På den här tiden antecknade man alltid personens yrke. Då blev det lättare att veta vem personen var men också vilken status den hade i samhället.

Bror August Johansson

Bror August drunknade 5 december 1907. Han hade nyss fyllt 18 år. Tidningarna från den här tiden skriver om att det har varit kallt väder. Kanske har han gått ut på Drevvikens eller Lissmaåns is?

Nils Erik Johansson

Nils Erik blev inkallad till armén under första världskriget år 1919, samtidigt som pandemin Spanska sjukan kommer till Sverige. Nils Erik hörde till de mer än 30 000 svenskar som dog av sjukdomen.  

Per Johansson

Per kallades också in till armén flera gånger. År 1921 kunde de militära myndigheterna inte hitta honom. De har antecknat att han är ”obefintlig”. År 1940 dyker han upp i källorna igen. Han bor i Boston (USA) och jobbar som fiskare. Hans årslön är ganska normal men han sliter inte året om som på torpet. Fisket i Atlanten var koncentrerat till 20 veckor om året.

Josefina Johansson

Mamman i familjen, Josefina fortsatte att jobba med torpets jordbruk tillsamman med sina söner Per, Julius och Knut. Wallmyran var fortfarande hennes adress när hon dog på Epidemisjukhuset i Södertälje år 1943. Vi vet inte om eller hur hon betalade av skulderna men antagligen fick hela familjen slita hårt. Kanske fick de hjälp av markägaren på Länna gård?

Julius Johansson

Den äldste sonen Julius bodde kvar på torpet till sin död på Södertälje sjukhus år 1947.

Knut Johansson

Knut levde till 1965. Kanske var han den siste som bodde i torpet men inte hela sitt liv. En period var han skriven i en liten stuga nära Länna gård.

Huddinge år 1905

År 1905 var Länna ren landsbygd. I centrala Huddinge började lantbrukarna satsa på att sälja tomter istället för att odla vid den här tiden. De små villaförorterna växte långsamt i början. Hörningsnäs, Stuvsta, Segeltorp och Fullersta blev egna små samhällen. På 1930-talet började också stationerna längs järnvägen till Nynäshamn växa till små samhällen.

Fundera och samtala

  1. Vilka är de viktigaste skillnaderna mellan din familj och toparfamiljen?
  2. Texten innehåller några gissningar. Stämmer dem med vad du vet om historien?
  3. Vilka historiska källor tror du att texten bygger på?

Quiz

Vad vet du om Wallmyran?

Starta quizet

Fler historiska kartor

Tyresö 1906 – 1906
Gammal handritad karta.
Tyresö 1748
1785
Gammal handritad karta.
Tyresö 1806
Gammal handritad karta.
Tyresö 1906
Handritad gammal karta.
Nynäshamn 1898

Flickorna på Glömsta gård

Flickorna på Glömsta gård

På bilden från år 1902 ser du tolv flickor tillsammans med två vuxna kvinnor. De står utanför Glömsta gård, ett av de äldsta gårdarna i Huddinge. Vad var det för flickor och vad gjorde de där?
Tema: Demokratisering Tema: Om du hade levt förr Huddinge
Tretton flickor står uppställda framför Glömsta gård tillsammans med sin föreståndarinna. Texten under bilden lyder: Från barnhemmet vid Glömsta.

Bild från reportage i tidningen Idun år 1902.

Ett skyddshem för fattiga flickor

I slutet av 1800-talet fanns många föreningar som sysslade med välgörenhet, att hjälpa fattiga människor. En av föreningarna använde Glömsta gård som ett skyddshem för fattiga flickor. Flickorna på bilden hade ingen som kunde försörja dem. Därför fick de flytta till Glömsta. Skyddshemmet blev deras nya hem och skola.

Många hade bara en förälder som var ensam med många barn. Stockholm var fullt av sådana familjer som försörjde sig med tillfälliga arbeten och flyttade runt mellan trånga lägenheter. Barnen tog hand om varandra, ibland fick de tigga eller ta enkla jobb. Ändå räckte pengarna knappt till mat.

Skola, hem och yrkesutbildning

Välgörenhetsföreningen såg till att några flickor från sådana familjer fick de flytta från Stockholm ut till landet i Huddinge och bo på Glömsta gård. Flickorna kom till skyddshemmet när de var omkring tio år och bodde ofta kvar i sju-åtta år. På skyddshemmet fick de lära sig läsa, skriva och räkna men de fick också en yrkesutbildning till tjänarinnor. De lärde sig till exempel att tvätta, städa, laga mat och putsa silver. Det var färdigheter som behövdes för att få jobb som hembiträde hos en rik familj i framtiden.

De vuxna kvinnorna på bilden organiserade arbetet med matlagning, tvätt och städning. Flickorna levde sina liv under några år på skyddshemmet och lämnade det bara för att gå i kyrkan och konfirmera sig.

Ett tiotal flickor sitter runt ett stort bord i ett rum och handarbetar. Garnnystan på bordet. Texten lyder: En flitens stund i stora arbetssalen. Från barnhemmet vid Glömsta.

Bild från reportage i tidningen Idun år 1902.

Vem ansvarar för de fattiga barnen?

Idag är det ofta kommunen, regionen eller staten som har i uppgift att hjälpa barn som saknar en förälder som kan ta hand om den. Du som är under 18 år har många rättigheter och det finns lagar som talar om att alla har samma rätt till hjälp. Under 1800-talet var det helt annorlunda.

Föreningarna som höll på med välgörenhet var inriktade på att hjälpa de mest skötsamma fattiga. Om du behövde hjälp så kunde du kanske få det, som flickorna på skyddshemmet, men det krävde lite tur och att någon med pengar kände medlidande med dig. Skyddshemmet i Glömsta och andra barnhem fick inte sina pengar från gemensamma skatter, utan från frivilliga bidrag. Författare August Strindberg var en av dem som skänkte pengar.

Senare, under 1900-talet blev Sverige mer och mer ett välfärdssamhälle. Det innebar att hjälpen till barn styrdes av lagar och sköttes av det offentliga. Då behövdes inte välgörenhetsföreningarna lika mycket och skyddshemmet i Glömsta lades ner. Idag är det en privat bostad.

Glömsta gård år 2016. Foto: Holger Ellgaard CC BY-SA.

Hur gick det för flickorna sedan?

Tack vare välgörenhet fick flickorna på Glömsta skyddshem en chans till ett bättre liv. De fick en yrkesutbildning och hjälp att hitta ett arbete. De som sysslade med välgörenhet kom från helt andra yrken och tillhörde de som hade det bäst i samhället. Hembiträde var inget jobb för dem, men för de fattiga flickorna var det ändå en möjlighet till ett bättre liv. Som hembiträde hade du en liten men fast inkomst och någonstans att bo. Flickorna slapp tigga, stjäla eller sälja sex. Det var nämligen vad många tvingades göra som inte fick den här chansen.

De flesta gick det bra för men inte för alla. I artikeln “Två olika liv” kan du följa två flickors levnadsöden.

Glömstadalen nu och då

Dra i reglaget för att jämföra kartan från 1893 med 2023.
Laddar bildjämförelse…

Fundera och samtala

  1. Hur tror du att det skulle vara om frivilliga välgörenhetsorganisationer drev det mesta av hjälpen till fattiga idag?
  2. Känner du till hur man utbildar sig till ett yrke idag? I så fall vad kostar det?
  3. Titta på kartan och undersök hur området runt Glömsta såg ut 1861. Hur har det förändrats?
  4. Var skulle du anlägga ett skyddsboende idag?

Quiz

Vad vet du om Glömsta skyddshem?

Starta quizet

Lärarmaterial

Ämne: Historia, Svenska
Årskurs: 4-6, 7-9
Koppling till läroplan: Historiska begrepp
Ett svartvitt foto av några hus vid vattnet omgivna av högar av trä och virke.

Ångmaskinen drev industrin i Jungfrusund

Tema: Industrialisering Ekerö
Visa tillhörande artikel
Förbättra elevernas ordförråd med bildstöd i ett quiz och läs mer om ångmaskiner.

Quiz med ordkunskap

Förbered eleverna för läsning av texten genom att arbeta med ord som förekommer i texten. För elever med annat modersmål än svenska kan orden vara svåra men även för andra kan en genomgång med bilder som stöd tjäna till att skapa förförståelse.

Quizet tar upp:

  • Såg
  • Kvarn
  • Mala
  • Varv
  • Ångmaskin

Dela quizet med eleverna genom att föres dem med länken: Viktiga ord (Ångmaskinen drev industrin i Jungfrusund)

Lästips

Läs mer om ångmaskinen och dess betydelse på Tekniska museets webbplats.

Ångmaskinen (tekniskamuseet.se)

Källor

Ekerö-Munsö hembygdsförening har publicerat dokument där Sten Johansson skrivit ned sina hågkomster från barndomen i Jungfrusund.

Viktiga ord (Ångmaskinen drev industrin i Jungfrusund)

Sten och grus från Mälaröarna

Sten och grus från Mälaröarna

När Stockholm industrialiserades i slutet av 1800-talet så växte stan snabbt. Massor av gator, järnvägar och hus byggdes. En stor del av byggmaterialet kom från Mälaröarna.
Tema: Industrialisering Ekerö
Fem män står böjda över en sandgrop och gräver upp sand.

1930 användes spadar istället för grävskopor men sanden lastas i alla fall på en vagn som rullar på en liten järnväg.

Stockholm växer

Mellan år 1850 och 1900 tredubblades Stockholms befolkning. Nya industrier startade och människor från landsbygden strömmade till stan i jakt på arbete och ett bättre liv. Stadens hus byggdes av sten och tegel. Cement, betong och asfalt fanns inte ännu, så nya gator behövde gatsten för att inte bli fyllda av lervälling varje höst. Det behövdes också sten till kajer, murar och trappor. När en ny järnväg eller väg byggdes användes massor av sand och grus för att platta ut marken.

Tung transport

Sten och grus väger mycket och är väldigt svårt att frakta många kilomenter med häst och vagn. Det lättaste och billigaste sättet att frakta varor var med båt. I början av 1800-talet var ångbåtar det enda alternativet för att frakta tungt byggmaterial. Därför hämtades det mesta materialet runt om i Mälaren.  

Här lastas sand på pråmar, båtar utan egen motor med hjälp av en räls. Sådana små järnvägar fanns i de flesta stenbrott och sandtag.

Tegel

Det fanns platser där tegel tillverkades redan före industrialiseringen. Det var oftast stora herrgårdar som hade ett eget tegelbruk som gjorde tegelstenar och takpannor till den egna gården. Om det blev något över kunde de också sälja. På 1830-talet fanns sådana gårdsbruk vid Bona gård på Munsö, Stenby på Adelsö och Rastaborg på Ekerö. I mitten av 1800-talet uppstod flera större tegelbruk som sålde tegel. I illustrationen här kan du se var de låg.

Mälaröarnas tegelbruk under 1900-talet. Källa: Peter Bratt, Mälaröarna kulturhistoriska miljöer.

Fotografier från Ilända tegelbruk, Tappsunds tegelbruk, Kungshatts tegelbruk finns längst ned på sidan.

Bilderna från tegelbruken finns att se i större format längst ner på sidan.

Sten

Från 1884 till 1919 tillverkades det mesta av gatstenen i Stockholm vid Stenhamra. Förutom gatsten tillverkades sten till trappor, husgrunder, trottoarkanter och kajer. Stenskärvorna som blev över slängdes på en hög som till slut blev 40 meter hög, som ett tiovåningshus! Efter ett tag började gruset användas till vägar eller krossas till mindre korn, sand, som kunde bli cement. Efter att Stenhamra lagt ner så hämtades grus där ända fram till 1970-talet.

Det fanns flera andra stenbrott på Mälaröarna. Ett låg i Hilleviken i Hilleshög och ett annat vid straffarbetsanstalten på Svartsjö. Men tillsammans tillverkade de bara lite mer än 2 procent av vad Stenhamra gjorde. Vid Ekeby på Munsö fanns, under en period ett till stenhuggaresamhälle som bröt röd och grå granit precis som i Stenhamra. Det mesta såldes till Stockholm.

Grus och sand

Längs hela Munsö och Ekerö går en rullstensås. Den kom till under istiden när smältvatten från inlandsisen förde med sig sten, grus och sand som bildade ett långsmalt berg. På kartan ser du var åsen går och några av de många platser där sand och grus grävts fram. Från dessa sand- och grustag har miljontals ton använts till olika byggen och till att tillverka cement och betong.

Fem män och en häst som drar en vagn med gatsten.

Arbetare i stenbrottet vid Ekeby. En häst drar den fullastade vagnen med gatsten.

Grus- och sandtag längs åsen. Källa: Peter Bratt, Mälaröarna kulturhistoriska miljöer.

Stan är byggd av sten

Om du någon gång går omkring i Stockholm så är det troligtvis sten från Mälaröarna du har under dina fötter. Det är svårt att veta exakt, men om du går längs Skeppsbron och vidare på Strandvägen så kan du vara ganska säker på att du kliver på sten från Ekerö, Munsö eller Färingsö. När du kommer till Djurgårdsbron så kan du också beundra stenpelarna som är huggna i Stenhamra.

Djurgårdsbrons granitpelare från Stenhamra. Foto: Ray Swi-hymn, CC BY-SA

Fundera och samtala

  1. Vad är ditt hus och din skola byggd av för material?
  2. På vilket sätt påverkades landskapet av samhällsutvecklingen under industrialiseringen?
  3. Vilka konsekvenser fick brytningen av sten, grus och sand för människorna på Mälaröarna?

Quiz

Vad vet du om byggmaterialproduktion på Mälaröarna?

Starta quizet

Bilder från Mälaröarnas tegelbruk

Svartvitt flygfoto som visar ett tiotal tätt stående lador med två höga skorstenar vid en havsvik.
Ekerö 1910 – 1940
Svartvitt foto av en järnvägsräls som går mellan två lador. Den en är murad av tegel, den andra har en öppen vägg där stora högar av tegel syns.
Ekerö 1960
Svartvitt foto av en man i keps och kortärmad skjorta som skjuter en vagn med tegelstenar på en tågräls.
Ekerö 1933
Fotot visar en maskin som går på en räls längst ett långt dike där maskinen sträcker sig ner för att ta upp lera och lasta på en vagn på en smalare parallell räls.
Ekerö 1933

Bilden av Sigtuna

Bilden av Sigtuna

Bilden av Sigtuna är från 1600-talet. Men såg staden verkligen ut så här?
Sigtuna
Visa tillhörande Lärarmaterial
Ett kopparstick över staden Sigtuna med kyrkoruiner, sjön i bakgrunden och kala berg bortom vattnet. En utsmyckad skylt bär ordet SIGGTVNA.

Bilden av Sigtuna, i slutet av 1600-talet. Plansch ur Suecia Antiqua.

Vad visar bilden?

På bilden ser vi ett landskap med byggnader och ruiner som brer ut sig över böljande kullar. Till höger syns ett högt klocktorn. Lite längre bort finns vatten där små skepp och båtar seglar. På andra sidan vattnet tar ett bergsliknande landskap vid. Om du kikar noga kan du se små människor bland byggnaderna i förgrunden. Att människorna är så små gör att vi får en känsla för byggnadernas storlek.

Bilden visar sju kyrkor. Vissa är ruiner.

Kyrkor i bilden

Bilden visar fler kyrkor och byggnader än vad som finns idag. Låt oss titta närmare på dem.

1. Tempel S. Erici. Antagligen en påhittad ruin, namnet finns inte i en enda historisk källa.  

2. Tempel S. Bartholomei. Antagligen en påhittad ruin. Enligt en källa fanns det fler kyrkor på 1100-talet, men det är inte troligt att ruinerna skulle vara så här stora på 1600-talet.

3. Tempel S. Olai. Sankt Olofs kyrkoruin finns idag och står innanför Mariakyrkans kyrkogårdsmur. Byggdes i slutet av 1000-talet och blev ruin efter reformationen.

4. Monast. S. Dominic. Idag kallad Mariakyrkan. Sigtuna stads äldsta byggnad som fortfarande används. Kyrkan stod klar 1247 och byggdes av dominikanerorden som höll till i Sigtuna i cirka 300 år. Den är en av Sveriges äldsta tegelbyggnader.

5. Tempel S. Laurenti. Sankt Lars kyrkoruin. En del av tornet finns kvar än idag. Kyrkan byggdes på 1100-talet och blev ruin på 1600-talet.

6. Tempel Nicolai. Sankt Nicolai kyrkoruin som idag ligger under jord vid nedanför Klockbacken, nära Prästgatan.

7. Tempel D. Peter. Sankt Pers kyrkoruin är idag Sigtunas största ruin och står i slutet av Prästgatan på en höjd. Forskarna tror att den har varit kungens kyrka.

Ett kalt landskap

Bilden visar inte särskilt många träd och skogar jämfört med idag. Det kan faktiskt stämma att det var så. Arkeologer menar nämligen att på medeltiden hade Sigtunas invånare huggit ner mycket av skogen. De behövde mycket trä för att bygga och underhålla alla trähus. Trä användes också till verktyg, vägmaterial och bränsle till hus och smedjor. När bilden gjordes hade Stockholm tagit över Sigtunas roll som centrum för kungens makt, men antagligen behövdes fortfarande en hel del trä.

Träd med hög status

De träd som syns i bilden kan också berätta något för oss. Till höger står en ek. Ekar var kungens ägodelar och hade stor betydelse eftersom de användes till att bygga stridsskepp. Det var förbjudet för vanliga människor att hugga ner en ek utan tillstånd.

De smala träden liknar enar men också cypresser som är vanliga i södra Europa. De får bilden att likna andra europiska bilder och visa att Sverige inte alls var ett isolerat land i norr utan hörde hemma bland de europeiska stormakterna.

Fakta om "Suecian"
Bilden från Sigtuna ingår i den samling planscher som kallas Suecian. Den heter egentligen "Suecia antiqua et hodierna" Det är latin och betyder "Det forna och nuvarande Sverige" Man kan säga att det var en sorts mycket lyxig coffee table bok för sin tid.

Tanken med verket var att visa upp svenska sevärdheter och göra dem kända utomlands, ett sätt att marknadsföra Sverige och visa på att vi hade en rik kultur under stormaktstiden.

Samlingen består av 353 planscher av städer, fornminnen, slott och herrgårdar.

Arkitekten Erik Dahlberg började arbetet år 1660. Han reste runt och tecknade av olika platser. Sedan anställde han de bästa personer han kunde hitta som kunde gravera, alltså rista i kopparplåtar så att det blev ett original som kunde användas för att trycka flera exemplar av bilderna.

Arbetet drog ut på tiden. Först år 1716 gick verket i tryck. Många bilder är mer imponerande än vad som stämde med verkligheten, men för att bedöma det behöver man titta på varje plansch och jämföra med dåtidens ritningar.

Innan Erik Dahlbergs stora verk fanns inte många bilder av Sverige. Hans planschverk fyllde därför en lucka, och även om många bilder innehåller överdrifter så är en sak säker. Det visar på hur de som hade makten ville visa upp landet under den här tiden.

Fundera och samtala

  1. Finns det något idag som liknar bildsamlingen där Sigtunabilden ingick?
  2. Känner du till andra exempel på när någon vill berätta hur bra något är genom att poängtera att det har funnits länge?
  3. Kan bilden säga något om det förflutna även om den inte visar Sigtuna som ett fotografi skulle ha gjort?

Quiz

Vad vet du om bilden av Sigtuna?

Starta quizet

Fler teckningar och målningar i Länskällan

En svartvit affisch med ett stort träd. På vardera sida står en man i silhuett, en vattnar och den andra planterar ett träd. Texten lyder: Ekebyhofs plantskola, Stockholm 2
Ekerö 1900
Tre tecknade bilder där samma figur med keps och scarf arbetar med olika maskiner.
Nacka 1951
Män och kvinnor sitter runt ett bord som lyses upp av en ensam lampa. En kvinna läser ur en bok.
1900 – 1907
Norrtälje
Vykortet har en tecknad bild som visar två hotellbyggnader och badhuset på vattnet. En segelbåt passerar i förgrunden och röken från en ångbåt skymtar bakom holmarna.
Nynäshamn