Om fönsterglas
Fönsterglas började användas i finare hus under 1600-talet. Glasen var gröna, bruna eller grå och infattades i blyspröjsar.
Under 1700-talet var glaset grönfärgat men snart kunde det göras klarare och mindre färgat. Vid 1700-talets slut kunde munblåst glas av lite större format framställas. 1700-talsglas var normalt rinnande och blåsigt till sin karaktär och tjockleken kunde variera från hörn till hörn.
I början av 1800-talet var glaset fortfarande svagt grönt. Det tidiga 1800-talsglaset var mer jämntjockt än tidigare, men blåsor och ”rinningar” var fortfarande vanliga. Vid 1800-talets mitt blev ofärgat glas vanligt. Blåsorna var normalt borta och ojämnheterna svaga. Allt eftersom glasblåsningstekniken utvecklades blev glasformatet större och vid 1800-talets slut kunde man blåsa glasfönster upp till ett par meter.
Fram till 1913 blåstes allt fönsterglas med i stort sett samma metod som använts sedan 1600-talet och ersattes helt av maskintillverkning först 1933. Munblåst glas hade ett tunt, klart gnistrande glas med ojämnheter som bildats i glasmassan.
Mer om bebyggelse
Lär dig mer om olika arkitekturstilar
Här kan du lära och läsa mer om olika stilar genom seklerna.
Till arkitekturstilar
Läs mer om byggnadsvård
Lär dig om hur du tar hand om ditt hus interiört och exteriört.
Till byggnadsvård
Artikelbanken
Här hittar du artiklar om det mesta som rör bebyggelse och dess omgivningar.
Till artikelbanken