Om stråtak
Förr var det vanligt med halm- och vasstak, speciellt i södra Sverige, där det fortfarande förekommer halmtäckta hus. I Mellansverige var halm och vass uthusens taktäckning medan bostadshuset försågs med torv eller senare tegel.
Takmaterialen på stråtaken i Sverige bestämdes av tillgången på exempelvis halm eller vass. Därför var det i kustnära områden vanligare att vass användes. På Gotland användes enligt en äldre tradition istället ett grovt myrgräs.
Halm var vanligast i södra Sverige
På ekonomibyggnaderna framför allt i södra Svealand (och i Götaland) har det historiskt sett förekommit stråtak av halm. I Uppland var de vanligaste halmtaken löslagda, där halmen hölls fast av hängande slanor (två långa lodrätt sammanfogade ryggträn) eller av längsgående stänger (horisontella). Både och förekom också. Under 1800-talet spred sig också den sydsvenska traditionen med bundna tak längre norrut, då framför allt lantbruksskolorna vid tiden propagerade denna tradition.
Ett obundet halmtak läggs med hängslanor ovanpå, enligt mellansvensk halmtakstradition. Halmen syddes fast vid underlagets långa horisontella läkt eller vidjor, över nocken hölls halmen fast genom grenslade sammanbundna trän. I Mellansverige fästes halmen med ett glest nät av långa störar på takets yttersida.
