Dörrar i olika tider

Under medeltiden var bräddörren den allmänna dörrtypen och fyllningsdörrarna började framträda först under 1500-talet.

1500–1600-talet

Fyllningarnas indelning avslöjar dörrens ålder. De äldsta fyllningsdörrarna hade vanligen två lika stora fyllningar. Den vanligaste dörren under perioden hade fyra fyllningar och förekom i enklare sammanhang ända in på 1800-talet. Dessa äldsta dörrar hade vanligen utanpåliggande fyllningar som var kraftiga och hade en isolerande funktion.

I alldagliga miljöer var dörrar med utanpåliggande fyllningar det normala. I påkostade byggnader sattes dörrar med utanpåliggande fyllningar mot kalla utrymmen.

Dörrar med intarsia var mycket exklusiva och representativa för stormaktstidens inredningar i slott och herrgårdar. Intarsiatekniken infördes under 1600-talets första hälft av snickare från Tyskland.

Tre typer av dörrar från 1500-1800 talet — Från vänster: 1. De äldsta fyllningsdörrarna hade vanligen två lika stora utanpåliggande fyllningar. 2. Dörrar med fyra utanpåliggande fyllningar förekom på 1600-talet och var vanliga under hela 1700-talet. Dörrtypen tillverkades i enklare sammanhang in på 1800-talet. 3. Dörrtypen med fyra utanpåliggande fyllningar förekom på 1600-talet och var vanlig under hela 1700-talet Teckning: Åsa Lundström.

Mitten av 1700-talet

Vid 1700-talets mitt började den liksidiga fyllningsdörren tillverkas. Fyllningarna försågs med ett upphöjt mittparti, en spegel. Vanligast var dörren av så kallad halvfransk typ med tre fyllningar. Rokokodörren kännetecknades av fyllningsindelning där den översta fyllningen var störst, den understa näst störst och den mellersta minst. Influenserna kom från Frankrike och sättet att indela dörrarna i tre olika stora fyllningar kom att benämnas som fransk indelning. Ofta utfördes den i en kombination av hel- och halvfranska fyllningar, där de övre och undre fyllningarna var helfranska och den mellersta halvfransk med en enklare profilering. De helfranska dörrarna sattes in i de finare rummen medan det i övriga rum vanligen sattes in halvfranska dörrar. 

I enklare miljöer dröjde det till slutet av 1700-talet innan dörrar med den franska indelningen började förekomma. De utfördes då med utanpåliggande fyllningar eller enbart med halvfransk sammanfogning. Denna franska indelning var mycket vanlig och fanns kvar ända fram till mitten av 1800-talet.

Tre olika dörryper — Från vänster: 1. Så kallad rokokoindelning av dörrens fyllningar, där den översta fyllningen var störst, den nedersta näst störst och den mittersta minst. Dessa förekom från 1700-talets mitt. Dörrar med rokokoindelning tillverkades med liksidiga fyllningar, i enklare sammanhang även med utanpåliggande fyllningar. 2. Dörr med rokokoindelning av fyllningarna och avnupna hörn förekom under sent 1700-tal. 3. Dörrtyp med tre utanpåliggande fyllningar var vanlig under 1700-talet. Teckning: Åsa Lundström

1800-talet

Dörrar med utanpåliggande fyllningar blev omoderna under första hälften av 1800-talet, även i enkla miljöer. Vid 1800-talets mitt började dörrar tillverkas hos snickerifabriker. Genom den maskinella tillverkningen blev dörrarna mer standardutformade än tidigare. Trefyllningsdörrarna tillverkades ännu vid denna tid men var något tunnare än tidigare. Mot 1800-talets slut hade dörrarna ofta flera fyllningar och djupare profilering. Tre- och femfyllningsdörrar var de vanligaste modellerna.

1900-talet

Dörrar med fem halvfranska fyllningar var karaktäristiskt för sekelskiftet 1900 och de följande årtiondena. Under 1920-talet förenklades dörrarna och ibland användes plywood i fyllningarna istället för träspeglar. Kvartsstavsprofiler hörde också till förenklingarna. Pardörrarna var inte längre vanliga och enkeldörrarna dominerade.

På 1930-talet blev fyllningsdörrarna omoderna och släta ytor efter funktionalistiska ideal föredrogs. I många bostäder spikades de gamla fyllningsdörrarna över med masonitskivor.