Om dörrar
Dörrens konstruktion har varierat genom tiderna men har huvudsakligen tillverkats i två olika typer: bräddörrar och fyllningsdörrar.
Bräddörrar
Bräddörren var enkel och bestod av stående plankor sammanfogade med två tvärslåar på baksidan, så kallade naror, som spikades tvärs över de stående plankorna. Bräddörren var ofta försedd med smidda bandgångjärn som hjälpte till att hålla ihop konstruktionen. Bräddörren förekom mest som ytterdörr, och var då oftast klädd med profilerad panel, men den var också vanlig i uthus. I interiörer fanns bräddörrar på vindar och till garderober.
Fyllningsdörrar
Fyllningsdörren bestod av ett ramverk med en eller flera träfyllningar. Fyllningarna infogades i spår i dörrens ramverk. Fyllningarna limmades inte fast eftersom de måste kunna röra sig när de svällde och krympte med ändrad luftfuktighet. De äldsta dörrarna var vanligen dörrar med utanpåliggande fyllningar. Då hade både dörrens fyllning och ram skåror i vilka delarna sattes samman. Detta fick till följd att fyllningen på ena sidan av dörren sköt utanför ramen så att fyllningen blev utanpåliggande.
Helfransk och halvfransk dörrtyp
Vid mitten av 1700-talet började nya typer av dörrar tillverkas. Det blev vanligt med tre olika stora fyllningar med ett upphöjt mittparti, en spegel. Fyllningen gjordes avsmalnande utåt och sköts in i en skåra, så kallad not, i ramen. Denna konstruktion kallades halvfransk fyllning och såg lika ut på båda sidorna. En helfransk fyllning hade en utskjutande list placerad mellan ramen och fyllningen.
Allmänt kan sägas att rumsdörrarna ofta var breda och lägre under 1700-talet än vad de senare blev. Dörrarnas storlek varierade också beroende på typ av social miljö. I enklare hem var dörrarna, liksom rumshöjden, vanligen lägre och i förmögna hem, högre.
Mot slutet av 1700-talet, under den gustavianska tiden, började pardörrar, som tidigare använts enbart som ytterdörrar, användas även inomhus. Detta gällde enbart högreståndsmiljöer. De placerades då oftast vid ytterväggarna i rumsfilerna, så att fri sikt genom rummen erhölls. Dessa pardörrar utfördes på samma sätt som rokokodörrarna. Rumshöjden avgjorde om de utformades med tre eller fyra fyllningar per dörrhalva. Pardörren blev vanlig mot slutet av 1700-talet och användes under hela 1800-talet. I enklare miljöer blev pardörren dock vanlig först under 1800-talets senare del.
Garderobsdörrar
Garderobsdörrar och förrådsdörrar gjordes enklare än rumsdörrar. Under 1700-talet och 1800-talets första hälft var smygdörren vanligast, det vill säga en dörr som avslöjade sig genom några springor i väggen och ett nyckelhål med nyckel. Den utfördes oftast som en paneldörr, en rektangulär ursågning ur en panelvägg, vanlig i anspråkslösa utrymmen. I fina rum med tapeter kläddes också dörren med tapet för att smälta in i väggen.
Under andra hälften av 1800-talet började riktiga garderober bli vanliga. Garderobsdörrarna utformades som övriga rumsdörrar fast mindre och oftast med tre fyllningar. Från 1800-talets slut då pärlsponten gjort sitt inträde, blev förrådsdörrar klädda med pärlspontpanel vanliga.
