Målning av väggytor har gjorts i olika skeden av historien. På 1500-talet blev det vanligt med fasta väggmålningar i form av imiterade tygdraperier och paneler. På puts målades med kalkfärg och på trä med lim-, kalk-, eller emulsionsfärg.
Vid slutet av 1700-talet var det modernt med vävspända väggar. Väven spändes mellan bröstpanel och andra snickerier och målades med dekorativa motiv. Parallellt dekorerades putsväggar inomhus med limfärgsmålning. Enfärgade väggar förekom också, antingen i form av kalkputsade väggar som var avfärgade med kalkfärg, eller pappklistrade väggar med limfärgsmålning. Ibland avslutades väggytan uppåt av en tryckt bård.
Folkligt måleri
I bondgårdarnas manbyggnader växte ett folkligt måleri fram. Det folkliga måleriet blev som störst under 1800-talet. Direkt på timmerväggarna, på lerklining eller på papp gjordes schablon- och stänkmålningar. Marmorering av väggytor var också vanligt och utvecklades till en konstart i sig.
Målade väggytor under 1900-talet
Under funktionalismen på 1930-talet var enfärgade väggytor vanligt förekommande i interiörerna. Det var framförallt köks- och badrumsväggar som målades med en ljus och blank oljefärg. Modet att ha målade väggytor fortsatte på 1940-talet.
Under 1900-talets andra hälft har målning av väggytor i interiörerna blivit allt vanligare. Målning har gjorts antingen på glasfiberväv eller direkt på tidigare tapeter som har spacklats i skarvarna. Idag målas väggarna direkt efter bredspackling och slätspackling.
Mer om bebyggelse
Lär dig mer om olika arkitekturstilar
Här kan du lära och läsa mer om olika stilar genom seklerna.
Till arkitekturstilar
Läs mer om byggnadsvård
Lär dig om hur du tar hand om ditt hus interiört och exteriört.
Till byggnadsvård
Artikelbanken
Här hittar du artiklar om det mesta som rör bebyggelse och dess omgivningar.
Till artikelbanken