Underhåll av träpanel
Originalpanelen är så värdefull för husets utseende att den inte bör bytas i onödan. Genom regelbundet underhåll kan djupare skador på trävirket undvikas.
Virket i en gammal panel är ofta av god kvalitet. Byt endast partier med dålig panel och kopiera originalpanelens profil så nära som möjligt. Bedöm inte panelen efter ytskiktets utseende. Eftersatt underhåll med flagnande färgskikt säger inte allt om träpanelens kondition. Undersök panelen med en kniv eller syl. Om spetsen möter fast ved 2–4 millimeter under ytan är det ingen fara med virket.
Vanliga skador på en panel
Den panel som är vänd mot söder, och alltså är extra utsatt för solens strålar, kan torka och spricka. Norrsidan kanske inte hinner torka ut ordentligt, vilket kan ge upphov till rötskador. Se till att färgen är i god kondition, måla sågad panel med slamfärg och hyvlad med linoljefärg. Om fukt stängs in bakom en tät plastfärg kan det ge upphov till rötskador.
En stående panel kan få rötskador i den nedre delen. Marknivån brukar höjas under årens lopp genom att växter förmultnar. Försök sänka marknivån om den ligger an mot panelens ändträ. Partierna kring fönstren är också känsliga, här kan fukt samlas. Se till att fodren är i gott skick och täcker skarven mellan fönster och stomme. Man kan också komplettera med “vattbrädor” över och under fönstren om sådana saknas. Se över rännor och stuprör.
Listen i en locklistpanel kan vara i sämre skick än de underliggande brädorna. Ibland kan det räcka med att byta de skadade listerna. Brädorna kan slå sig, det är vanligare i en horisontellt liggande panel. Lövsågerier på verandor och dylikt, har ofta dolda infästningar där fukt kan samlas och röta uppstå.
Laga och skarva panel
Det är onödigt att byta hela panelen om skadorna är begränsade. Istället kan man kapa de skadade delarna, flytta ner hela panelen och göra en iskarvning vid takfoten. Skarvningen blir på detta sätt mindre utsatt och synlig. På gavlarna kan man flytta ut panelen mot sidorna och komplettera i mitten. Ett annat sätt är att helt enkelt kapa av den skadade delen och skarva med en ny bit. Med ett snedställt uppåtriktat snitt minskar risken för att det uppstår en rötficka. En skadad spontad panel måste repareras med brädor med exakt samma dimension och profil.
Virke och sågning
Det vanligaste träslaget för paneler var furu eller gran och före 1900 var den vanligtvis ramsågad. Ramsågningen ger parallella ränder på panelbrädan. Bandsågen ger en finare yta. Cirkelsågen, som blev vanlig på 1900-talet, ger ett karaktäristiskt runt mönster. Kontakta en brädgård som har olika bredder och profiler av panel eller sågar på beställning. Om den gamla fasadpanelen är ramsågad, är det bäst att välja ny ramsågad eller i andra hand bandsågad panel för att panelerna ska matcha varandra. Cirkelsågat virke bör inte användas för att komplettera en gammal panel. En panel som ska målas med linoljefärg ska vara hyvlad.
Panelens dimensioner
Komplettera med panel med samma dimension som originalpanelen. Tänk på att en gammal panel med varierande bredder på den underliggande panelen ger huset en livfull fasad. Moderna paneler i standardbredd passar illa på ett åldrat hus. Om panelen måste bytas, specialbeställ då panel i varierande bredder i god tid.
Uppsättning av panel
Ibland får man rådet att man måste ge plats för en ventilationsspalt mellan stomme och panel genom att spika panelen på reglar. Ett gammalt hus kan då få ett förändrat utseende. Spika panelen direkt på stommen om den har varit fäst på detta sätt tidigare. Välj handsmidd spik till paneler från tiden före 1800-talets mitt. Så kallad klippspik kan användas till panel från cirka 1850 och framåt. Tänk på att spiken kan återanvändas. Undvik modern trådspik.
Målning av panelen
Den hyvlade panelen målades med linoljefärg till skillnad från den sågade som målades med slamfärg, vanligtvis falu rödfärg. En hyvlad panel kan inte rödfärgas med en traditionell rödfärg, färgen fäster inte. Läs mer om färg på träpanel under rubriken Färg och färgsättning.
Olika paneltyper
Lockpanel
Två glesa skikt av stående bräder, med de yttre brädorna spikade över skarvarna. Kantskurna, ibland med profil längs kanterna på finare bostadshus. Okantatade eller “vankantade“, med trädets naturliga yttre kvar, om det gällde enklare hus.
Slätpanel
Kantade, falsade eller spåntade bräder. Eftersträvar att imitera stenhus och sattes på mer påkostade hus.
Locklistpanel
En list eller läkt spikas över fogarna. Listerna har haft olika profil under olika tider.
Fasspontpanel/pärlspontpanel
Panelen är tätare genom att den är spontad. Den spikades ofta i olika riktningar.
Stockbakpanel
De överblivna delarna från stockarna, de halvrunda bakarna, kunde förr användas som lock i en lockpanel på en enklare byggnad.
Vattbrädor
Den horisontella vattbrädan, infogad i fasaden, har sin särskilda historia och betydelse. Dess primära syfte är att leda bort regnvatten från fasaden, men den har också en estetisk funktion i det att den ger proportion och liv åt fasaden, så den är viktig att behålla vid en renovering. Brädan är vinklad utåt-nedåt från fasaden och återfinns som avslutning nedtill på panelen där den leder vattnet bort från fasaden och utanför grunden. Den kan också sitta i fönsterhöjd – både upptill och nedtill på ett fönster – eller i höjd med bjälklaget mellan våningarna. Vattbrädan kan ses som en offerbräda som förutom att föra bort vatten lätt kan bytas ut vid behov. En vattbräda sågas snedställd i ena kanten för att få den rätta vinkeln för att leda bort vatten.