Content Source: lanskallan
Vårby före tunnelbanan
Lärarmaterial
Tvätt på Hagalunds tvätterimuseum
Det här lärarmaterialet ingår i ett samarbete med Stockholms Kvinnohistoriska. I lärarmaterialet ingår de tre artiklarna Torpare startade eget i Masmo, En tvätterskas berättelse samt Före tvättmaskinen var all tvätt handtvätt.
Artiklar att läsa
Före tvättmaskinen var all tvätt handtvätt
Kvinnohistoriskas lärarhandledning
Skolmaterial: Från Estland till Fittja — En berättelse om tvätterskornas historia
På Stockholms Kvinnohistoriskas webbplats finns ett skolmaterial med både instuderingsfrågor och reflektionsfrågor som kan användas tillsammans med en eller flera av artiklarna. Därifrån kan man också klicka sig vidare och upptäcka mer intressant läsning.
Film från Hagalunds tvätterimuseum
I artikeln “Före tvättmaskinen var all tvätt handtvätt” finns korta klipp ur filmen, som visas i sin helhet nedan. Filmen är gjord av Kvinnohistoriska i samarbete med Hagalunds tvätterimuseum och Hembygdsförbundet i Stockholms läns.
Från Estland till Fittja – podavsnitt från Kvinnohistoriska
Om samarbetet
Förr var all tvätt handtvätt
Glömsta Fabrik
Publicerad: 8 februari 2024
Glömsta Fabrik
Carl-Johan Manby Nilsson var en mycket påhittig man som kom från en fattig torparfamilj och byggde upp en verkstad i Huddinge. Han provade att tillverka många olika produkter och uppfann flera själv, till exempel en massagemaskin och en hopfällbar dusch.
Fabrikens reklamblad
Produktbladet som du ser här visar olika trädgårdsmöbler som Glömsta fabrik tillverkade. I slutet av 1800-talet blev det vanligare att umgås och äta utomhus. Modet spred sig från borgarklassens sommarnöjen och villaträdgårdar och allt fler ville ha något att sitta på när de drack kaffe i det gröna. Tyvärr tog Manby aldrig patent på de hopfällbara trädgårdsmöblerna. Därför var de inte skyddade mot att andra fabriker kopierade och sålde liknande stolar.
Produktblad, som är från cirka årtalen 1878-1885, visar trädgårdsmöbler från Glömsta fabrik.
Manby från Mantorp
Manby var en ovanlig fabriksägare, för han hade inga pengar att investera. Han kom från en fattig torparfamilj i Östergötland. Men eftersom han var både intelligent och bra på att läsa fick han arbete som privatlärare åt godsägarens barn. Godsägaren ägde gården Mantorp och torpet där den unge Carl Johan växte upp. Carl Johan fick pengar för att få studera för att bli präst eller lärare. Som tack för hjälpen tog han namnet Manby (som är bildat efter gården Mantorp). Däremot tog han ingen examen utan blev intresserad av den mystiske tänkaren Emanuel Swedenborg.
Carl Johan Manby Nilsson.
Huddinge låg bra till
C J L Manby var 30 år när han steg av tåget på Huddinge station en vårdag 1869. Han hade hittat ett ställe där han kunde bygga upp en verksamhet som skulle ge honom så mycket inkomst att han fick tid åt att översätta Swedenborgs skrifter från latin till svenska. Glömsta fabrik var en gammal arbetarbostad som hörde till Fullersta gård och den låg intill det nya tågspåret. Läget var bra. Färdiga varor kunde fraktas med vagn längs landsvägen (nuvarande Glömstaleden) till Fittja och lastas på ångbåten. Eller till den nyinvigda Huddinge station.
Fabrikens egna uppfinningar
Manby bodde tillsammans med några vänner och släktingar på Glömsta. Först satsade den lilla kolonin på biodling. Men försäljningen av honung blev inte så lönsam så Manby fick gå vidare med andra idéer. Fabriken tillverkade under en period makaroner men också många av Manbys egna uppfinningar.
Kammarduschen var en möbel som kunde fällas upp till en duschkabin. Den användes inomhus och den som duschade trampade på pedaler för att få vattnet att flöda. En industriutställning i Eskilstuna utsåg kammarduschen till årets familjejulklapp år 1886.
Kammarduschen, en tidig variant av duschkabin.
Vad hände sedan?
För Manby var hans uppfinningar och Glömsta fabrik inte lika viktiga som den religiösa gruppen ”Nya kyrkan” som han var med och grundade. Därför sålde han fabriken, som senare flyttade från Huddinge och fortsatte tillverka trädgårdsmöbler i Rimforsa i Östergötland. Manbys översättningar av läromästaren Swedenborgs texter inspirerade författarna August Strindberg och Selma Lagerlöf och lever vidare. Även Glömsta fabrik fick ett långt liv. År 1885 flyttade bröderna Carlsson in och startade en bläck- och zinkplåtsverkstad.
Annons från Glömsta fabriks nya ägare år 1887.
Uppfinningar
Fabriken tillverkade och sålde fler av Manbys egna uppfinningar:
Giktbotare, en apparat för att massera sig själv.
Kraftstärkare, för gymnastik på egen hand.
Taffelbiljard, ett litet biljardbord.
Tändpinnar, ett sorts braständare eller stora tändstickor.
Fundera och samtala
- Vad tror du gör att en del personer i historien lyckades få ett helt annat liv än sina föräldrar?
- Är det annorlunda idag?
Huddingebilder
Sigtuna kommun
Sigtuna kommun är en av de nordligaste kommunerna i Stockholms Län. Kommungränsen följer Mälaren på sin västra sida och gränsar till Uppsala läns slätter i norr. Kommungrannar är Norrtälje, Vallentuna, Upplands-Väsby och Upplands-Bro kommuner. Till största del består kommunen av landsbygd med en lång och spännande historia. Människor från hela världen har mötts här i över tusen år. Liksom flera andra av länets kommuner är den en del av världens runstenstätaste plats.
I kommunen ligger Sveriges äldsta stad Sigtuna vars gågata fortfarande har samma sträckning den hade på 900-talet. Sveriges första mynt tillverkades här och en av landets äldsta tegelkyrkor, Mariakyrkan, är fortfarande i bruk. I kommunen finns också Stockholm Arlanda Flygplats. De dryga 50 000 invånarna i våra orter Märsta, Rosersberg och Sigtuna har på många sätt en anknytning till flygplatsen och alla resande som passerar här.
Vi har en historia som sträcker sig från järnåldersboplatser till de tidiga järnvägssamhällena, industrialismens utveckling i landet och 1960-1970-talets byggboom. Sigtuna kommun kan bidra med många pusselbitar för att våra unga studenter ska få en inblick i länets historia.
Sigtuna Museum & Art representerar Sigtuna kommun i Länskällan och förmedlar kunskap från sina utställningar, samlingar och arkiv. Sigtuna Museums samlingar består till största del av arkeologiska föremål men även modern historia som berättas genom insamlade berättelser, fotosamlingar och konst från regionen.
Sigtuna Museum & Art visar också samtidskonst i utställningsdelen ValstaKonst. Både konstdelen och museidelen har ett gediget skolprogram och pedagogisk verksamhet för alla åldrar.
Sigtuna Museum and Arts byggnad i centrala Sigtuna. Foto: Rosie Alm
Torpare startade eget i Masmo
Publicerad: 2 februari 2024
Torpare startade eget i Masmo
Det rena vattnet och de goda kommunikationerna till Stockholm gjorde att Masmo passade perfekt för ett familjetvätteri. Läs om torkare som blev företagare.
Torparfamiljen Johansson
Familjen Johansson bestod av mamma Charlotta, pappa August och sonen Karl. De bodde i torpet Hackmyra i närheten av Balingsholm i Huddinge. Överallt på landsbygden fanns små stugor som kallades torp. Torparna som bodde där levde av att odla men de ägde inte sin egen mark. Det är därför de inte kallas bönder. Torpen tillhörde istället stora gods eller gårdar där torparna också arbetade.
Tvättarfamiljen Johansson – August, Charlotta och sonen Karl (född 1895) vid sekelskiftet 1900.
Startade nytt liv i Hagalund
År 1905 flyttade familjen tillsammans med mormor Vilhelmina Ersdotter till Hagalund nära Fittjanäset. Idag går både motorvägen och tunnelbanan förbi här. Men redan tidigare passerade landsvägen till Stockholm. Alla som inte reste med båt till och från huvudstaden tog den här vägen. Hur kom det sig att familjen slog sig ner här?
Bra ställe för tvätt
Det rena vattnet och de goda kommunikationerna till Stockholm gjorde att platsen passade perfekt för ett familjetvätteri. Familjen Johansson började ta hand om rika stockholmares tvätt. Varje lördag körde de med häst och vagn in till stan och hämtade smutstvätt. Sedan arbetade de med att tvätta, torka och stryka all tvätt under veckan. De kunde klara ungefär 200 kg tvätt i veckan. Sedan körde de tillbaka den rena tvätten till stan nästa lördag. Eftersom det inte fanns några tvättmaskiner var det tungt och svårt för dem som bodde i lägenhet i stan att tvätta. Vattnet inne i Stockholm var också smutsigt. De som hade råd skickade därför iväg sin tvätt.
Hagalund var det första av tio tvätterier som startade kring Fittjanäset. Några av dem blev med tiden rejäla tvättfabriker med maskiner och många anställda. Omkring 1960 blev det vanligare att ha tvättmaskin hemma eller en tvättstuga i huset. Då försvann de flesta tvätterier. Det lilla huset och torkladan som familjen Johansson byggde för att torka tvätt när det regnade finns kvar. Idag är det Sveriges enda tvätterimuseum.
Hagalunds tvätterimuseum
I filmen nedan kan du se journalisten Linnéa Wikblad besöka Hagalunds tvätterimuseum, där familjen Johansson tvättade för mer än hundra år sedan. Olle Magnusson är museets föreståndare och grundade år 1994 Tvätterimuseet tillsammans med Vårby-Fittja hembygdsförening. Elin Magnusson är tvätterska vid Tvätterimuseet.
En tvätterskas berättelse
Publicerad: 2 februari 2024
En tvätterskas berättelse
Det är en lördagsmorgon i början av 1950-talet när Maria Slät reser sig upp från trasmattan på golvet där hon legat och sovit. Hon går fram till vindsrummets järnspis och gör upp en eld för att koka gröt till sig själv och barnen. Att det är en lördagsmorgon betyder inte att man är ledig på den här tiden utan hon ska strax skynda iväg till tvätteriet där hon arbetar. Hon jobbar sex dagar i veckan med att stryka tvätt och tjänar 300 kronor i veckan.
Marias resa till Sverige
Innan Maria kom till vindsrummet där hon bor på Kumla gård i närheten av Botkyrka kyrka har hon flytt från Estland. Hon föddes på Ormsö i Estland 1893 och tillhörde en grupp estländare som hade svenska som första språk. Hon och hennes man hade fyra barn och ett jordbruk tillsammans. På deras gård fanns några kor, höns, får och hästar. Marias man dog efter en olycka 1940 och därefter fick hon sköta alla gårdens djur, odlingar, barnen och familjens försörjning på egen hand.
År 1940 kom andra världskriget kriget till Estland och landet ockuperades först av Sovjetunionen, 1941 av Tyskland och 1944 av Sovjetunionen igen. Marias äldsta son tvingades in i armén mot sin vilja när han bara var 17 år gammal och befolkningen på Ormsö blev vana vid att söka skydd från kulor som ven över ön. Många människor flydde under den här tiden från Estland till bland annat Sverige och 1944 beslutade Maria Slät sig för att försöka få med sig barnen ut ur Estland. Hon tvekade länge innan hon gav sig av eftersom hennes näst äldsta son som då var 15 år inte kunde få ett utresetillstånd. Man kan tänka sig att det också måste ha varit ett svårt beslut för Maria att överge sin gård och sina djur. Hon lyckades genom en annan familjs hjälp få ombord sin 15-åriga son på skeppet mot Sverige. Den 22 juli 1944 klev Maria Slät och hennes tre yngsta barn av båten bärandes på en liten träkista med familjens packning, för att påbörja sina nya liv i Stockholms län.
Från jordbrukare till tvätterska
Det kom många människor på flykt från Estland till Sverige ungefär samtidigt som Marias familj. De fick flytta ut till trakterna runt omkring Stockholm där man under den här tiden sökte arbetskraft. Maria som då hade hunnit fylla 51 år fick arbete på Ånga herrgård utanför Nyköping och fick byta yrke från jordbrukare till hushållerska. Dottern fick hjälpa till med serveringen på gården och äldsta sonen fick bli dräng. De bodde i ett rum inne i herrgården och Maria vantrivdes med det nya ofria livet där. Hon som var van att sköta sitt eget hem behövde nu bo med barnen i ett rum inne i chefens bostad.
Maria Slät hade bott och arbetat på Ånga herrgård i några år när hon fick höra talas om att en grupp estlandssvenskar hade flyttat till Botkyrka för att arbeta på tvätterierna kring Albysjön. Hon fick veta att det skulle finnas lediga möblerade rum på Kumla gård och lediga arbeten på det närliggande AB Fittja familjetvätt. Hon och barnen valde då att lämna Ånga herrgård. Marias son har berättat att herrgårdens ägare Hanna von Born ska ha vräkt ur sig gränslösa elakheter när familjen Slät gjorde sig redo för avfärd. Det hade blivit dags för Maria att sadla om igen, den här gången från hushållerska till tvätterska.
Maria Slät stryker tvätt på Fittja familjetvätt omkring år 1950.
Maria kommer till Botkyrka
Väl framme på Kumla gård ska de ha mötts av ett nedgånget vindsrum utan möbler. Tvåvåningshuset med utedass som skulle bli deras nya hem hade varken avlopp eller rinnande vatten och rummet de fått hyra kryllade av vägglöss. Trots det var Maria lättad över att kunna stänga dörren om sig och vara en fri kvinna när hon kom hem till sin egen plats. I de övriga lägenheterna på gården bodde flera andra estlandssvenskar och det var säkert skönt för henne att hitta den gemenskapen igen.
Dagen efter familjen Slät flyttade till vindsrummet i Fittja började Maria arbeta på AB Fittja Familjetvätt och där stannade hon kvar i 12 år fram till sin pensionering.
Tvätterskornas villkor
Marias arbete var främst strykning och på bilden här intill kan ni se henne med ett elektriskt strykjärn. Hon har en balja bredvid sig med en björkruska för att kunna fukta tvätten innan den stryks. Trots att arbetet var tungt och enformigt så säger Marias barn att hon aldrig brukade klaga över sin tillvaro. På 1950-talet fanns det nämligen få alternativ för kvinnor som kom från arbetarklassen och att ha en anställning med en lön och egen bostad var friare och tryggare än många andra hade det.
Hon bodde kvar där i vindsrummet på Kumla gård ända tills huset revs i början av 1970-talet. På slutet av sin tid i vindsrummet sov hon fortfarande på trasmattor, precis som hon gjort ända sedan sin första natt på Kumla gård.
Kumla gård innan den revs. Idag ligger ett stort byggvaruhus på platsen intill E4:an, bara gatan, Kumla gårdsväg, påminner om svunna tider.
Fundera och samtala
- Vilket av Marias tre arbeten skulle du helst vilja ha?
- Det finns inga källor som berättar om vad Maria kände. Kan du ändå gissa några känslor som hon hade vid olika händelser i livet?
Relaterat källmaterial
Striden om Fållan
Publicerad: 2 februari 2024
Striden om Fållan
År 1973 skickades 150 poliser till Fållan i Trångsund. Den vackra Fållans gård bär på minnen från superkändisen Bellman, men det fanns olika idéer om vad som skulle hända med platsen. Polisen gjorde sig redo att lösa konflikten med våld.
Träden vid vattnet intill Fållans gård kallas Bellmanslindarna, till minne av att Bellman tillbringade sommaren 1773 här. Foto: Holger Ellgaard, CC BY-SA.
Miljöaktivister protesterade
År 1973 var 300 aktivister samlade i Trångsund. De var miljökämpar från gruppen ”Rädda Fållan” som ville stoppa bygget av den stora Nynäsvägen. Tidningarna vid den här tiden skrev mycket om deras kamp. Den påminde om ett annat bråk i Kungsträdgården i Stockholm där aktivister två år tidigare hade försökt rädda några stora träd (almar) som staden ville såga ner. Den gången lyckades aktivisterna klättra upp i träden och klamra sig fast vid stammarna så att de hindrade arbetarna som skulle såga ner almarna. Politikerna ändrade sedan planerna och almarna fick stå kvar. Skulle miljöaktivisterna lyckas igen, lika bra i Fållan som vid Almstriden i Kungsträdgården?
Bild ur Dagens Nyheter, 31 januari 1973.
Många höll med miljöaktivisterna
Den här gången kom 150 poliser för att rensa området från aktivister. Förutom de 400 aktivisterna på plats så var det många som protesterade på andra sätt. Evert Taube som var en känd sångare var en av dem. Antalet bilar blev allt fler vid den här tiden, vägarna blev större, gamla hus och gårdar revs och stora bostadsområden byggdes i och runt städerna. Många tyckte att bilarna började ta för mycket utrymme och att städerna blev fula och smutsiga platser.
Tidningsartikel från Aftonbladet 30 januari 1973.
Motorväg rakt över en historisk plats
Fållans gård var en vacker plats som låg vid sjön Magelungen. Gårdens bostadshus är ifrån början av 1900-talet men det hade funnits en gård långt tidigare, ända sedan 1700-talet. Välbärgade stockholmare kom hit för att njuta av naturen och den friska luften på landet. En av dem var den Carl Michael Bellman, känd sångare på 1700-talet. Ännu tidigare hade gården varit ett torp som hörde till Länna gård. När vägen skulle bli motorväg med sex filer så var Fållans gård i vägen.
Vem vann striden?
Den här gången hjälpte protesterna till viss del. Gården revs inte utan finns fortfarande kvar. Ett ganska stort område skövlades ändå och vägen byggdes. Idag rusar den fram precis bakom Fållans gård. Poliserna hade fått order om att ta det lugnare än vid Almstriden i Kungsträdgården, så den här lyckades poliserna bättre med sitt uppdrag. I tidningsartikeln från Aftonbladet kan du läsa mer om vad som hände.
Fundera och samtala
- Vad tycker du om resultatet av protesterna?
- Borde det vara lättare att skydda gamla miljöer eller lättare att bygga stora vägar?
- Känner du till några liknande protester idag?
Fler tidningsurklipp
Lärarmaterial
Striden om Fållan
Låt eleverna undersöka två tidningsklipp och fundera över deras perspektiv.
Undersök källorna
Börja med att skriva ner vad ni vet om källorna.
- När är de ifrån?
- Vem står bakom källorna?
- Varför har de kommit till?
- Är de förstahandskällor eller bygger de på andra källor?
Källornas perspektiv
Undersök texterna genom att läsa dem igen. Fundera på perspektivet.
- Ur vems perspektiv är källorna skrivna? Genom vems ögon får läsaren se händelsen?
- Växlar perspektiven?
- Är texterna opartiska?
Vad kan källorna användas till?
Ta ställning till vad källorna kan användas till. Här är några förslag. Vilka är en rimlig användning av källorna?
- Undersöka hur mycket natur- och kultur som förstördes i Fållan.
- Undersöka vad allmänheten tyckte om aktivisterna.
- Undersöka vilken bild som allmänheten hade av händelsen.
- Undersöka hur polisen arbetade på 70-talet.
- Undersöka konflikter i samhället på 70-talet.
Artikeln som start- eller slutpunkt
Uppgifterna i den här lektionsplaneringen går att göra både före och efter läsningen av artikeln “Striden om Fållan”.
Att börja med källorna ger ett mer undersökande arbetssätt där eleverna hjälper varandra att gradvis förstå mer om händelsen.
Att starta med artikeln ger å andra sidan mer förförståelse till de källkritiska frågorna.
Bild ur reportage, Dagens Nyheter 31 januari 1973.
Tidningsartikel från Aftonbladet tisdagen den 30 januari 1973.