Content Source: lanskallan
Nu & då i Västra hamnen på Landsort
Publicerad: 2 maj 2023
Nu & då i Västra hamnen på Landsort
På Landsort finns en riktig gammaldags fiskehamn. Fotografierna visar ändå att mycket har förändrats på ungefär 100 år.
Laddar bildjämförelse…
Lotsarna på Landsort
Landsort är namnet på byn och fyren som ligger på ön Öja, söder om Nynäshamn. Söder om ön är det öppet hav. Här har människor fiskat sedan medeltiden. Båtar som seglade över Östersjön norrut mot Stockholm eller Södertälje behövde ofta hjälp för att hitta bland alla öar i Skärgården. Eftersom skärgården började här bestämde staten att det skulle finnas lotsar, alltså personer som hjälpte båtarna att hitta rätt väg.
Förr höll lotsarna utkik efter båtar som dök upp men idag får de fartyg som behöver hjälp ansöka om det långt i förväg via webben. De röda båtarna på det moderna fotot är lotsfartyg. Även om det finns kartor och GPS-utrustning så måste alla stora fartyg ta hjälp av en lots. Lotsen går då ombord på fartygen när det kör genom skärgården.
El, vatten och barn
Ser du de två små flickorna som leker precis vid vattnet till vänster i den äldre bilden? Förhoppningsvis har fotografen lite koll på dem, eller någon annan vuxen precis utanför bilden. Vädret är lite sämre när bilden 2016 tas men de flesta småbarn skulle nog bli tvingade att ha flytväst om de ska leka vid vattnet idag.
Teknikens utveckling syns överallt i bilderna. Båtarnas segel är borta. I masterna sitter istället utrustning för att sända och ta emot information. Vid bryggan till vänster sitter ett elskåp. På den äldre bilden saknar många båtar både segel och motor. Då fick någon ro med åror istället.
Båten närmast i bilden från 2016 står på en trailer, alltså en vagn som kan kopplas till en bil och köras upp på land. Men på slutet av 1800-talet fanns här faktiskt en järnväg som användes för att dra upp båtar och flytta dem mellan västra och östra hamnen. Det var ett sätt att rädda båtarna från att inte blåsa sönder i de hårda stormar som ofta blåser upp så här långt ut i skärgården.
Fundera och samtala
- Barn som är för små för att simma leker vid vattnet. Känner du till fler exempel på att vi tänker mer på säkerheten idag än tidigare?
- Teknikutvecklingen har gjort att vi använder minder muskelkraft och mer el. Vilket exempel ger artikeln på det? Kan du komma på fler?
Anna Johansson-Visborg
Maria Palmqvist
Skit i diket spred sjukdomar
Vad ser man från en lyftkran i Nacka?
Gerda Berghs dödsruna
Här finns hela texten ur tidningsnotisen. Lyssna gärna på den med uppläsningsfunktionen.
Fru Gerda Bergh, överintendenten Richard Berghs efterlämnade maka, avled på torsdagseftermiddagen i sitt hem på Storängen. Fru Bergh har under många år kämpat med en svår och plågsam sjukdom; under de senaste dagarna tillstötte lunginflammation. Hennes död blev lugn och smärtfri.
Fru Bergh var vid sin bortgång femtiofem år gammal. Hon sörjes närmast av tre döttrar, Kerstin, Ellen, gift med arkitekten Carl-Otto Hallström, och Maja.
Gerda Bergh var en brinnande ande, en låga som lyste hög. Klar och värmande till hennes sista stund. Själv har hon aldrig framträtt för offentligheten. Men hon var Richard Berghs maka och så mycket betydde hon för hans livsgärning att något av den tacksamhet som överströmmade vid hans frånfälle också rättvisligen tillkommer henne.
Ingen som lärt känna det hem där han tänkte, arbetade och stred har det gärna kunnat undgå hur mycken kraft han hämtat där. Allt var lagt till rätta för att han skulle kunna ge sitt bästa. Som en sann konstnärshustru tog hon konsekvenserna av att ingenting får stå i vägen för verket. Det var ren stil i det enkla hemmet på Storängen och i Klockargården på Tyresö och det var värme i luften och högt i taket. Den för vilken vänskapen öppnade dörren trivdes och längtade dit igen. Och den personlighet som präglade allt var minst lika mycket Gerdas som Richard Berghs.
Ty hon var en verklig personlighet och därtill en stor och sällsynt helgjuten människa. Hon hade ett levande bildningsintresse och var in i det sista vaken för allt som rörde sig i tiden; icke blott för det som hade sammanhang med makens direkta arbete och kall, utan för allt som betyder något för människorna och deras utveckling. Hans andliga omfattning var mycket stor, men hennes var på sitt sätt nästan ändå större. Och det som var hennes särskilda märke som karaktär var lidelsen för det hon älskade och trodde på, lidelsen också i avskyn för det hon fann fult och lågt. Det fanns ingen plats för halvhet och köpslagan i hennes ståndpunkt, ingen vacklan eller tvekan i hennes vilja. Hennes idealism var sträng, krävde allt och tålde inga undanflykter. Den ensidighet som tvivelsutan också kunde spåras var det imponerande slaget. Ty som hon lärde, så levde hon. Det bodde i denna svaga kropp och bakom detta milda madonnaansikte en själ av stål. För det hon ville befrämja gav hon utan tvekan varje personligt offer som den naturligaste sak i världen.
Inom sin krets var Gerda Bergh en andlig kraftkälla, ett föredöme som kom bekvämligheten och fegheten att kännas som en skam. Men var hon ämne till en hjälte så fick hon också visa vad som bodde hos henne. Det strålade kanske allra klarast under hennes sista år, som voro lidandets och dödens. Själv hopplöst sjuk levde hon till läkarvetenskapens förundran till synes endast därför att hon ville leva. Det inträdde måhända en förändring då maken dukade under för den fiende mot vilken hon kämpat i åratal. Men ingen hörde henne klaga. Från hennes pinas läger strömmade alltjämt ljus och kraft till vännerna, som alltid skola minnas Gerda Bergh som den högt brinnande låga hon var.
Dödsrunan i Dagens Nyheter 19 december 1919
Fru Gerda Bergh död
Dagens Nyheter 19 december 1919.
Gerda Bergh kämpade utan att synas
Publicerad: 31 mars 2023
Gerda Bergh kämpade utan att synas
Gerda Bergh var en samhällsengagerad person som kämpade för ett rättvisare samhälle. Hon skapade kontakt mellan kvinnor från olika samhällsklasser som aldrig skulle ha träffats annars. Ändå finns det nästan inga spår efter henne. Hur blev det så?
Författaren Ellen Key läser högt för vännerna i Juntan. Gerda Bergh sitter till höger om författaren. Hon har en vit blus på sig, och hennes man Richard Bergh håller sin hand på hennes rygg. Tavlan "Vänner" är målad av Hanna Pauli mellan 1900 och 1907.
Gerda vem?
Gerda föddes som Gerda Winkrans i Göteborg 1864. När hon var 26 år gifte hon sig med konstnären och museichefen Richard Bergh. Hon fick tre barn, bodde i villa i Storängen i Nacka och hade ett fritidshus i Tyresö. Idag har vi svårt att få reda på mycket om vem Gerda egentligen var, men genom en tavla och en tidningsnotis kan vi söka svaren. Gerda dog 18 december 1919.
Dödsrunan i tidningen berättar
Dagen efter hennes död skrev tidningen Dagens Nyheter en dödsruna över henne. Dödsrunor är en sorts hyllningsporträtt över någon som dött. Den som skriver dödsrunan lyfter alltså fram de allra finaste sidorna hos den döda. Dödsrunan berättar vilka Gerda Berghs bästa egenskaper var, och bra saker som hon hade gjort.
Dödsrunan berättar bland annat så här:
Allt var lagt till rätta för att han skulle kunna ge sitt bästa. Själv har hon aldrig framträtt för offentligheten. [—] Som en sann konstnärshustru tog hon konsekvenserna av att ingenting får stå i vägen för verket.
Dagens Nyheter 19 december 1919
Gerda Bergh var alltså inte känd som något annat än Richard Berghs fru? Det här var ett ideal för gifta kvinnor vid den här tiden: Hennes uppgift var i första hand att stötta sin man i hans arbete, inte att ha ett eget. Richard Bergh var en känd konstnär och hon var hemmafru, antagligen var det därför som dödsrunan inte bara handlar om Gerda Bergh utan också om hennes man.
I Dagens Nyheters dödsruna finns det också andra ledtrådar som talar om vem hon var förutom fru till en känd konstnär:
Hon hade ett levande bildningsintresse och var in i det sista vaken för allt som rörde sig i tiden; [—] för allt som betyder något för människorna och deras utveckling.
Dagens Nyheter 19 december 1919
Läs hela Gerda Berghs dödsruna
Gerda Bergh var alltså nyfiken, insatt och intresserad av kultur och samhällsfrågor. Hon kämpade i själva verket för ett rättvisare och mer jämlikt samhälle. Det är inte så många som vet om det bara.
Dagen efter Gerda Berghs död skrev tidningen Dagens Nyheter en dödsruna över henne.
Målningen av Gerda och hennes vänner
Gerda finns med i tavlan som du ser i bilden högst upp i artikeln. Den heter Vänner och målades av konstnären Hanna Pauli i början av 1900-talet. I den porträtteras kvinnor från nätverket Tolfterna tillsammans med sina manliga vänner. I mitten av tavlan sitter Ellen Key (känd författare och kvinnosakskämpe) och läser högt ur en bok. De flesta av vännerna som sitter runt henne var konstnärer eller författare, och nästan alla på målningen var ganska kända i dåtidens Sverige. Men inte Gerda Bergh. Det är hon som sitter i vit blus till höger om Ellen Key.
Vad ville Tolfterna förändra?
I början av 1900-talet var det stora klasskillnader i Sverige. Gerda Bergh och hennes vänner tillhörde medelklassen, och hade både pengar och utbildning. Människor i arbetarklassen var däremot fattiga och gick bara sex år i skolan. Men alla kvinnor hade en sak gemensamt: De hade alltid sämre villkor än män. Och de saknade rösträtt. Samhället var mycket ojämställt. Tolfterna ville att kvinnor i alla samhällsklasser skulle kämpa tillsammans för jämställdhet. Om alla kvinnor samarbetade skulle de bli starkare än om arbetarklassen och medelklassen kämpade var för sig.
Gerda Bergh, Ellen Key och de andra bjöd därför in arbetarkvinnor till möten där de lyssnade på föredrag och diskuterade politiska frågor, men också sjöng, dansade, lånade böcker och lekte lekar. De byggde broar mellan människor som hade olika bakgrund helt enkelt, genom att de fick lära känna varandra och se att de hade saker gemensamt. Tolfterna hade hundratals medlemmar genom åren. Det var tack vare Gerdas insats som de utbildade sig, samarbetade och kämpade för jämlikhet.
Vem går till historien?
Att vi inte vet mer om Gerda idag har nog att göra med att hon var hemmafru och att Tolfterna var en grupp som inte tillhörde något politiskt parti eller studieförbund. De personer som jobbar för andras bästa utan att själva stå i centrum och bli kända blir lättare bortglömda. Kanske fanns det långt många fler intressanta aktivister som förändrat livsvillkoren för oss som lever idag utan att vi någonsin får veta deras namn.
Fundera och samtala
- Kände du till Gerda Bergh sedan tidigare? Hur kommer det sig?
- Borde fler känna till Gerda Bergh? Varför i så fall?
- Vad krävs för att en person ska bli ihågkommen från historien? Vilka egenskaper, händelser, släktskap eller annat?
- Finns det könsrollsmönster idag som handlar om att kvinnor inte ska stå i vägen för en man?
Arkivbilder på byggnader i Nacka
Lärarmaterial
John Ekman skriver dagbok
Lärarmaterialet innehåller ett förslag till lektionsupplägg med elevarbetsblad och frågor för vidare diskussion.
Källkritik
Instruktionerna och frågeställningarna finns som utskriftsbara arbetsblad i rutan intill.
Vad är källan bra på?
Närhet är ett av kriterierna för att bedöma hur trovärdig en källa är. Ett exempel på närhet är när en person berättar om sina upplevelser själv, precis efter att de har hänt. Om någon annan berättar om dem, långt efteråt – då är vi längre ifrån både i plats och tid.
Ta ställning till följande påståenden. Vad är dagboken bra på?
- John Ekman har skrivit sin dagbok själv.
- Alltså ger dagboken förstahandsinformation.
- Men vi vet inte ifall han döljer någon information.
- Vi vet inte vad John valde att inte skriva i dagboken.
- En dagbok är personlig och är inte till för att läsas av någon annan.
- Eftersom John Ekman skriver för sig själv så behöver han inte ljuga eller överdriva när han beskriver vad han äter.
- Dagboken är den enda källa som berättar om vad familjen Ekman åt.
- En dagbok ger ett annat perspektiv på händelser än en polisrapport eller tidningsartikel från samma tid.
Vad kan källan användas till?
Här nedanför finns 6 olika förslag till hur dagboken kan avnändas. Du ska bedöma i vilka fall den är användbar. Om du är tveksam så försök skriva ner vad som fattas för att du skulle kunna säga att källan är helt användbar.
- Ta reda på vad familjen Ekman åt till middag.
- Göra en hypotes om vad vanliga arbetarfamiljer åt till middag runt 1918.
- Ta reda på hur arbetare roade sig på 1910-talet.
- Ta reda på hur vanligt det var med våld i hemmet.
- Styrka en källa som påstår att arbetare hade växter hemma på 1910-talet.
- Ta reda på vad människor kände och tänkte.
Förslag till diskussionsfrågor
- Tänk dig att du hittar en kommentar på första sidan i en dagbok där det står att författaren skriver dagboken för att berätta för sina barn om hur svårt livet har varit. Hur skulle det påverka den historiska källans värde?
- Kan dagböcker användas för att ta reda på om människor var lyckligare förr?
Transkription av dagbokssidorna
En sida ur John Ekmans dagbok 20-21 september 1918.
En sida ur John Ekmans dagbok 30 april och 1 maj 1916.
John Ekman skriver dagbok
Publicerad: 21 mars 2023
John Ekman skriver dagbok
John Ekman skrev dagbok varje dag. Han antecknade när han gick upp, vad det var för väder och vad han åt till middag. Men en del dagar är lite speciella. Lördagen den 21 september 1918 fick John Ekman nämligen “mjölk och skorpor på säng av Anna”. Det var hans födelsedag och han fyllde 30 år.
Biografen i Nynäshamns folkets hus fotograferad 1915, tre år innan John firar sin 30-årsdag med ett besök här. Huset finns kvar och här håller Kulturskolan till idag.
Demonstrationståget 1916
Den 1 maj 1916 verkar John Ekman också ha sett som en högtidsdag. Den dagen var nämligen arbetarnas stora dag för demonstrationer. Demonstrationstågen samlade ofta många människor som gick med banderoller och politiska budskap. Den här dagen skriver John Ekman i sin dagbok:
Jag rakade mig och spisade frukost, sedan gick Hjalmar o jag till Gärdet o såg på demonstration, det var stiligt men mindre tillslutning än vanligt.
John Ekman
John Ekmans liv
John Ekman var född i Stockholm men flyttade till Nynäshamn. Han jobbade i skofabrik ett tag, och som hemarbetare vid Telegrafverkstaden i Nynäshamn. Han var gift med Anna Karlsson och de fick två barn, Hjalmar och Ruth.
Det är inte så lätt att veta personliga, privata saker om människor. Särskilt i inte långt efter att de levde. Men i dagböcker och brev kan vi komma närmare människor. Hur såg vardagen ut för en fabriksarbetare i Nynäshamn i början av 1900-talet? Vad åt en arbetarfamilj till middag? Hur firade de sina födelsedagar? Vad hittade de på att göra med sina barn när de var lediga?
Sådana saker skriver John Ekman om i sin dagbok.
Du kan klicka på bilderna för att se dem i större format. Om du har svårt att tyda handstilen finns sidorna avskrivna på sidan, John Ekmans dagbok.
En sida ur John Ekmans dagbok, 20-21 september 1918.
En sida ur John Ekmans dagbok, 30 april och 1 maj 1916.
Nynäshamns blåsorkester 1911. Musikernas namn finns nedskrivna i kommunens arkiv så vi vet att det är dagboksskrivaren John Ekman längst till höger.
John och hans fru Anna firar med dubbla bakelser på J.H. Förkortningen står för Järnvägshotellet. Hotellet brann ner 1995.
John Ekman
John Ekman (1888–1928) flyttade till Nynäshamn 1910.
År 1914–1916 bodde han i Stockholm men flyttade sedan tillbaka till Nynäshamn där han bodde till sin död endast 40 år gammal.
År 2014 lämnade Johns barnbarn Åke in dagböckerna till Nynäshamns kommun som förvarar dem i sina samlingar så att de kan användas i framtida historisk forskning.
Fundera och samtala
- Dagböcker är bra historiska källor för att det är en person som själv skrivit ner sina tankar eller saker hen varit med om. Vilka andra sätt finns det att ta reda på information om en (historisk) person?
- John Ekmans dagbok finns sparad i Nynäshamns lokalarkiv. Vilka spår kommer du att lämna efter dig om dina tankar och upplevelser?
Arkivmaterial från Nynäshamns kommun
