Våra bidragsgivare
Din kommun kanske inte är med i Länskällan ännu? Eller vill du tipsa om någon händelse, person eller lokal historia som du tycker ska finnas med i Länskällan?
Collage av arkivmaterial för att illustrera och ge exempel på Länskällans innehåll, Stockholms läns museum.
Länskällan riktar sig i första hand till lärare och elever på högstadiet och är ett samarbete mellan Stockholms läns museum, kommuner i Stockholms län och Stockholms läns hembygdsförbund.
Genom arkivhandlingar, bilder, texter och filmer vill vi väcka nyfikenhet om platsen vi bor på. Självklart är alla som är intresserade av historia välkomna att använda.
Ambitionen är att alla kommuner i Stockholms län kommer att vara med och bidra till Länskällans innehåll.
Kontakta oss gärna
Har du frågor eller vill tipsa om innehåll mejlar du Länskällans redaktör Mats Nilsson, lanskallan.kultur@regionstockholm.se.
Våra bidragsgivare
Följande kommuner och hembygdsföreningar medverkar i Länskällan och bidrar med lokal historia genom arkivhandlingar, texter och bilder som Länskällans redaktion tar vidare och skriver artiklar om.
Regionarkivet i region Stockholm
Stockholms läns hembygsförbund
UPPDATERAD:
22 maj 2026
Publicerad: 7 december 2022
Utrotningsgas för bättre boende
I Ekerö kommunarkiv finns flera brev och skrivelser som handlar om gasning av olika bostadshus. Den 15 juni 1928 lämnade I. Lindh in en rapport till hälsovårdsnämnden i Ekerö kommun ”över verkställd gasbehandling med cyanväte”.
Tema: Industrialisering
Ekerö
Livsfarlig gas dödade ohyran
Under 1920- och 1930-talet blev många bostäder på Ekerö sanerade. Om det fanns kackerlackor eller vägglöss i huset kunde de utrotas med gas. Flera av företagen som gasade ohyra på Ekerö använde cyanväte. Gasen är dödlig för människor också, så det var väldigt viktigt att bostaden blev ordentligt vädrad innan någon flyttade in där igen.
Rapport om utrotning av skadedjur, 15 juni 1928.
I rapporten står det att en byggnad med fem rum blev behandlad med gas mot ohyra mellan den 30 maj och 1 juni. Huset vädrades sedan i tre dagar och i rapporten står det:
Förbrukad mängd cyanpreparat: 3,2 kg Zyklon B. =Cyan CN.
Behandlingens resultat: Fritt från levande ohyra.
Ur rapport till hälsovårdsnämnden ”över verkställd gasbehandling med cyanväte”
Kommunerna ansvarar för bostädernas kvalitet
I slutet av 1800-talet fick kommunen ansvar för att inspektera bostäder så att de inte var farliga eller dåliga för hälsan för dem som bor där. Så är det fortfarande. Inspektörer kan göra kontroller för att se till så att byggnaden är i tillräckligt gott skick för att bo i. De här reglerna blev strängare under industrialiseringen. Kommunens inspektörer kunde anmäla bostadsägare och dela ut en sorts böter om de inte gjorde någonting åt ohyran.
Tidigare var det upp till fastighetsägaren att ta hand om huset. En hyresgäst kunde klaga om det var något fel på bostaden, men om det var bostadsbrist och lätt att få nya hyresgäster var det ofta billigare att låta en annan person flytta in istället för att kosta på renovering.
Under 1950- och 1960-talen genomförde många kommuner “bostadssaneringar” där många gamla hus med dålig standard revs. En del renoverades istället. De skärpta reglerna och kommunernas arbete gjorde det till slut mycket ovanligt med ohyra i bostäder i Sverige.
UPPDATERAD:
4 maj 2026
Fundera och samtala
-
Varför hade inte någon ansvar för bostädernas kvalitet före 1800-talets slut?
Publicerad: 7 december 2022
Hundar i klassamhället
I hundskatteregistren från Skå kommun på Färingsö kan vi läsa om alla hundar som ägarna behövde betala skatt för, vad ägaren hette och jobbade med, vilken ras hunden var, ålder, pälsens färg och vad den hette.
Tema: Demokratisering
Ekerö
Skatt på hundar
Sverige hade skatt på hundar 1861–1996 och skrev in dem i ett register.
I hundskatteregistret går det att se vilka hundar folk ägde och vad ägarna jobbade med.
Bättre betalda yrken är vanligare än lågt betalda bland hundägarna.
Arbetaren Bror Rohdin hade en schäfer som hette Jack, lärarinnan Märta Nettelbladt hade en tax som hette Lasseman, och grosshandlaren Robert Ljunglöf hade en rottweiler och två terrierhundar som hette Björn, Raggie och Bissie. Alla bodde de i Skå kommun på Färingsö 1939, och betalade 10 kronor i hundskatt för varje hund. Därför har de hamnat i hundskatteregistret. Numera är Skå en del av Ekerö kommun och därför finns registret i Ekerö kommunarkiv.
Hunden fyllde en funktion
Hunden sägs vara människans äldsta vän. Genom historien har hundar haft viktiga funktioner i människornas liv. De har hjälpt till vid jakt eller som vakthundar för boskap eller egendom. Hunden berättar ganska mycket om sin ägare på så sätt. Vissa raser används till jakt och andra som sällskapshundar exempelvis.
Hundskatteregistret berättar om både hundar och ägare
I Sverige kunde kommunerna ta ut hundskatt från 1861. Ägaren behövde då betala skatt för alla hundar som var äldre än tre månader.Terrier verkar ha varit den vanligaste hundrasen enligt registret, följt av schäfer och boxer. Och av de 30 som betalade hundskatt i Skå 1939 var bara tre arbetare. Nio stycken hundägare var lantbrukare. Skatten avskaffades 1996.
Hundskatteregister från Skå kommun 1939.
UPPDATERAD:
26 april 2026
Fundera och samtala
-
Vilka av uppgifterna tycker du verkligen behövs för att hålla koll på att hundskatten är betald?
-
Varför skrev Skå kommun ner alla uppgifterna (ägarens titel, namn, adress, hundens ras, ålder, kön, färg, skattebelopp, betalningsdatumet och hundarnas namn) om hundarna och deras ägare i registret?
-
Varför är det tre gånger fler lantbrukare än arbetare som äger hund enligt registret? Vad säger det om Skå eller om samhället 1939?
-
Ta reda på hur mycket 10 kronor var värt 1939. Var det mycket eller lite pengar?
Fler artiklar om skriftliga historiska källor
