Publicerad: 6 december 2022

Personalfoto från Finnboda varv i Nacka, fotografiet taget virka 1895.

Även barn arbetade på varvet och i fabriker. Sverige införde sex års skolplikt 1842, men de flesta barn slutade efter sexan och började arbeta för att bidra till familjens försörjning. På de allra flesta fabriker var arbetet uppdelat så att barn, kvinnor och män hade olika arbetsuppgifter.

Finnboda varv tillverkade skepp och fartyg. Där arbetade pojkar som “nagelapor”. Deras jobb var att klättra längs fartygens skrov och fästa bultar. Bultarna kallades “naglar”.

Barnarbete i andra källor

Upplands-Bro 1910 – 1919

Nacka 1920

Nynäshamn 1920

Visa alla bidrag

Publicerad: 3 december 2022

Malmlastning vid Gotlandskajen. Nynäshamn blev under första världskriget en stor malmskeppningshamn för malm från Bergslagen. Här ligger det tyska fartyget "Anna Dorette Boog". Ångfartyget Aktiebolagets ångare "Klintehamn" ligger till höger i bildens kant. Hamnkontoret syns till vänster i bild.

Export av “props”

En prop var en smal stock av furu eller gran, tillverkad av unga träd. Dessa användes för att stötta upp berget när man sprängde i gruvorna.

I England fanns inte tillräckligt med ungskog för att försörja gruvnäringen med stöttor, och på så sätt växte en internationell efterfrågan efter dessa. Från Nynäshamn och andra städer i landet exporterades under en tid så många props att det till slut blev ont om ungträd även i den skogrika Stockholmsregionen. 

Nynäshamn är en djuphamn

En djuphamn innebär att djupgående fartyg kunde lägga till för att lasta på varor som skulle till och från Stockholmsregionen. I synnerhet tunga varor lämpade sig bra för att lastas på stora fartyg i Nynäshamn. 

Det var inte bara industrierna av handelsvaror som behövde järn, det gjorde även vapenindustrin. Från Nynäshamn exporterades järn och annat gods till flera krigförande länder under första världskriget, som till exempel Tyskland och England, som stred mot varandra.

Om timmer är tungt, så är järn ännu tyngre. Vad tror du vägde mest, propsen på första bilden, eller järnmalmen som står staplad intill fartyget på den andra bilden?

Vy norrut över hamnen i Nynäs, mot lokstallet – en byggnad där ånglok förvarades. En smalspårig järnväg går utmed ett stort upplag av smala trädstammar, så kallade props. Propsen levererades till Englands gruvor på 1920-talet där de tjänade som gruvstöttor inom den växande gruvnäringen. Hur många props tror du finns bara på det här fotografiet från Nynäs?

Nynäshamn

Fler historiska källor från Nynäshamns kommun.

Nynäshamn 1920 – 1930

Nynäshamn 1898

Nynäshamn 1906

Nynäshamn 1911

Nynäshamn 1916

Nynäshamn 1914

Nynäshamn 1910

Nynäshamn 1904 – 1905

Visa alla bidrag

Publicerad: 3 december 2022

Den farliga järnvägen går 30 kilometer i timmen

Hilda Jonssons uppgift är att sköta den vita grinden på fotot. När järnvägen byggdes mellan Stockholm och Nynäshamn korsade den flera vägar där människor passerade. Hästar drog vagnar och någon gång åkte en automobil förbi. Tågen var tunga och hade dåliga bromsar så risken var stor för olyckor, därför fanns grindar. Fram till 1909 fick ångloken bara köra i 30 km/h men sedan höjdes hastigheten till 90 km/h. Resan mellan Nynäshamn och Stockholm tog då ungefär en timme.

På bilden ser vi grindvakterskan fru Hilda Jonsson. i Björsta. Fotot är nog taget omkring 1900-1910 att döma av hennes klädsel.

Hilda Jonssons grind räddar liv

Vi vet inte så mycket om Hilda och vad hon tänkte om sitt arbete. På bilden är det sommar och Hilda poserar tillsammans med sin katt som vilar i skuggan av ett litet skjul. Hur var det här på vintrarna? Hade Hilda och katten en kamin i skjulet så att hon kunde hålla värmen när hon väntade på tågen?

Det vi vet var att överallt längs järnvägarna arbetade banvakter och grindvakter med att hålla spåren säkra. Banvakterna var ofta män och ansvarade bland annat för en viss sträcka av järnvägens underhåll. Grindvakterna var ofta kvinnor som var gifta med banvakterna. Det var deras ansvar att se till att tågen inte körde in i människor och djur. I arkivet står det att bilden föreställer Fru Hilda Jonsson. Därför vet vi att hon var gift, annars hade hon kallats fröken. 

Koll på grinden, klockan och sista vagnen

Idag finns automatiska bommar som fälls ner vid de få platser där det inte finns broar eller tunnlar som skiljer järnväg och andra vägar åt. På Hilda Jonssons tid användes istället grindar som blockerade spåren när det inte kom tåg. Det var grindvaktens uppgift att vrida på grindarna så vägen blev stängd och tåget kunde passera. Det gällde att hålla koll på tiden och att stänga grindarna tio minuter innan tåget kom. En annan uppgift som grindvakten hade var att hålla koll på signalerna på sista vagnen. Signalerna visade ibland att det kom ett extratåg efter det första.

Järnvägar

Mer historiskt källmaterial relaterat till tågtrafik.

Nacka 1894

Nynäshamn 1906

Nynäshamn 1898

Nacka 1903

Visa alla bidrag