Content Source: lanskallan
Atombomben från Ågesta
Rysslägret vid Lissma
Livet i Fisksätra under 1 500 år
Publicerad: 9 april 2025
Livet i Fisksätra under 1 500 år
De hus som nu står i Fisksätra invigdes 1974. Det var en period i Stockholms historia då staten och kommunerna satsade på att få bort den stora bostadsbristen. Flera hundra år gamla hus revs och lämnade plats till stora, ljusa bostäder och bilfria gångvägar. Därför kanske det inte syns så tydligt att Fisksätras historia har spår av både krig och svält, vikingatida gravfält, frigivna trälar och hårt arbete för försörjning.
Hållplatsen på Roslagsbanan var inte så stor 1969.
Den äldsta källan om Fisksätra
Det äldsta dokument där namnet Fisksätra finns med är från 1562. Det fanns bara en bostad i Fisksätra och den tillhörde Erstaviks gård som ägde den. I dokumentet står att den som bodde på Fisksätra och använde marken där skulle betala en avgift till Erstaviks ägare Hans Kyle. Avgiften bestod av lite pengar, ett får, två höns, tio ägg, åtta timmerstockar, sex lass ved och sex dagars arbete.
Åkrarna och ängarna vid Fisksätra var nog ganska små. Annars hade Hans Kyle säkert krävt att få lite säd, smör eller att få låta sina hästar beta vid Fisksätra. Sådana villkor var vanliga på den här tiden. Fisksätra hade antagligen inte plats för kor och hästar. De hade får och höns och säkert fick de fiska för att maten skulle räcka. Fisket kan också ha varit ett sätt att få in pengarna till avgiften. På kullarna där radhus och småhus ligger idag vallade fisksätraborna på femtonhundratalet sina får och hämtade ved.
Fisksätra på vikingatiden
Den äldsta skriftliga källan om Fisksätra är från 1562, men platsen har använts ännu längre – hur länge? Ordet ”sätra” som finns med i namnet kan ge en ledtråd som tar oss ända tillbaka till vikingatiden.
Människorna under vikingatiden kallade en äng i skogen som låg en bit ifrån gården för en säter. Fisksätra var alltså ett ställe där bönderna på någon närliggande gård samlade in ängsgräs som mat till djuren under vintern. Fisksätras namn är alltså från vikingatiden, men det är inte säkert att någon bodde här då.
Vad som är säkert är att de begravde sina döda på Fisksätern. När höghusen byggdes så undersökte arkeologer två gravar. I dem fanns rester av krukor och brända ben. Det kan ha varit människorna som bodde på någon av gårdarna i närheten, Lännersta eller Drevinge som använde fisksätern både för att skaffa mat och som begravningsplats. Bönderna använde i alla fall det gamla sättet att bränna de döda. När kristendomen tog över efter asatron så började människor istället begrava kropparna hela.
Fisksätra på medeltiden
I början av medeltiden blev det förbjudet att ha trälar (slavar). Ett sätt att frige trälar var att ge dem en säter som torp. Ofta var det svårt att klara sig på det som gick att odla på sätern. Därför fortsatte de frigivna trälarna att vara beroende av sina gamla herrar. Det kunde vara en fördel för gårdarnas ägare som fortsatte att få nytta av arbetskraften. Kanske var det någon före detta slav som fick lov att använda marken i Fisksätra och byggde det första torpet där.
När Sverige blev kristet skulle alla gå i kyrkan. Torparna i Fisksätra tillhörde då Brännkyrka socken och behövde åka ända till Brännkyrka kyrka, som ligger nära Älvsjö station, mer än 16 kilometer bort.
Krig och svält under 1700-talet
Livet i Fisksätra var nog inte så lätt. Källor från början av 1700-talet berättar att fisksätraborna Matts Mårtensson och Matts Johansson flera gånger fick hjälp av kyrkans fattigkassa. På den tiden hade fisksätraborna lite närmare till kyrkan. De gick då på gudstjänst i Erstaviks gårdskapell.
Kartan från 1723 visar tydligt var hus, ängar och åkrar låg i Fisksätra.
Fisksätra gård. Huset från 1720 revs när höghusen byggdes. Det låg på det som nu är Harrgatan 15.
På bilden ovan ser du Fisksätra gård innan den revs, år 1967. Stadsplanerarna bestämde att den stod i vägen när höghusen skulle byggas. Huset var då 250 år gammalt. Vi vet det eftersom det äldre torpet brändes ner i den stora rysshärjningen år 1719. Då terroriserade ryska fartyg stora delar av Sveriges kust och brände byar och gårdar. Ryssarna nådde aldrig Stockholm men Fisksätra var ett av de närmaste ställena som de förstörde.
Ångbåtar och tåg under industrialiseringen
Ända fram till 1800-talet fanns bara ett bostadshus i Fisksätra. När ångbåtstrafiken började gå förbi här så blev husen fler. Stockholmarna började skaffa sommarhus. På Fisksätra holme byggde Carl J A Haglund några små sommarstugor som han hyrde ut. Holmen hade då ingen bro, utan sommargästerna kom med ångbåten från Stockholm.
När järnvägen till Saltsjöbaden invigdes år 1893 fick Fisksätra en liten hållplats och senare fler hus. Ett av husen kallades Lännbo. Namnet lever vidare i bostadsområdet Lännbohöjden från 2016. Villa Caprifol är det äldsta huset i Fisksätra. Det är det enda huset som finns kvar från tiden före järnvägen.
Havsviken vid Villa Caprifol är idag en fotbollsplan.
Industrialiseringen påverkade Fisksätra både genom ångbåtarna och genom järnvägen. År 1919 grundades också Fisksätra båtvarv. De tillverkade bland annat en plastbåt – “Fidra” som har gett Fidravägen sitt namn.
Familjen Lindström står mitt bland drivbänkarna där de odlade under gamla fönster. Deras handelsträdgård låg på Fisksätra holme. Bilden är från 1905. Då fanns ingen bro så alla varor måste ha skeppats med båt.
Så här gick det till när man tog i hö från ängarna runt Fisksätra gård år 1941.
Det moderna Fisksätra
Om någon hade berättat för dem som bott i Fisksätra i äldre tider att den lilla skogsängen skulle vara full av människor i stora hus, hur skulle de ha reagerat? Hade de kunnat tro att ingen av dessa människor skulle fiska eller arbeta med jorden för att få sin mat? Hade de hellre velat leva i vår tid?
På flygbilden från år 1963 ser du hur Fisksätra såg ut innan det förvandlades till förort. Ingen kämpade längre för att försörja sig på fiske och de små åkrarna. Maten kom från större jordbruk längre bort och marken användes i stället som motocrossbana.
Fisksätra gård huvudbyggnad ligger till höger om bildens mitt. Motocrossbanan tar nu upp den gamla jordbruksmarken 1963.
Fundera och samtala
- Vi vet en del om Fisksätras historia genom kartor, bilder och skriftliga källor. Fundera på vad vi inte vet och ge några exempel.
- Vad skulle du ställa för frågor till gamla fisksätrabor om du hade möjlighet?
- Varför tror du att gator och platser ofta har fler hundra år gamla namn?
Fisksätra
Personerna bakom parkerna
Publicerad: 4 april 2025
Personerna bakom parkerna
Två parker i Viggbyholm har fått namn från personer som varit viktiga för ortens historia. Vilka var Hultin och Lorens?
På fotot från 1929 ser du arbetarna som jobbade i kulfabriken, de har ställt upp sig för fotografering. Kan du gissa deras åldrar? De yngsta är nog knappast myndiga.
Valter Konstantin Hultin
Mellan motorvägen och Viggbyholms gård finns ett stort grönområde som heter Hultinparken.
Hultinparken har fått sitt namn från mannen med mustasch och fluga på fotografiet nedan. Det är Valter Konstantin Hultin. Han köpte Viggbyholms gård år 1915. Jordbruket var han inte intresserad av, så han lät familjen Ek ta hand om det. Familjen Ek arrenderade alltså marken och bodde också i en av flygelbyggnaderna på gården. Hultin bodde kvar i sin villa i Djursholm. Han ville göra Viggbyholm till en villastad i samma stil som Djursholm.
Valter Konstantin (V K) Hultin har signerat sitt porträtt.
En uppfinningsrik grosshandlare
Grosshandlare var den titel som Hultin använde till sig själv. Han föddes i Finland och åkte som ung till USA där han lärde sig göra affärer. När han kom till Sverige använde han sina kunskaper till att importera cigarrer och starta ett bokförlag som sålde böcker av kända författare för 25 och 10 öre. Han uppfann också egna byggmaterial som han sålde i firman Ripolin.
Stora planer för Viggbyholm
Hultin tog fram ett förslag till stadsplan som du kan se här intill. Den som ville köpa en tomt kunde se vad som fanns att välja på. Samtidigt kunde tomtköparna få en bild av samhället i framtiden. På kartan ser man en ny gren av järnvägen som skulle gå från Viggbyholms station ända ner till vattnet. Vägarna på kartan var en av få saker som blev verklighet. Men Hultin kunde nog inte föreställa sig att tusentals bilar i timmen skulle rusa fram på en motorväg rakt igenom hans stadsplan.
Stadsplan för Viggbyholm.
Viggbyholm planerades för att människor som längtade bort från staden skulle kunna bo här men ändå arbeta i Stockholm. Hultin beställde husritningar av tidens mest framstående arkitekter så att tomtköparna skulle kunna bygga riktigt stiliga villor, precis som i Djurholm. Han ville också att Viggbyholm skulle bli en egen kommun eller ett municipalsamhälle, som det hette då. Tyvärr gick försäljningen dåligt, snart kom första världskriget och ekonomisk kris. Tågbolaget ställde in flera avgångar.
Hultin dog år 1925 utan att ha fått se sin vision uppfylld. En del av parken på plankartan har uppkallats efter Hultin så att vi ska komma ihåg en av Viggbyholms grundare.
Ångbåten Viggbyholm körde till Nybroviken på 1920. Båten köptes av tomtbolaget för att få fler att bygga hus i Viggbyholm.
Lorens Dahlberg startade kulfabriken
I närheten finns också Lorensviksparken och Lorensviksvägen. Det är viken av Stora Värtan där båthamnen ligger idag som har fått namn efter Lorens Dahlberg som hade en av de första tomterna som såldes här. Han startade en fabrik som tillverkade trävaror lite norr om viken på 1910-talet.
Fabriken eller verkstaden gjorde bland annat skaft till kvastar och gardinstänger, men också lösplugg till militären. Det var lösa kulor som kunde användas vid övningar. Militärerna kunde då skjuta utan att döda någon av misstag. Snickerifabriken kallades därför för kulfabriken. Lorensvik har fått sitt namn från Lorens Dahlberg.
Kanske köpte Lorens Dahlberg råvarorna från ångsågen som låg längre ut på udden. De färdigsvarvade trävarorna kunde sedan köras till kunderna via järnvägen eller skickas med ångbåten Viggbyholm som körde regelbundna turer till Stockholm.
Fundera och samtala
- Tror du att Viggbyholm hade varit annorlunda idag, om stadsplanen från 1918 hade blivit verklighet?
- Vad tycker du om att platserna har fått namn efter dessa två personer?
Historiska kartor
Järla skolgård
Nu & då på Järla skolgård
Publicerad: 1 april 2025
Nu & då på Järla skolgård
En kall dag år 1931 var skolgården full av glada barn. Skolgården är sig ganska lik idag men personerna är borta, eller har fyllt 100 år.
Laddar bildjämförelse…
Titta noga på den äldre bilden. Alla har något på huvudet. Hemstickade mössor, baskrar, gubbkepsar, en och annan pälsmössa, och en pojke bär hatt. Täckjackan är inte uppfunnen än, så alla kläder är av ull och bomull. Skidorna och stavarna är av trä, med metall och läder. Materialet plast har inte slagit igenom. Plast blev ett vanligt material först på 1950-talet.
Ringlek på skolgården. Fotografen står på samma plats som på det andra svartvita fotot, men vänd åt andra hållet. Fotot är taget cirka år 1910.
Skidåkning var en populär fritidssysselsättning men alla familjer hade inte råd att skicka med sina barn några skidor till skolan. Många av barnens föräldrar var arbetare som jobbade i De Lavalls Ångturbinfabrik och andra industrier i Järla.
En vuxen man röker pipa. Idag är det lika ovanligt som förbjudet (på skolans område).
Järla skolas gamla byggnader
På fotot från 1931 ser man skogen fortsätta bakom skolan. Här har ett hus byggts sedan dess – och inte bara ett – hela Nacka centrum ligger där bakom.
Det röda skolhuset byggdes år 1900. I bakgrunden på den svartvita bilden syns ett annat hus med många dörrar. Antagligen var det dasset. Skolhuset på bilden var inte Järla skolas första hus. På nästa bild, sommarbilden där barnen står i ring, visar ett äldre skolhus. Det fanns mellan 1889 och 1923.
Båda skolhusen hade klassrum på undervåningen. På övervåningarna var det bostäder. Där bodde lärarna men också en barnmorska och kyrkvaktmästare, som var gift med en av lärarinnorna.
Men Järla skola grundades redan 1877. Kanske fanns det ett ännu äldre skolhus? Det har i alla fall inte fastnat på foto. Kanske var det så att skolan höll till i några andra lokaler som kyrkan hade eller hyrde.
Den gula skolbyggnaden i sten bygges 1924 och har byggts ut sedan dess. Året efter byggdes också en gymnastiksal som fortfarande finns kvar.
De olika skolhusen berättar om hur skolan har förändrats och folkmängden blivit större. I Järla finns flera skolbyggnader kvar på samma plats. Det äldre skolhuset som togs bort fick nytt liv som bostadshus i Saltsjö-Duvnäs och lever vidare där.
Fundera och samtala
- Tror du att det var vanligare att ha ett par skidor 1931 jämfört med idag? Varför i så fall?
- Vilka andra hus kan användas som källa till kunskap om äldre tider?
Nackabilder
Mina Strid
Nu & då vid Henriksdals station
Publicerad: 26 mars 2025
Nu & då vid Henriksdals station
När tågen på Saltsjöbanan lämnat Slussen kör de snart över bron från Södermalm till Sicklaön och kommer till Henriksdals station. De två bilderna är tagna med nästan 80 års mellanrum. Det går ändå att känna igen stationen och tunneln in i Henriksdalsberget.
Laddar bildjämförelse…
Henriksdal år 1967
När den svartvita bilden togs 1967 så hade Henriksdal redan kommit långt i förvandlingen från landsbygd till stad. Stationen har funnits ända sedan 1894. Det var en viktig station som hade ett stationshus, postcentral, väntsal och bostäder för järnvägens anställda att övernatta i. Stationshuset revs bara några år innan det svartvita fotot togs.
På fotot kan vi se flera järnvägsspår som går bredvid varandra. På ett sådant stickspår vid sidan av kunde lokföraren parkera några vagnar. Godsvagnarna på bilden väntade kanske på att lastas med varor från någon av fabrikerna i närheten. Samtidigt kan andra tåg köra förbi på de övriga spåren.
Landskapet industrialiserades
Namnet Henriksdal kom från fiskaren Henrik Österman som byggde en gård här på 1760-talet. Gården och dess åkrar försvann när industrialiseringen kom till Henriksdal. På fotot från 1937 användes marken i dalen fortfarande för jordbruk. Några personer och en häst arbetar med att sätta potatis.
Åkrar i dalen år 1937. Fotografen stod nära Svindersviken. I mitten av bilden ligger idag Finnboda parkväg. Byggnaden rakt fram tillhörde Sommelii fabriker och ligger där radhusområdet Henriksborg finns idag.
Henriksdal idag
År 1967 fanns redan de nio punkthusen på Danviksklippan och reningsverket i närheten av stationen. Flera industribyggnader i närheten har funnits ända sedan början av 1900-talet.
Vi ser det inte på fotot men husen på Henriksdalsberget hade börjat ta form 1967. Idag är området på de här bilderna fullt av vägar, bostadshus, kontor och industrier.
I framtiden kommer du att kunna åka Saltsjöbanan till Henriksdals station igen. Tunnelbanan byggs också ut till Nacka. Det gör att massor av nya bostäder planeras och Nacka fortsätter att förändras.
År 1960 var Henriksdal fortfarande ganska lantligt. Här syns, en vedbod, tvättstuga och lada nära stationen. På Henriksdalsberget skulle snart vattentorn och bostadshus byggas.
Relaterade foton
Rysslägret vid Lissma
Publicerad: 26 mars 2025
Rysslägret vid Lissma
Det ser ut som ett spökhus på fotot från 1969. Men en gång i tiden kallade de boende i närheten Lissma gård för "slottet". I slutet av andra världskriget var gården ett läger för ryssar och andra medborgare i Sovjetunionen.
Meddelandet nedan berättar att alla sovjetiska medborgare i Sverige ska bege sig till olika samlingsplatser för att resa hem. Det var Sovjetunionens legation (ambassad) som satte in texten i tidningen Expressen 21 maj 1945. Den är på fyra olika språk så att alla sovjetmedborgare skulle förstå – även de som inte var ryssar. Texten säger att invånare från de baltiska staterna ska få komma till sina respektive delstater. Samlingsplatsen i Stockholmsområdet är Lissma.
Vid den här tiden fanns över hundra flyktingläger i Sverige. Tyska soldater hölls i militära läger men personer med sovjetiskt medborgarskap fick bo i öppna läger. Flyktingförläggningar skulle vi säga idag. Det var ryska och svenska myndigheter som ordnade lägren tillsammans.
Tillkännagivandet sattes in i Expressen av den Sovjetiska ambassaden 21 maj 1945.
Huddingebor minns
Äldre Huddingebor som vuxit upp i närheten av Lissma minns att ryska soldater i uniform marscherade på gården och sjöng ryska sånger. De skulle egentligen hålla sig i lägret och arbeta i skogen och jordbruket men många åkte till andra delar av Huddinge för att handla eller jobba. Sovjet ville att deras medborgare skulle ha så lite kontakt som möjligt med svensk kultur – då var det ensliga Lissma en bra plats.
Ibland var det fester på gården med rysk dans och musik från balalajkor. Det var också filmvisning i lägret. I matsalen hängde ett stort porträtt på Stalin, Sovjets ledare och den ryska flaggan vajade på en flaggstång. Flaggstången hade kortats ner för att en del grannar blivit upprörda över flaggan. Det fanns en tradition av ryss-skräck i Sverige och många avskydde också den kommunistiska regimen.
Flyttade från lägret
De första åren var det mest soldater som bodde i Lissmalägret. De kunde ha deserterat, alltså flytt ifrån sin tjänst i kriget, eller blivit tagna som krigsfångar och sedan blivit fria. När kriget tog slut bodde flera hela familjer i lägret. Många av dem hade flytt undan kriget. En del kom från Ukraina och Baltikum. Efter kriget blev alla uppmanade att åka hem. Vi vet nästan ingenting om vad som hände med dem sedan. Sverige hjälpte till att transportera omkring 2 500 sovjetiska medborgare till Sovjet.
Expressens reportage "Drevvikens ryssar packar för hemresan" nämner inget om att alla som skickades till Sovjet inte var ryssar. Inte heller något om oron som många nog kände.
Bild ur Expressens reportage. Här syns några av de 129 sovjetiska medborgare skickades tillbaka från Lissma i maj 1945.
Vad hände med flyktingarna?
Den sovjetiska inställningen var att ingen soldat skulle låta sig bli tillfångatagen eller ens ge upp. Soldater skulle alltid spara en kula till sig själv, för att ta sitt liv om inte de kunde vinna en strid. De sovjetiska myndigheterna såg alla som hade varit i kontakt med främmande kulturer som landsförrädare. En del av de som skickades tillbaka hamnade i fångläger i Sibirien. Det hände också att de dödades direkt.
Laddar bildjämförelse…
FN skrev nya regler
Många av de regler om flyktingar och krigsfångar som finns idag kom till efter andra världskriget. Vid krigets slut flydde massor av människor mellan världens länder, inte minst i Europa. Länderna i FN bestämde sig för att skriva nya regler som var bättre anpassade för situationer med väldigt många flyktingar. FN’s deklaration av de mänskliga rättigheterna (1948) kommer från samma tid. I båda dokumenten finns regler om flyktingar och krigsfångar. En regel är att länder som har skrivit på flyktingkonventionen inte får skicka tillbaka flyktingar till ett land där de riskerar att bli dödade.
Det går fortfarande att ana var Lissma gård stod när man passerar platsen på Lissmavägen. När lägret hade tömts förföll slottet och revs senare.
Fundera och samtala
- Vilka regler tycker du ska gälla för människor som flyr från krig?
- Vilka skäl här människor att fly idag? Finns det skillnader jämfört med för 80 år sedan?
Relaterat material
