Content Source: lanskallan
Barn i stenhuggarebyn
Publicerad: 23 oktober 2023
Barn i stenhuggarebyn
År 1884 hände något revolutionerande i Sånga socken. Stockholms Stad började bygga upp en helt ny industri. På bara några år flyttade hundratals människor in i stenhuggarebyn. Tänkt dig att du var en av dem. Hur skulle ditt liv ha varit?
Stenbrottet år 1928. Till vänster om trädet ser du stenhuggarnas arbetsbodar med rader av bås.
Familjerna i Stenhamra
Det var papporna i familjen som arbetade i stenbrottet. Kvinnorna tog hand om barnen eller så försökte de få andra jobb i närheten. Barnen gick i samhällets egen skola. Den hade Stockholms stad byggt när de köpte berget på Färingsö. Staden behövde sten till olika byggen eftersom Stockholm växte snabbt under industrialiseringen. Det var därför de köpte marken och byggde stenhuggaresamhället. Det var lag på att alla barn skulle gå i skolan men det räckte med några år. Sedan kunde du börja arbeta. Om du var pojke och 10-12 år så fick du börja i stenbrottet.
Några barnrika familjer har klätt upp sig för skolavslutningen år 1900.
Hjälp till med sprängning
Med en pappa som stenhuggare så hade du chans att få ett yrke som du kunde försörja dig på hela livet. Men det var ett svårt, tungt och farligt jobb. I början fick du kanske mest hjälpa till att hämta verktyg men efter ett tag var du redo att jobba med stenen. En ganska enkel uppgift var att göra hål i berget och slå i kilar så att stora block lossnade. Granitblocken kunde väga flera 1 000 kilo. Idag skulle det nog vara förbjudet för barn att ens gå in på området. Men i slutet av 1800-talet kunde barn till och med använda dynamit. När det var kallt stoppade pojkarna dynamiten i strumporna för att den inte skulle frysa. Sedan var det bara att hälla den i bergets sprickor, tända på och spränga loss blocken. Tyvärr hände det en gång att två personer dog av en sådan explosion.
Var beredd på hårt arbete
Stenblocken kördes på en räls till en lång byggnad där varje stenhuggare hade ett bås. Om du arbetar med att hugga sten så måste du vara utomhus eftersom stendammet som yr omkring när du hugger i stenen är farligt att andas in. Det var ändå många stenhuggare som fick ”stendammslunga” och svårt att andas när de blev äldre. Du arbetade från klockan sex på morgonen till sju på kvällen. Det var bara söndagen som var ledig, så det tunga arbetet slet hårt på kroppen. Det var också vanligt att du fick ta ut flisor av sten eller metall som träffade kroppen. Det gällde att akta ögonen, annars kunde det bli svårt att jobba vidare!
Bo trångt med nära till allt
Människorna i stenhuggarsamhället levde hela sina liv här och det mesta som behövdes fanns i byn. Förutom skolan så fanns det ett badhus med två badkar och en samlingssal. Det fanns också en dansbana, konsumbutik och flera olika bostadshus. Om du var barn så bodde du med din familj i en lägenhet. Familjerna hade många barn men lägenheterna var små, ofta bara ett rum och kök eller ett enda rum med kamin. När du skulle gå på toa så fick du gå ut till ett dass på gården. Då kunde du också passa på att ta med dig lite ved in eftersom du passerade familjens vedförråd. Om du var lite äldre och redan arbetade i stenbrottet så kunde få bo i ungkarlshuset. Där fanns 15 lägenheter och man bodde 2-4 personer i varje rum.
Sten till Stockholm
Graniten från berget i Stenhamra blev gatsten som lastades på fartyg och skickades till olika vägbyggen i Stockholm. Stenhuggarna var skickliga på att ”läsa berget” och kunde se hur det bäst kunde spräckas sönder till fyrkantiga stenar. Vissa stora block kunde användas till husbyggen och småskärvor och grus kunde användas till byggen av vägar och järnvägar. Fullastade båtar lämnade kajen i stor sett varje dag. Sista båten från Stockholm på hösten fraktade fullt med varor till konsumbutiken så att det skulle räcka hela vintern. När isen hade lagt sig så gick det inte längre att ta båten till stan. Men du kunde alltid gå över isarna till fastlandet och ta tåget.
Ett bra liv?
Som du förstår hade ditt liv varit helt annorlunda om du levt i Stenhamra på 1800-talet. Men arbetare på andra platser vid samma tid hade det inte bättre. Även inom jordbruket så arbetade människor hårt de flesta timmar av dagen för att överleva och kanske få det lite bättre.
Fundera och samtala
- Vad tycker du är den största skillnaden mellan ditt liv och stenhuggarbarnens?
- Finns det något som du tror hade varit bättre om du levt för 120 år sedan?
- Dina livsvillkor skiljer sig nog en del från barnen i stenbrottet, men kan du också se några likheter?
Relaterade bilder
Före tvättmaskinen var all tvätt handtvätt
Publicerad: 19 oktober 2023
Före tvättmaskinen var all tvätt handtvätt
Tvättmaskinen piper – dags att fylla torktumlaren eller hänga upp de blöta plaggen. Jobbigt! Men väldigt enkelt jämfört med om du hade tvättat före industrialiseringen.
Isvaken för sköljning av tvätten uppsågad på Albysjön vid Hagalunds Tvätterimuseum i Vårby. En hink med varmvatten för att värma fingrarna, issåg och klappträn framför 1970-talsbebyggelsen i Fittja. Foto: Olle Magnusson.
Tvätt förr
Innan det fanns tvättmaskiner brukade kvinnorna på landsbygden tvätta några gånger om året. I närheten av Stockholm och andra städer började några ta betalt för att tvätta andras smutsiga kläder och lakan. Tvätteriföretagen växte och tog hjälp av bättre verktyg och maskiner när samhället industrialiserades. Traditionen att det var kvinnor som tvättade höll i sig. De flesta som arbetade på tvätterierna var kvinnor. Det vanligaste jobbet för män var att köra maskinerna.
Titta på de korta filmklippen så får du en bild av det tunga arbetet med tvätten. Så här gick det till på ett tvätteri vid början av 1900-talet.
Hämta tvätten i stan
En gång i veckan åkte någon från tvätteriet in till stan för att lämna ren tvätt och hämta smutsig.
Blötlägg
Det första steget var att tvätten lades i blöt. För att börja tvätt behövde du bära ved och vatten, göra upp eld och fixa tvättmedel.
Stöt
Tvätten behövde komma i rörelse precis som på en modern tvättmaskin. Skillnaden förr var att du själv fick vara motor.
Koka
Tvätt som tålde höga temperaturer kunde kokas för att bli riktigt ren.
Skölj
När tvättmedlet hade sköljts bort kunde det finnas fläckar kvar som fick gnuggas extra.
Klappa
Den sista sköljningen av tvätten gjordes direkt i sjön.
Torka
Särskilda torklador byggdes vid tvätterierna för att tvätten skulle kunna hänga under tak och torka året om.
Stryka
Långt innan det fanns elektriska strykjärn så strök man tvätten. Hur gick det till? Tvätterierna körde ibland tvätten till särskilda mangelbodar som kunde ligga inne i stan och ta hand om tvätt från flera tvätterier. Där ströks eller manglades tvätten. En mangel är en maskin som pressar tvätten mellan två trärullar så att den blir slät och fin.
Tvätterierna hade en vecka på sig att rengöra, stryka och leverera tvätten till kunderna i stan. Sedan började proceduren om från början igen.
Fundera och samtala
- Vilka risker för skador kan ha funnits i de olika tvättmomenten som texten beskriver?
- Det var ofta kvinnor från arbetarklassen som tvättade förr, både som anställda i tvätterier och tidigare i i bondesamhället. Vem tvättar idag?
- Vilka följder tror du att det fick för familjer som fick en egen tvättmaskin eller tvättstuga, som blev vanligt på 1960-talet?
Historiska tvättbilder
Barn i stenhuggarebyn
Sten och grus
Nu & då mitt i Tyresö
Publicerad: 18 oktober 2023
Nu & då mitt i Tyresö
Tyresö utvecklades snabbt under 1960-talet. Häng med så får du höra om när ett helt nytt centrum växte fram mitt i skogen.
Laddar bildjämförelse…
Små hus på det gamla godsets mark
Tyresö gods ägde en gång i tiden all mark i den nuvarande kommunen. Under industrialiseringen, när Stockholm började växa sökte sig många människor ut till landsbygden i stadens närhet. En del byggde sommarstugor och andra blev fast boende. Det var inte längre bara de rikaste som hade råd att bygga sig ett eget hem utanför staden. På flygbilden från 1960 ser du en hel del små hus närmast Drevviken i väster.
Växla över till den högra bilden från 1975 så ser du massor av kvarter med nya hus i mitten av bilden.
Laddar bildjämförelse…
Tyresö var splittrat
Före 1950-talet var kyrkan och slottet i öster centrum i Tyresö. När villorna blev fler i väster flyttade kommunledningen också dit. Men i kommunens mitt var det mycket skog med några utspridda torp och gårdar som ägdes av det stora godset Tyresö.
Ett nytt centrum
På det andra flygfotot från 1975 ser du hur det nya Tyresö snabbt har vuxit fram. Kommunen växte från 6 000 invånare år 1960, till 27 000 år 1970. Många unga familjer som väntade på att få en lägenhet i Stockholm flyttade nu till Tyresö istället. De styrande i kommunen ville att det nya centrumet skulle binda ihop kommunens delar. Myggdalens gård och torpet Ulriksdal låg i vägen för de nya husen, så de revs. Men det var en annan gård som gav det nya centrumet sitt namn: Bollmora.
Kan du tänka dig att bilderna här nedanför visar exakt samma plats?
Bilden är tagen år 1959, precis innan gården Myggdalen revs.
Fundera och samtala
- Bostadsområden får ofta sitt namn från en äldre gård eller ett torp. Tycker du att det är ett bra sätt att använda historia på?
- Vilka problem tror du kan finnas när en ny stadsdel byggs mycket snabbt?
Historiska källor från Tyresö
Smederna i Stenhamra
Stockholmskällan
Publicerad: 25 september 2023
Stockholmskällan
Stockholmskällan är en guldgruva av källmaterial och berättelser om Stockholms Stad, den största av Stockholms läns 26 kommuner.
Historiska källor och lektionsförslag
I Stockholmskällan finns mer än 30 000 historiska källmaterial. De ingår i samlingarna hos museer, arkiv och bibliotek i Stockholms Stad. På Stockholmskällan finns också färdiga lektionsförslag för undervisning från förskola till gymnasiet.
Olika men med samma syfte
Stockholmskällan startade redan 2005 och har varit en förebild och inspiration för Länskällan som lanserades i början av 2023. De båda webbresurserna fylls hela tiden på med nytt material för sina respektive geografiska områden, länet och staden. Syftet är dock gemensamt: att göra det lokala kulturarvet tillgängligt för skolan. Läs mer på länkarna nedan.
Stockholmskällan
Länskällan
Tyresös tvättstugor
Publicerad: 22 september 2023
Tyresös tvättstugor
Idag tycker nog de flesta att det är självklart att det finns en tvättmaskin hemma i lägenheten, i villan eller i huset där du bor. För 100 år sedan var det inte så. Då tvättades allt i närmaste sjö, bäck eller å, även på vintern.
Wikensbergs tvätteri år 1926. Lägg märke till luckorna som släpper in luft till torkladans övervåning.
Extra inkomst från rikas smutstvätt
När industrialiseringen kom till Stockholm blev det så smutsigt i stan att det blev svårt att tvätta kläder. Anledningen var att kol och koks användes både för att värma hus och driva fabriker. Röken smutsade ner luften och vattnet. De som hade råd skickade då istället sina kläder till tvätterier ute på landet.
För bönderna i Tyresö blev tvätt ett bra sätt att tjäna extra pengar. I början var det torpare och bönder som hämtade rika stadsbors smutsiga lakan och kläder och tvättade dem i till exempel Drevviken, Gudöån eller någon annanstans där vattnet var rent. I början av 1900-talet utvecklades tvätterierna till företag med mer avancerade maskiner och utrustning.
Vikensbergs tvätteri
På bilden överst på sidan ser du Vikensbergs tvätteri (de använde W i firmanamnet: Wikensbergs tvätteri). År 1926 hade de ersatt häst och vagn med en tjusig lastbil. Den står parkerad framför tvätteriet som har en övervåning för att hänga tvätt i. Titta noga så ser du tvätten som hänger på tork. Väggarna har nämligen brädor som går att vinkla, så att luften ska kunna cirkulera. Då torkade tvätten snabbare samtidigt som den kunde hänga under tak och få skydd mot regn och snö.
I bottenvåningen fanns två tvättmaskiner och centrifug. Det fanns också en ångpanna som eldades med koks och senare olja. Med hjälp av den värmde man vattnet. Familjen Sjögren, som drev tvätten hade tre anställda. Männen på bilden ansvarade nog för transporterna. Så delades arbetet upp på den tiden.
Kvinnorna tvättade
På både de små bondtvätterierna och de större tvätteriföretagen var det kvinnor som arbetade med själva tvätten. Det var en gammal tradition som hängde med från bondesamhället. Vissa arbetsuppgifter på gårdarna, som tvätt, mjölkning och matlagning gjordes bara av kvinnor. Kvinnor som arbetade på tvätterierna fick lite större frihet. De tjänade egna pengar utan att behöva bo hos sin arbetsgivare som pigor och husor. Några av dem blev företagsledare för växande tvätteriverksamheter. Ett exempel är Anna Ringström som drev både Ringströms tvätteri, tre mangelbodar på Östermalm och en i Årsta.
Tvätteriet Wikensberg från andra sidan. Tvätterifamiljen Sjögren tar ett bad.
Ringströms tvätt låg också vid Drevviken. På 1930-talet utvecklades Ringströms till en industri som tvättade 1 320 kg tvätt om dagen. Huset är ombyggt men finns kvar.
Tyresös tvätterier på kartan
På kartan här under ser du flera platser i Tyresö där det fanns tvätterier.
- Ringströms tvätt.
- Vikensbergstvätten 1909-1926.
- I torpet Vreten på nuvarande Vretvägen tvättade man också. Här användes inte sjövatten. Istället pumpades vatten ur en brunn som förhoppningsvis var så djup att vattnet inte tog slut.
- Minst två tvätterier till låg på Tyresösidan av Gudöån, “Hovslagarn’s” och Arne Meltins som 1930-1963 låg där radhusen ligger idag.
- Tyresös sista tvättlada. Se bilden här under. På båda sidor om Gudöån låg flera tvätterier.
- Alby gårds tvätteri.
Tvätterier i Tyresö på Lantmäteriets karta.
Svea slet med tvätten i Gudö
På kartan ser du var i Tyresö som tvätterierna låg. Gudö å är Tyresös gräns mot Haninge kommun. Av alla nuvarande kommuner hade Haninge flest tvätterier. Några av dem låg här vid Gudö å. Svea Larsson var 11 år gammal när hon flyttade hit med sina föräldrar år 1911. Hon tog över tvätteriet efter sin mamma och mormor. På bilden ser du tvätteriet på Triangelvägen där Svea arbetade från klockan åtta på morgonen till nio på kvällen. Bredvid huset ligger idag ett område med koloniträdgårdar. Där odlade Sveas familj havre, potatis och råg.
Fundera och samtala
- Vilka för- och nackdelar fanns med att arbeta med tvätt, jämfört med jordbruk?
- På vilket sätt hänger tvätterierna ihop med industrialiseringen?
Lärarmaterial
Anna skötte Ältas telefonväxel
Här hittar du en fördjupningstext och en kort övning i källkritiskt tänkande.
Fördjupning
Texten “Telefonister och växlar” ger lite mer kött på benen om hur telefoni fungerade, om telefonisterna och automatiseringen. Den kan användas som bakgrundsinformation för läraren eller som fördjupande läsning för elever.
Vad kan källan användas till?
I texten finns fakta om telefonister och två historiska källor, ett fotografi från 1925 och en bild av ett föremål från samma tid. Genom att låta eleverna ta ställning till påståendena övar de färdigheten att reflektera över informationens källa. De två källorna kan på vissa punkter bekräfta informationen i texten men sällan på egen hand bevisa. Det krävs många förstahandskällor, som dessa, för att bygga upp historisk kunskap på generell nivå.
Vilken fakta nedan får stöd av Källa 1, bilden på Anna Lindqvist?
- Det var dyrt att ringa telefonsamtal.
- Telefonist var ett yrke för kvinnor.
- Telefonväxlarna stod ofta hemma hos en familj.
- Flera personer kunde hjälpas åt att sköta växeln.
- Det var en fördel om telefonisten var lång.
- Det var stressigt att arbeta som telefonist.
Svar: Källan ger stöd för 2 och 3.
Bild 2 föreställer en telefon som såldes och användes omkring 1925. Vad kan den historiska källan ge stöd för?
- Du använde en vev för att ringa.
- Företaget Ericsson var först med att ha en lur som man både pratade och lyssnade i.
- Telefoner byggdes för att se vackra ut i hemmet.
Svar: Källan ger stöd för 1 och 3.
Källa 1: Anna Lindqvist.
